med underbar trollkraft öfverflyttade Gabriellas
intagande bild på duken och satte henne så helt
och hållet i den gloria, som i pastorns upphet-
sade inbillningskraft omgaf den älskade Jlärjun-
gep, Men hvarken Krumm eller Gabriella voro
nog skarpsynta, att bakom Eiuards Fala, afmät-
ta väsen varseblifva den glödande längtan, som
liknade ormens smygande, hvilken gömmer sin
fjälliga hud i det höga gräset, för att så mycket
säkrare komma till målet, Försigtigt, men med
fasta steg, gick han fram emot sina önskningars
mil, till dess en oväntad tillfällighet banade ho-
nom vägen till Gabriellas bjerta.
Då nemligen samtalet en gång, när Krumm ej
var tillstädes, vändes på honom, och fröken von
der Rode uttömt sig i hans beröm, omnämnde
hon äfven; att pastorns födelsedag snart tillstun-
dade, hviken fest hon, af tacksamhet för sin vän
och lärare, gerna ville fira med någon öfverrask-
ning för honom. Härtill utbad hon sig Eduards
råd, och denne lofvade också, att tänka på nå-
gonting för tillfället passande. Detta var snart
funnet och öiverenskommet. .
Eftermiddagen samma dag bevistade hela för-
samlingen en allmän bönestund på Sturmau, och
äfven Eduard öfvervar densamma med tålamod
och resignation. Krumm höll ett långt tal, ge-
nomflätadt af tusen kärn- och bibelspråk, hvari
han bevisade, att verlden låg försänkt i synd,
samt med stormsteg gick sin undergång och yt-
tersta domen till mötes, om icke den gode Gu-
den sände en ny Messias — en text, hvartill
församlingens psstor sedan någon tid beständigt
återkom, och som företrädesvis bänförde honom
till den högsta inspiration, Så förkunnade han
i dag med vigtiga och högtidliga ord denne nye
förlossares ankomst, hvilken, lik sin höge före-
gångare, skulle födas af en jungfru, Gabriella, till
hvilken han vände sig, då han talade dessa ord,
satt försänkt i djupt eftersinnande, tvekade, hu-
ruvida hon skulle tyda sin väns ord på sig, el-