med underbar trollkraft öfverflyttade Gabriellas intagande bild på duken och satte henne så helt och hållet i den gloria, som i pastorns upphetsade inbillningskraft omgaf den älskade Jlärjungep, Men hvarken Krumm eller Gabriella voro nog skarpsynta, att bakom Eiuards Fala, afmätta väsen varseblifva den glödande längtan, som liknade ormens smygande, hvilken gömmer sin fjälliga hud i det höga gräset, för att så mycket säkrare komma till målet, Försigtigt, men med fasta steg, gick han fram emot sina önskningars mil, till dess en oväntad tillfällighet banade honom vägen till Gabriellas bjerta. Då nemligen samtalet en gång, när Krumm ej var tillstädes, vändes på honom, och fröken von der Rode uttömt sig i hans beröm, omnämnde hon äfven; att pastorns födelsedag snart tillstundade, hviken fest hon, af tacksamhet för sin vän och lärare, gerna ville fira med någon öfverraskning för honom. Härtill utbad hon sig Eduards råd, och denne lofvade också, att tänka på någonting för tillfället passande. Detta var snart funnet och öiverenskommet. . Eftermiddagen samma dag bevistade hela församlingen en allmän bönestund på Sturmau, och äfven Eduard öfvervar densamma med tålamod och resignation. Krumm höll ett långt tal, genomflätadt af tusen kärnoch bibelspråk, hvari han bevisade, att verlden låg försänkt i synd, samt med stormsteg gick sin undergång och yttersta domen till mötes, om icke den gode Guden sände en ny Messias — en text, hvartill församlingens psstor sedan någon tid beständigt återkom, och som företrädesvis bänförde honom till den högsta inspiration, Så förkunnade han i dag med vigtiga och högtidliga ord denne nye förlossares ankomst, hvilken, lik sin höge föregångare, skulle födas af en jungfru, Gabriella, till hvilken han vände sig, då han talade dessa ord, satt försänkt i djupt eftersinnande, tvekade, huruvida hon skulle tyda sin väns ord på sig, el