vördnadsfullt till dem och pre-enterede sig sjelf
som en målare, hvilken anbefallte sig och sin
konst åt den ädla och fromma grefvinnans väl-
vilja.
Redan vid första bicken på yng ingens hög-
vixta och fist bildade gestalt, hvars frivola kläd-
el satte ella pastorns nerver i skakning, hade
Krums panna förmörkats; men då ynglingen
dertill gaf sig tillkänna sow målare, tog han med
den djupaste ovilja till ordet, och smädade en
onst, som under de sednare tiderna så långt
flässnat sig från sitt ändamil, hvilket var att
rsinnliga det heliga och gudomliga, och fram-
sälla det i sin fullständiga skönhet för menni-
sko gat, men nu syntes endast bellita sig om att
synna cceh befordra lasten. -
Tigande hade Eduard hört den åt hans ädla
tovst riktade straffpredikan, och under det han
i sitt bjarta föraktade den trångbröstade devoten,
svarade han med en blygsamhet, som fullkomligt
öfverensstämde med ynglingens milda anlete, att
hved pastorn sagt visserligen tyvärr vore sannt,
men stt lyckligtvis äfven här och der funnos
kosstnärer, som med barnsligt fromt sinne en-
dast egnade sig åt framstöllningen af det ädla,
söna cer gudomliga. Äfven han hörde, om
icke till dessa konstnärer, likväl till den skola,
som egnat sig åt det nämnda bemödandet. Då
han nu här sett den sköna grefvinnan, hade
venves ljuva, fromma öga, hennes heliga, hulda
allvar, hennes ädla anletsdrag i hans minne åter-
tallat Raraels gudomliga Madonna, och han vå-
de derföre uttala sin bön att få förfärdiga ett
srträtt af den ädla grefvinnan, förestilld såsom
deu heliga Msria, hvilken hon så mycket liknade.
Med tyst triumf märkte pu Eduard den för-
såving, som hans sluga framställning åstadkom-
mit hos de bida tilltalade, hvilka ej på det af-
ligsnaste tänkte, att den unge målaren kunde
hafva lyssnat på dem och nu till sin fördel be-
sagnade deras svaghet, Dean sällsamme ypglin-