skulle af den Heiise Ande för honom uppenba-
ras. Det vore således för närvarande bidas pligt,
nit ömsesidigt rnaltas hvarandra och i gemensam
indakt afbida den gudomliga uppenbarelsen.
Ehuru öfvertygsd Gobriela var, att andans
höra uppdrag ull Guds ära kunde utföres af
värdiga menniskor, samt gerna 0832 med djep
vitning tillerkände sin vän behörigheten hä :
ville hon likväl alldeles icete raedgi va, att bor
; lf, som var så svag och syndig, kunde vera
sedd till sådana ärdamål, utan buga: le sg djupt
i sia ödmjukhet och blygseamhen B-gagnende
deana samtalets vändsing. anförde K:umm såso.u
exempel sjelfva den heliga Maria, som, öfver-
skyggad af Anden, i hbe!a sin undergifvenhbet och
enfald, först igenom engelens belsving och trö-
sande ord kommit till den öfvertyge!se, a att bon
var det heliga verktyr, hvarigenora Gud stulle
inträda 1 den syolga veriden; derefter utbredde
ban sig med myckea vältalighet över det saliga
i en sådan kallebe, öfver den helige Josefs och
Marias lycka, och satte slutligen, under hänfö-
raisen af sin enthusiasm, sig och siu lärjunge :
ta he!iga pars ställe, Hau hade under dett
nga sarntal hänfört, icke blott sig sjel, utan
äfven Gabriela till en sådan exaltation, att föga
fastedes, ett icke denna sista 2nsig sig bestämd
ull en annan Guds moder, så mycket rer då
sastorn. visade he.we, huru oundgänglig Messias
ya födelse vore för denna syndiza verld.
Slutet af detta samtal hölls vid bordet utanför
qvarnen, och det med sådan ifver, att dea unge
målaren hört, om icke allt, dock åtskilligt deraf;
Visserligen förstod ban blott föga af de förvirrade
aserna, dock bade han så ofta hört den heliga
Maria nämnas, red bärseenda till den sköna
srefvinnav, som han så geraa skulle velat por-
trättera, att han, hastigt beslutsam här som an-
ars, derpå grundade sin plan. Sedan gästerna
sålunda slutat sitt samtal och, som det tycktes,
lagade sig i ordning att gå bort, framträdde han