PICTISTERNE) ROMAN UR NUTIDENS LIF, AF HERIBERT RAU, XXXIT. DEN HELIGA MARIA. Antingen det var deitta kreuzersa, som ännu lågo i målarens ficka, och hvilkas ringa belopp kallade till ny verksamhet, eller om ta rielas skönhet gjort ett så mäktigt intryck på målaren, noz af, ban beslöt hastigt att göra allt, för att någon tid bli sysselsatt på Stmrmau. Alldeles i enlighet med sin skaltaktiga karakter och sin slughet, tog E-luard straxt, vid de: nyssnämnda parets annaltande, på sig ea allvarsam mine, och väntade vid en af deaflissnaste horden, till dess ett gynnsamt ögonblick skulle yppa sig till hans framträdand-. Gabriela och pastorn hade imedliertid tagit plats icke långt derifeån vid ett glas mjolk, och fortsatte ifrigt det börjsde samtalet, utan att det minsta gifva akt på y glingen. Redan förut på morgonen hade Krumm gjort sin lärjunge uppmärksam derpå, att Guds vishet ofta begagnade enskildta svaga urenniskor till veck. tyg för Hans nåd att genomföra fl-ns höga ändamål, och då van!izen uppenbarsr sig för dem nenom en inre mäk!ig röst; äfvea till hoxom hade denna heliga uppmaning längesedan kommit och med verm inspiration fört Ekonom på frälsningens väg. Aldrig, tillade han mel högtidlig stämma, har imedlertid denna bestämmelse blifvit honom tydligare än på de sista tiderna, och isynnerhet sedan den stund, som fört den unga grevinnan i församlingens sköte. Nu visste han, att icke blott han sjelf, utan äfsen Maria — han kallade sedan längre tid Gabriela ej annorlunda — voro bestärda för gudomens högsta ändamål, hvi!ka, ehuru ännu för honom obekanta, likväl snart 7) Se A. B. Nr 62, 63, 62, 65, 67, 68, 69, 70, 72, 75, 74, 76, 77, 78, 79 och 80.