PICTISTERNE)
ROMAN UR NUTIDENS LIF, AF HERIBERT RAU,
XXXIT.
DEN HELIGA MARIA.
Antingen det var deitta kreuzersa, som ännu
lågo i målarens ficka, och hvilkas ringa belopp
kallade till ny verksamhet, eller om ta rielas
skönhet gjort ett så mäktigt intryck på målaren,
noz af, ban beslöt hastigt att göra allt, för att
någon tid bli sysselsatt på Stmrmau. Alldeles
i enlighet med sin skaltaktiga karakter och sin
slughet, tog E-luard straxt, vid de: nyssnämnda
parets annaltande, på sig ea allvarsam mine,
och väntade vid en af deaflissnaste horden, till
dess ett gynnsamt ögonblick skulle yppa sig till
hans framträdand-.
Gabriela och pastorn hade imedliertid tagit
plats icke långt derifeån vid ett glas mjolk, och
fortsatte ifrigt det börjsde samtalet, utan att
det minsta gifva akt på y glingen.
Redan förut på morgonen hade Krumm gjort
sin lärjunge uppmärksam derpå, att Guds vishet
ofta begagnade enskildta svaga urenniskor till veck.
tyg för Hans nåd att genomföra fl-ns höga ända-
mål, och då van!izen uppenbarsr sig för dem ne-
nom en inre mäk!ig röst; äfvea till hoxom hade
denna heliga uppmaning längesedan kommit och
med verm inspiration fört Ekonom på frälsningens
väg. Aldrig, tillade han mel högtidlig stämma,
har imedlertid denna bestämmelse blifvit honom
tydligare än på de sista tiderna, och isynnerhet
sedan den stund, som fört den unga grevinnan
i församlingens sköte. Nu visste han, att icke
blott han sjelf, utan äfsen Maria — han kallade
sedan längre tid Gabriela ej annorlunda — voro
bestärda för gudomens högsta ändamål, hvi!ka,
ehuru ännu för honom obekanta, likväl snart
7) Se A. B. Nr 62, 63, 62, 65, 67, 68, 69, 70, 72,
75, 74, 76, 77, 78, 79 och 80.