shels på acren (ogödslad). Grödan är ganska god. En olyckshändelse inträffåde förliden vecka: Ångfartyget Erie, på Erie-sjön, brann upp. Elden kom från terpentin-spiritus I buteljer, som stodo för nära elden och trävirket. Af 230 passagerare förlorade 200 lifvet, och deribland 100 Schweitzare, som ämnade sig till Ilinois, att anlägga en stad. De voro af bättre klass och medförde omkring 300.000 dollars i guld. De hade omkring 200 lifspreseryer ombord, men fingo icke tid att taga dem. Som en sådan olycka högst sällan inträffar, så låt icke detta skrämma Svenskarne från att komma. De måste komme, nästa sommar, om de möjligen kunna. De måste taga med sig mycket kläder; ty, som pappa vet, kostar det icke mer än en dollars för 100 pund, (skålpund), utöfver de 100 punds, som hvarje person får kostnadsfritt medtaga. Vi önskade pappa kunde sända oss några ludna mössor, sidare som Anders i Upsala hade köpt; de kosta från 8 till 42 dollars stycket här. Vi behöfva sådane, ty, som pappa vet, är vår vinter ganska kall. Vi hade en ganska kall och sen vår, men en ganska varm sommar. Vi kunna skörda allt arnat i Wisconsin utom äpplen; men äfven dem skola vi snart få. Vår granne, Bondy, har äppleträn, som kunna bära frukt nästa år: så Svenskarne skola sakna det gamla Sverige uti — ingenting. Hvad krig med England beträffar, så äro vi icke mycket rädda, ty Jonathan kan piska gamle John Bull till lands och på sjön. De kunna icke komma så låvgt; ty det är ett smalt sund vid Mackina och vi ha der två starka fästningar: så att de al drig kunna komma in i Michigansjön. Om Eogland förklarar Amerika krig, äro de säkra om, att förlora Canada, som är det sista fotsteget de ha i Amerika; ty vi ha ännu några gamla generaler, som kunna piska dem likaså bra, som Jackson och Harrison gjorde. P. S. den 6 September. Jag ser att det är ganska oroligt i Turkiet och att Turkarne lefva barbariskt med de kristna. Vi få här nyheter ganska färska från Europa. Ångfartygen gå från Liverpool till NewYork på 42 dagar. Vi få våra tidningar från Southport, som har två: en Whigoch en De mokräåttidning. Jag har läst en mängd intressanta böcker från revolutionen och sista kriget; jag önskade att pappa hade dem, och jag vet att pappa skulle tycka om dem. Jag har till och med läst Konung Carl X1I:s lefverne! The Yankees tro att han var enj likaså stor general som Washington. Napoleon är öckså ganskaberjktad här. Mest hvar Yankee har läst Walter Scotts arbeten. Lindsay har Bonspartes lefverne af Walter Scott. Hvarje Township eller distrikt, i de gamla Staterne, har ett Bibliothek, somliga med 1000 volymer, der ungdomen kan låna böcker och läsa för ingenting; och folket blir derigenom ganska hyfsadt och bildadt. Folket här vet mer och är mera hyfsadt än medelklassen i Sverige. Irländare och Skottar äro de värsta som komma från Europa; Irländare utvandra mest af någon nation. Den 4:de Juli firades ganska högtidligt. Folket 1 Gensye bestodo fri middag för 300 personer. Jag var också der. Verser blefvo derunder afsjungne, som voro förträffliga. Jag såg, förliden vinter, i en vykterhetsjurnal ett bref från en Amerikanare, dateradt Stockholm i Oktober, som särer: att han försöker omvända Svenskarne från bränvinet och att biskop Franrzen och erkebiskop Wallin voro hans medbjelpare, samt att nykterhetssällskap voro inrättade i hvarje län.s Jag skulle bli glad, om det vore så. Han sade, att folket i Jemtland samlade sig till 3000, och välsignade henom och Amerika, som sände en sådan man. Denna sömmar är ganska helsosam, icke en enda person är sjuk, Vi tro att detta land skall bli ganska helsosamt ; här är friskare än i Sverige. Min adress är: Town of Salem, Recine County, Wiscobsin Territory and the United States of N. America. Jag sände ett bref till pappa i Februari, bar pappa, emottagit det? Helsa alla slägtingar oct vånnet! Älskade pappa, skrif snart och glöm icke de tillgifne, sönerne! C. J. Friman. Wilhelm Friman: Åter till Redaktionen! Med Jacobo Benzelio, Quis est usus hujus arti culi practicus?, — eller kortvilligare med Olavo Suebilio, vHvad är thet? Svar: Jo! när det gått an för några fattiga spädbarn, handlöst kastade och utan stöd, att ändå berga och, med Guds bjelp, reda sig: så bör det ledigt gå an för dugliga förenade landsmän, som gå direkte på Milwaki till Unonius, eller på Southport till mina söner eller Norrmännen, eller att bli en länk emellan båda. Unonius bor 8 Svenska mil från Milwaki och mina söner 3 Svenska mil från Southport. Sonen Herrman (som sjuk hemkom 1839), längtar nu, frisk och rask, att i nästa Maj eller Juni, från Götheborg; med något kläder och understöd, få återgå till sina värdiga bröder i Wisconsin. För 8:dje resan ämnar han, vid 45 år, passera Atlantiska hafvet och den så respektabla banan mellan NewYork och Southport. Han öfvar sig i Engel skan, önskar sig ett passande ressällskap och en så: dan chef som kapten Johan E. Nissen på briggen Svea; med bvilken, lika hederlig man som skicklig ehef, vi hade den lyckan att få göra hemresan — från NewYork till Götheborg — på 34 dygn! Vi önska dem alla den lyckligaste resa! Lidköping den ö Mars 1842. Carl Friman. STOCKHOLM den 6 April. an mo le 27 2 7 Ae ARR LR.