shels på acren (ogödslad). Grödan är ganska god.
En olyckshändelse inträffåde förliden vecka: Ång-
fartyget Erie, på Erie-sjön, brann upp. Elden kom
från terpentin-spiritus I buteljer, som stodo för nära
elden och trävirket. Af 230 passagerare förlorade
200 lifvet, och deribland 100 Schweitzare, som äm-
nade sig till Ilinois, att anlägga en stad. De voro
af bättre klass och medförde omkring 300.000 dol-
lars i guld. De hade omkring 200 lifspreseryer
ombord, men fingo icke tid att taga dem. Som en
sådan olycka högst sällan inträffar, så låt icke detta
skrämma Svenskarne från att komma. De måste
komme, nästa sommar, om de möjligen kunna. De
måste taga med sig mycket kläder; ty, som pappa
vet, kostar det icke mer än en dollars för 100 pund,
(skålpund), utöfver de 100 punds, som hvarje per-
son får kostnadsfritt medtaga.
Vi önskade pappa kunde sända oss några ludna
mössor, sidare som Anders i Upsala hade köpt;
de kosta från 8 till 42 dollars stycket här. Vi be-
höfva sådane, ty, som pappa vet, är vår vinter gan-
ska kall. Vi hade en ganska kall och sen vår, men
en ganska varm sommar. Vi kunna skörda allt ar-
nat i Wisconsin utom äpplen; men äfven dem skola
vi snart få. Vår granne, Bondy, har äppleträn,
som kunna bära frukt nästa år: så Svenskarne skola
sakna det gamla Sverige uti — ingenting.
Hvad krig med England beträffar, så äro vi icke
mycket rädda, ty Jonathan kan piska gamle John
Bull till lands och på sjön. De kunna icke kom-
ma så låvgt; ty det är ett smalt sund vid Mackina
och vi ha der två starka fästningar: så att de al
drig kunna komma in i Michigansjön. Om Eog-
land förklarar Amerika krig, äro de säkra om, att
förlora Canada, som är det sista fotsteget de ha i
Amerika; ty vi ha ännu några gamla generaler, som
kunna piska dem likaså bra, som Jackson och Har-
rison gjorde.
P. S. den 6 September. Jag ser att det är gan-
ska oroligt i Turkiet och att Turkarne lefva bar-
bariskt med de kristna. Vi få här nyheter ganska
färska från Europa. Ångfartygen gå från Liverpool
till NewYork på 42 dagar. Vi få våra tidningar
från Southport, som har två: en Whig- och en De
mokräåttidning. Jag har läst en mängd intressanta
böcker från revolutionen och sista kriget; jag ön-
skade att pappa hade dem, och jag vet att pappa
skulle tycka om dem. Jag har till och med läst
Konung Carl X1I:s lefverne! The Yankees tro att
han var enj likaså stor general som Washington.
Napoleon är öckså ganskaberjktad här. Mest hvar
Yankee har läst Walter Scotts arbeten. Lindsay
har Bonspartes lefverne af Walter Scott. Hvarje
Township eller distrikt, i de gamla Staterne, har
ett Bibliothek, somliga med 1000 volymer, der ung-
domen kan låna böcker och läsa för ingenting; och
folket blir derigenom ganska hyfsadt och bildadt.
Folket här vet mer och är mera hyfsadt än medel-
klassen i Sverige. Irländare och Skottar äro de
värsta som komma från Europa; Irländare utvandra
mest af någon nation.
Den 4:de Juli firades ganska högtidligt. Folket
1 Gensye bestodo fri middag för 300 personer. Jag
var också der. Verser blefvo derunder afsjungne,
som voro förträffliga.
Jag såg, förliden vinter, i en vykterhetsjurnal ett
bref från en Amerikanare, dateradt Stockholm i Ok-
tober, som särer: att han försöker omvända Sven-
skarne från bränvinet och att biskop Franrzen och
erkebiskop Wallin voro hans medbjelpare, samt att
nykterhetssällskap voro inrättade i hvarje län.s Jag
skulle bli glad, om det vore så. Han sade, att
folket i Jemtland samlade sig till 3000, och välsig-
nade henom och Amerika, som sände en sådan man.
Denna sömmar är ganska helsosam, icke en enda
person är sjuk, Vi tro att detta land skall bli gan-
ska helsosamt ; här är friskare än i Sverige.
Min adress är: Town of Salem, Recine County,
Wiscobsin Territory and the United States of N.
America. Jag sände ett bref till pappa i Februari,
bar pappa, emottagit det? Helsa alla slägtingar oct
vånnet! Älskade pappa, skrif snart och glöm icke
de tillgifne, sönerne!
C. J. Friman. Wilhelm Friman:
Åter till Redaktionen!
Med Jacobo Benzelio, Quis est usus hujus arti
culi practicus?, — eller kortvilligare med Olavo
Suebilio, vHvad är thet? Svar:
Jo! när det gått an för några fattiga spädbarn,
handlöst kastade och utan stöd, att ändå berga och,
med Guds bjelp, reda sig: så bör det ledigt gå an
för dugliga förenade landsmän, som gå direkte på
Milwaki till Unonius, eller på Southport till mina
söner eller Norrmännen, eller att bli en länk emel-
lan båda. Unonius bor 8 Svenska mil från Mil-
waki och mina söner 3 Svenska mil från Southport.
Sonen Herrman (som sjuk hemkom 1839), längtar
nu, frisk och rask, att i nästa Maj eller Juni, från
Götheborg; med något kläder och understöd, få å-
tergå till sina värdiga bröder i Wisconsin. För
8:dje resan ämnar han, vid 45 år, passera Atlanti-
ska hafvet och den så respektabla banan mellan
NewYork och Southport. Han öfvar sig i Engel
skan, önskar sig ett passande ressällskap och en så:
dan chef som kapten Johan E. Nissen på briggen
Svea; med bvilken, lika hederlig man som skicklig
ehef, vi hade den lyckan att få göra hemresan —
från NewYork till Götheborg — på 34 dygn! Vi
önska dem alla den lyckligaste resa!
Lidköping den ö Mars 1842.
Carl Friman.
STOCKHOLM den 6 April.
an mo le - 27 2 7 Ae ARR LR.