Article Image
velsen af den 6 derpåföljda November, i underdåDighet förklarat sig ej heller kunna medgifva någon förändring i den för Lifbeväringsregementet upprättade och fsstställda stat; anmärkte Justitie-ombudsmannen, under åberoparde tillika :f de i elfte målet anförda grunder, för att ådagalägga behörigheten af Rikets Ständers nyssnämnda om besparingarnas disposition fattade beslut, det Konungens rådgifvares tillstyrkande i detta mål, att använda medel annorlunda än fastställdt blifvit, måtte vara stridande emot 65 Regeringsformen. De tilltalade anförde i an!edning deraf, putom att ånyo upprepa de grunder för Kongl. Maj:ts dispositionsrätt öfver statsmedlen, som de förut åberopat att detta ifrågavarande anslag beviljades såsom arfvoden tills vidare och med begränsning inom befintliga tillgårgar; att de följaktligen icke kunna anses som lönförmåner på ordinarie siat; att R. St:r icke förnekat deras behöflighet (?), ehuru öfverflyttningen på indragningsstaten icke bifölls, med afseende, såsom orden i ett då antaget talesätt i Rike:s St:rs underd. skrifvelse lydde, å statsverkets knappa tillgångar). Endast-i det fall, att Konungens rådgifvare hade tillstyrkt summens uppförande på in drsgningsstaten, synes öfverträdelse af Reg.-formen. föresktift kunnat anses hafva ägt rum. ) Justitieombudsmannen ericrar i anledning häraf Riksrätten derom, att han hear till stöd för anmärkningen uppgifvit, icke blott Rikets Ständers nyssnämnda beslut, som, ibland skälen till deras vägran att bifalla förslaget, tydligt nög utmärker, att en förbättrad reglering af Lifbevärings-regementets stat ej ansågs beböfligare, än att denna stat istadgad ordning eller i mån af den förra Lifdrabantkorpsen tillhörande personpals afzåög kunde gå Iverkställighet,, dch att för öfrigt en ökad direkt statsutgift ville fö rekommas, utan äfven Rikets Ständers vid samma Riksdag meddelade, allmänna förordnande, att de under hufvudtitlarne uppkommande besparingar dädanefter icke fingo användas till några bestämda lönansleg på stat. Att imedlertid detta förordnande, ej mindre än det förstnämnda beslutet förtjenat upp märksamhet och rätteligen bordt iakttagas, anser han tillräckligen ådagalagdt genom hvad i allmänhet blifvit andraget i fråga om R:s St:rs behörighet att angående Statsregleringen lagstifta. Med tillämpning af begge dessa Rikets Ständers beslut och enär den af Konungens rådgifvere tillstyrkta lönförbättring, ehvad benämning densamma än må tilläggas, ändock, såsom för visst ändam!! och på en gång stadgad samt till utgående å besparingarne anvisad, verkligen utgjort ett, ehuru uten Rs St:rs samtycke, på stat bestämdt lönanslag, måste det-äfven anses vara fulleligen styrkt, att denwa rådgifvande åtgärd beredt användande af Staten: medel annorlunda, än fastställdt blifvit; hvilket, så. som stridande emot Reg:s-formens 65 , lägges de statsrådsledamöter ti!l last, hvilka i åtgärden deltagit Svaranderna hafva åter i slutförklaringen endas åberopat deras vid elfte målet i densamma gjorde påminnelser.

6 april 1842, sida 2

Thumbnail