nan tll Dondaen salt Mragavarepac Kappa, yppaae
sig vidare att två polisbetjenter, Österblad och Lind-
blom, lära afvetat denna händelse och med bonden
öfverenskommit om dess förhemligande mot en sum-
ma af 65 Rdr Rgs, bvaraf polisbetjenterna stulle te-
git tillsammans 30 Rdr och 10 Rår blifvit gifoa åt
en konståpe!, för att tysta honom. Artillersten är
häktad och polisbetjenterne blefvo i går skiljde från
sin tjenst. Undersökningen i poliskammaren är
dock ännu icke afslutad.
een
Drängen Gustaf P.ttersson i Strågeryd, som var
född 4817 och tjenade i Lösens socken i Blekinge,
började vid sitt 13:de år attlefva oordentligt, ått supa
och umgås med dåliga menniskor. I detta lefnads-
sätt indrog han småningom en annan ung bond-
dräng vid namn Erik Peltersson, så att de slutligen
blefvo de trognaste stallbröder i dryckeslag. Erik
Pettersson hade till och med på det ställe, der han
hade tjenst, betingat sig vissa frihetsdagar och tider
emellanåt, för att kunna deltaga uti Gustafs bragder.
Gustaf var tillika af ett våldsamt sinnelag, som vid
flere tillfällen visade sig. En gång kom hen in till
en böndhustru, gjorde öfvervåld och hotade att döde
henne med en knif, och, då hon försökte värja sig,
skar han henne ganska illa i fingrarne; ovisst är
om hon undkommit med lifvet, derest icke folk på
hennes rop tillkommit. Vid ett tillfälle fick han
teg uti en bonde, som satt ganska fredlig, kastade
honom öfver en kista och hotade att sticka ihjel
honom, hvilket väl torde hafva blifvit fulibordadt
om icke hjelp kommit emellan. Slutligen fick han
dyrt plikta för sitt öfverdådiga sinnelag. Under det
nemligen Erik Pettersson, Tisdagseftermiddagen d.
49 sistl. Oktober, var sysselsatt med att hugga ved,
kom Gustaf till honom och bad honom gå åstad och
köpa bränvin, så skulle de både supa och äta,
emedan han äfsen ville skaffa ett tjog ägg. Erik
var ej sem på foten då det gällde att göra stallbro-
dern en sådan tjenst. Sedan han köpt 4 kanna
bränvin, begåfvo sig båda till torparen Öla Mattsson:
i Bramåla, der det blef kalas af. En stund gick
det temligen iustigt till. Gustaf blef allt mer och
mer upprymd af bränvinet och dansade med Erik,
tills han slutligen fick tog uti Ola Mattsson
och började pocka på att erhålla hälften af Ola
Mattssons torp, mot det han tog hans dotter till
äkta. Detta ville Ola icke gå in på. Då blef Gu-
staf så förgrymmad, att han svor, fnyste, skar tån-
derna och bar sig åt som en ursinnig menniska,
yttrade att han skulle mörda både Ola Mattsson,
hans hustru och barn, att den onde skulle taga ho-
nöm och att han såg den onde på golfvet, liksom
han med fingret pekade på Ola Mattssons hustru:
och yngsta dotter Elin, medyttrande att den onde
bodde i deras bjertan, m. m. Erik fick också en
släng af slefyen, emedan Gustaf åt honom yttrade,
att han ville fresta honom och dra fingerkrok med
boncmv., Erik svarade, att ban picke gått dit på
sådant besked, och fann i det stätlet rådligast att
maka sig bort, för att undvika dylika: frestelser.
Men Ola Mattssons hustru bad honom qvarstanna;
öfver natten, .för att förekomma att icke Gustaf
skulle begå någon illgerning, och Erik lät dertill
beqväma sig. Ola Mattsson och hans hustru gingo.
derpå till sängs i en närbelägen kammare, men.
Erik och Ola Mattssons döttrar lade sig i stugan,
der Gustaf gick och brummade, hotande att sticka
ihjel både Olas hustru och sig sjelf. Slutligen väckte
han Erik, som imedlertid insomnat bredvid Ola
Mattssons 19-åriga dotter, och yttrade patt han ville!
brottas med honom, helst han fått spörja att han
vore så stark. Erik steg upp från sängen och sva-
rade: Får jag ej ligga i fred, så märker jag dig).
hvarefter de fattade tag uti hvarandra. Under hand-
gemäpnget fick Erik tag uti-en bålyxa, i afsigt att
med yxhammaren gifva Gustaf ett slag i ryggen,
men som Gustaf härvid kom att huka sig ned, så
träffades han af sjelfva eggen på högra sidan at
halsen, som var blottad, emedan han långt förut
tagit halsduken af sig. Då gaf sig Gustaf, utan att.
likväl jemra sig, och gick till sängen, för att lägga
sig. - Men han hade icke väl lagt sig, förrän han
utropade: Jesus! nu dör jag! hvarefter han tyst-
nade. Emedan stugan var svagt upplyst af några
sticker, som lågo och kelade-i spisen, upptändes
nu ljus, då man fann Gustaf liggande död i sängen
af det erhållna såret i halsen. Erik blef nu för-
skräckt och ledsen, klädde på sig och aflägsnade
sig i afsigt att gå till en närbelägen sjö för att
dränka sig; men under vägen dit föreföll det ho
nom som om han hade mött ett barn som afstyrkt
honom ifrån denna föresats och bedt honom i stäl-
let gå hem till sin mor, hvilket han ock gjorde.
Då han kom hem till sin mor, syntes hsn mycket
upprörd och ledsen, gret, lutade sig mot sin syster.
som han omfamnade, under utrop af: Syster lilla,
syster lilla! samt omtalade den olyckliga händelsen,
att han varit i begrepp, att dränka sig, och huru
han blifvit afrådd derifrån. Han bad modern och
systern gå till Bramåila, för att underrätta sig om
Gustaf verkligen vore död. Sedan de efter en stund
återvändt med bekräftelse om hans död, lade sig
Erik Pettersson och slumrade stundtals. Mot mor-
gonen gick han med systern hem till sin husbonde
och omtalade händelsen samt beslutade att gå till
fjerdingsman för att låta häkta sig, för hvilket ända-
mål alla tre åtföljdes till Lyckeby. Under vägen
yttrade Erik ledsnad derofver, att han icke tagit
afsked af sin gamla mor, hvatföre de vände om.
Erik afvaktade sedan hemma hos sin mor fjerdings-
mans ankomst, som inträffade sgednare på aftonen,
då Erik vardt häktad
Ef:er anställd obduktion af Gustaf Petterssons
lik, intygade läkaren, att han dött af hugget i hal-
sen, som gått genom 6:te halskotans sidoutskott
och 7:de halskotans kropp, och varit ovilkorligt dö-
dande.
Under tårar och ånger erkände han sitt brott vid
den ransakning inför Östra Härsdsrätt, som företogs
d. 42 sistl. Oktober. Häradsrätten dömde honom,
enligt 24 kap. 9 S Missgerningsbalken, att mista
lifset genom halshuggning, hvilket Skånska Hof
rätten fastställt. Målet är nu hemställt Högsta
Domstolens pröfning.
—EKELRR
Sundsvall d. 30 Mars. Under Påskdagarne
bar fallit så mycket snö, att vi nu äro såsom midt i
vinter2 ; och torde föret nu en tid komma att vare
godt. (ÅA. 0. 5.)
a av
BB ä FRV mm mamm PIMP
Tema AS N