nan tll Dondaen salt Mragavarepac Kappa, yppaae sig vidare att två polisbetjenter, Österblad och Lindblom, lära afvetat denna händelse och med bonden öfverenskommit om dess förhemligande mot en summa af 65 Rdr Rgs, bvaraf polisbetjenterna stulle tegit tillsammans 30 Rdr och 10 Rår blifvit gifoa åt en konståpe!, för att tysta honom. Artillersten är häktad och polisbetjenterne blefvo i går skiljde från sin tjenst. Undersökningen i poliskammaren är dock ännu icke afslutad. een Drängen Gustaf P.ttersson i Strågeryd, som var född 4817 och tjenade i Lösens socken i Blekinge, började vid sitt 13:de år attlefva oordentligt, ått supa och umgås med dåliga menniskor. I detta lefnadssätt indrog han småningom en annan ung bonddräng vid namn Erik Peltersson, så att de slutligen blefvo de trognaste stallbröder i dryckeslag. Erik Pettersson hade till och med på det ställe, der han hade tjenst, betingat sig vissa frihetsdagar och tider emellanåt, för att kunna deltaga uti Gustafs bragder. Gustaf var tillika af ett våldsamt sinnelag, som vid flere tillfällen visade sig. En gång kom hen in till en böndhustru, gjorde öfvervåld och hotade att döde henne med en knif, och, då hon försökte värja sig, skar han henne ganska illa i fingrarne; ovisst är om hon undkommit med lifvet, derest icke folk på hennes rop tillkommit. Vid ett tillfälle fick han teg uti en bonde, som satt ganska fredlig, kastade honom öfver en kista och hotade att sticka ihjel honom, hvilket väl torde hafva blifvit fulibordadt om icke hjelp kommit emellan. Slutligen fick han dyrt plikta för sitt öfverdådiga sinnelag. Under det nemligen Erik Pettersson, Tisdagseftermiddagen d. 49 sistl. Oktober, var sysselsatt med att hugga ved, kom Gustaf till honom och bad honom gå åstad och köpa bränvin, så skulle de både supa och äta, emedan han äfsen ville skaffa ett tjog ägg. Erik var ej sem på foten då det gällde att göra stallbrodern en sådan tjenst. Sedan han köpt 4 kanna bränvin, begåfvo sig båda till torparen Öla Mattsson: i Bramåla, der det blef kalas af. En stund gick det temligen iustigt till. Gustaf blef allt mer och mer upprymd af bränvinet och dansade med Erik, tills han slutligen fick tog uti Ola Mattsson och började pocka på att erhålla hälften af Ola Mattssons torp, mot det han tog hans dotter till äkta. Detta ville Ola icke gå in på. Då blef Gustaf så förgrymmad, att han svor, fnyste, skar tånderna och bar sig åt som en ursinnig menniska, yttrade att han skulle mörda både Ola Mattsson, hans hustru och barn, att den onde skulle taga honöm och att han såg den onde på golfvet, liksom han med fingret pekade på Ola Mattssons hustru: och yngsta dotter Elin, medyttrande att den onde bodde i deras bjertan, m. m. Erik fick också en släng af slefyen, emedan Gustaf åt honom yttrade, att han ville fresta honom och dra fingerkrok med boncmv., Erik svarade, att ban picke gått dit på sådant besked, och fann i det stätlet rådligast att maka sig bort, för att undvika dylika: frestelser. Men Ola Mattssons hustru bad honom qvarstanna; öfver natten, .för att förekomma att icke Gustaf skulle begå någon illgerning, och Erik lät dertill beqväma sig. Ola Mattsson och hans hustru gingo. derpå till sängs i en närbelägen kammare, men. Erik och Ola Mattssons döttrar lade sig i stugan, der Gustaf gick och brummade, hotande att sticka ihjel både Olas hustru och sig sjelf. Slutligen väckte han Erik, som imedlertid insomnat bredvid Ola Mattssons 19-åriga dotter, och yttrade patt han ville! brottas med honom, helst han fått spörja att han vore så stark. Erik steg upp från sängen och svarade: Får jag ej ligga i fred, så märker jag dig). hvarefter de fattade tag uti hvarandra. Under handgemäpnget fick Erik tag uti-en bålyxa, i afsigt att med yxhammaren gifva Gustaf ett slag i ryggen, men som Gustaf härvid kom att huka sig ned, så träffades han af sjelfva eggen på högra sidan at halsen, som var blottad, emedan han långt förut tagit halsduken af sig. Då gaf sig Gustaf, utan att. likväl jemra sig, och gick till sängen, för att lägga sig. Men han hade icke väl lagt sig, förrän han utropade: Jesus! nu dör jag! hvarefter han tystnade. Emedan stugan var svagt upplyst af några sticker, som lågo och kelade-i spisen, upptändes nu ljus, då man fann Gustaf liggande död i sängen af det erhållna såret i halsen. Erik blef nu förskräckt och ledsen, klädde på sig och aflägsnade sig i afsigt att gå till en närbelägen sjö för att dränka sig; men under vägen dit föreföll det ho nom som om han hade mött ett barn som afstyrkt honom ifrån denna föresats och bedt honom i stället gå hem till sin mor, hvilket han ock gjorde. Då han kom hem till sin mor, syntes hsn mycket upprörd och ledsen, gret, lutade sig mot sin syster. som han omfamnade, under utrop af: Syster lilla, syster lilla! samt omtalade den olyckliga händelsen, att han varit i begrepp, att dränka sig, och huru han blifvit afrådd derifrån. Han bad modern och systern gå till Bramåila, för att underrätta sig om Gustaf verkligen vore död. Sedan de efter en stund återvändt med bekräftelse om hans död, lade sig Erik Pettersson och slumrade stundtals. Mot morgonen gick han med systern hem till sin husbonde och omtalade händelsen samt beslutade att gå till fjerdingsman för att låta häkta sig, för hvilket ändamål alla tre åtföljdes till Lyckeby. Under vägen yttrade Erik ledsnad derofver, att han icke tagit afsked af sin gamla mor, hvatföre de vände om. Erik afvaktade sedan hemma hos sin mor fjerdingsmans ankomst, som inträffade sgednare på aftonen, då Erik vardt häktad Ef:er anställd obduktion af Gustaf Petterssons lik, intygade läkaren, att han dött af hugget i halsen, som gått genom 6:te halskotans sidoutskott och 7:de halskotans kropp, och varit ovilkorligt dödande. Under tårar och ånger erkände han sitt brott vid den ransakning inför Östra Härsdsrätt, som företogs d. 42 sistl. Oktober. Häradsrätten dömde honom, enligt 24 kap. 9 S Missgerningsbalken, att mista lifset genom halshuggning, hvilket Skånska Hof rätten fastställt. Målet är nu hemställt Högsta Domstolens pröfning. —EKELRR Sundsvall d. 30 Mars. Under Påskdagarne bar fallit så mycket snö, att vi nu äro såsom midt i vinter2 ; och torde föret nu en tid komma att vare godt. (ÅA. 0. 5.) a av BB ä FRV mm mamm PIMP Tema AS N