örsports från konsumenternes och ej blott från den utländska medtäflarens sida, hvars vara då icke förlorat på jemförelsen och möjligen derigenom blifvit mindre begärlig. Hvad slatligen vidkommer det mig till last legde användandet af vignetter, som (med undantag af namn, adress och färg) äro lika med de af herr Peuvrel begagnade, så har jag, ur juridisk synpunkt, ansett detta såsom icke otillåtit, enär det enda lagrum, som möjligen kunde deremot tillämpas, endast omnämner ahandtvecrkares märko, och således icke synes mig kunna afse äfven utländska tillverkares vignetter, hvarföre jag trott det ej vara svensk man förmenadt, att, genom användande af sådane, äfven till det yttre gifva sin, öppet erkände, tillverkning — likhet med en utländsk vara af samma slag, och möjligen äfven derigenom, eller genom hvilket snnat lagligt medel som heldst, bereda den samma förtroende, som den sistnämnde. I moraliskt afseende åter har jag ansett mig rättfärdigad ej allenast derigenom, att alla de fabrikater, som hit inkomma och försäljas under namn af Chempagnevin, utan afseende på tillverkningsorten, äro försedde med franska vignetter, utan ock genom det här, som öfverallt, allmänna och, genom publikens smak eller fördom, oundvitliga bruket, att åt en mängd varor gifva en viss air af utländska, genom användande af vignetter med utländsk inskription, serdeles då de af mig använda, genom numrets och adressens olikhet, lätt kunpa skiljas från de liknande fransyska, och jag, enligt hvad förut visadt blifvit, aldrig utgifvit varan för annat, än hvad den verkligen är, vämligen cn af mig tillverkad mousserande dryck, till godhet fuiltemotsvarande den, med liknande vignetter försedde utländska, så att köparen härigenom blifvit lika litet sviken, som då ban, under namn och med stämpel af t. ex. Gefle vapen erhåller den ena gången röktobak af Gefles, en annan gång af Stockholms eller annan orts tillverkning, alla andra dylika exempel oomnämndea. Stockholm den 2 April 4842. P. O. Almström.