Då här således endast återstår det emot grunderne
för anmärkningen mera bestämdt riktade anförande,
att genom anmärkta rådslaget den 9 December 1836,
tillstyrktes fortfarande tillämpning af gardesregeraen-
ternas interimsstater blott så länge tredje hufvudti-
telns besparingar det medgåfvo, hvarigenom i sjelfva
verket alla lönerna bibehöllo beskaffenheten af arf-
voden tills vidare, och, jemväl under enahanda för-
utsättning af sådana tillgångar, staten för Kronprin
sens hussarregemente endast tills vidare, ansåg Just.
Omb. sig böra åberopa, hvad ban redan vid elfte
målet anfört, rörande de grundlagsenliga vilkorenr
för statsmedlens disposition, samt visade, att den upp-
dragne skilnaden emellan löner och arfvoder, i de
nu ifrågavarande fall, är så mycket mera ogrundad,
som rådgifvarne icke tillstyrkt den fördelning efter
dessa kategorier, som Statskontoret föreslagit.
Just. Omb. förnyar alltså sitt påstående, att råd-
gifvarne handlat i strid med R. St:s beslut, och att
dessa tillstyrkanden, så vidt de icke inskränkt sig
till tjensternas år 4834 varande innehafvare, åsyftat
användandet af rikets medel annorlunda, än faststäldt
blifvit, då pligten bjudit, att göra föreställningar der-
emot, samt anföra hvad R.St. derutinnan förordnat,
hvarföre han denna uppenbara öfverträdelse af 65
regeringsformen ytterligare åklagar. .
Svaranderne hafva endast åberopat, såsom slutför-
klaring i detta mål, hvad de genmältiden allmänna
frsmställningen vid elfte målet, angående dispositio-
nerna af 2:a hufvudtitelns besparingar.
Slutligen låta de veta, att ehuru samma anmärk-
ningsanledning blef väckt vid riksdsgen 4834, då
varande konstitutionsutskottet ogillade densamma.