unge mannen, tilldess han, upptröttnad vid allt
ditt tillgjorda krångel, drog sig, ehuru på ett
besynnerligt sätt, helt och hållet ur spelet.n
Nej, min far, svarade med stadig röst Ga-
briella, som med svårighet uppreste sig i sän-
gen, till följd af de smärtor, som såren efter
gisslingen förorsakade henne, jag har icke föro-
lämpat honom, ehuru jag visserligen tagit ett
steg, som troligen kommit till hans kunskap,
och hvilket väl föranledt honom, att så hastigt
taga sitt parti.n
Ett steg? — hvad då för ett steg, om hvil-
ket dina far inte fått veta det ringaste?
O, blif icke ond, min bäste far, att jag hit-
tills för eder förtegat något, som för mig var af
största vigt på samma gång, som det i edra
ögon kanhända synes dåraktigt. Det var ensamt
för att trygga min själs frid, som jag gjort detta
steg och jag dolde det för er, på det jag icke
måtte störa eder, för hvilken jag dagligen ber
till Gud.,
Hvartill gagnar denna inledning? till saken;
säg rent utl!
Når våra gäster en middag, som ni, min bä-
ste fader, ännu erinrar eder, vid bordet inläto
sig i en religiös tvist, uttalade herr von Hohen-
stein åsigter, som revolterade mig i mitt inner-
sta; åsigter, som rakt stå i strid med mina, och
hvilka säkerligen äfven ni fördömer, såsom o-
kristliga och gudlösa.n
Det visste jag inte. Oskar tycktes mig väl gå
för långt; likväl voro hans yttranden förnuftigare
än pastorns, som starkt smakade af pietism.,
Skymfa icke Krumm och hans åhörare; han
är en from och gudfruktig man.
Så är det då sant, att den ormen är före-
ståndare för en from församling? — Från den-
na stund är mitt hus för honom stängdt! —
Blixt och dunder! Jag känner dessa menni-
skor, som ständigt hafva Christus på tungan och
djefvulen i bjertat.