unge mannen, tilldess han, upptröttnad vid allt ditt tillgjorda krångel, drog sig, ehuru på ett besynnerligt sätt, helt och hållet ur spelet.n Nej, min far, svarade med stadig röst Gabriella, som med svårighet uppreste sig i sängen, till följd af de smärtor, som såren efter gisslingen förorsakade henne, jag har icke förolämpat honom, ehuru jag visserligen tagit ett steg, som troligen kommit till hans kunskap, och hvilket väl föranledt honom, att så hastigt taga sitt parti.n Ett steg? — hvad då för ett steg, om hvilket dina far inte fått veta det ringaste? O, blif icke ond, min bäste far, att jag hittills för eder förtegat något, som för mig var af största vigt på samma gång, som det i edra ögon kanhända synes dåraktigt. Det var ensamt för att trygga min själs frid, som jag gjort detta steg och jag dolde det för er, på det jag icke måtte störa eder, för hvilken jag dagligen ber till Gud., Hvartill gagnar denna inledning? till saken; säg rent utl! Når våra gäster en middag, som ni, min bäste fader, ännu erinrar eder, vid bordet inläto sig i en religiös tvist, uttalade herr von Hohenstein åsigter, som revolterade mig i mitt innersta; åsigter, som rakt stå i strid med mina, och hvilka säkerligen äfven ni fördömer, såsom okristliga och gudlösa.n Det visste jag inte. Oskar tycktes mig väl gå för långt; likväl voro hans yttranden förnuftigare än pastorns, som starkt smakade af pietism., Skymfa icke Krumm och hans åhörare; han är en from och gudfruktig man. Så är det då sant, att den ormen är föreståndare för en from församling? — Från denna stund är mitt hus för honom stängdt! — Blixt och dunder! Jag känner dessa menniskor, som ständigt hafva Christus på tungan och djefvulen i bjertat.