(så kallade) brit ull Kri,skoliegii stat) borde aj
samma öfverskou fyllas genom motsvarande öfver-:
flyttning från de stater, der öfverskott uppstått, in-
till nästföljande riksdag, då förnyad proposition i
detta ämne torde till R. St. få göras; och att Kongl.
Mej:t, jemte i enahanda ordning förnyad framställ-
ning, angående den af R. St. afslagna löntillökning
för Wermlands fältjägareregementes chef, torde finna
godt, att den af R. St. äfven vägrade tillökning af
30 tunnor sparmål under lönerna vid detta rege-
rmente måtte, såsom en brist, fyllas på samma sätt,
som den lika beskaffade å Krigskollegii stat. Och
blefvo dessa underdåniga tillstyrkanden af Kongl.
Maj:t bifallna.
I afseende å detta ärende, hvari deltagit DD. EE
herr Justitiestatsministern grefve Rosenblad och herr
Statsrådet grefve Löwenhjelm, herrar Statsråden fri-
herre Åkerhjelm, Poppius och friherre von Scbul-
zenheim samt herr Statssekreteraren Grip, anmärker
Just. Omb., att då R. St. i allmänhet förbjudit, det
inga nya ansiag af sepanmål under lönerna finge ske,
och, i fölid deraf, äfven vägrat det förhöjda span-
målsanslaget å Krigskollegii stat, samt ej medgifvit
någon förändring i staten för Wermlands fältjägare-
regemente, bemälde Statsrådets ledamöter, bvilka
icke desto mindre yttrat, att ökade spanmålsanslag för
begge dessa stater kunde ega rum, dervid förbisett R:s
St. konstitutiovella rätt, att dels, enligt . 62 rege
Ttngsformen, fastställa, huru serskilda summer skola
till serskilda ändamål användas, och dels, enligt
64, pröfva de behof till hvilka, och fastställa den
stat, under hvilken rikets medel amordnas, samt följ-
aktligen emot 65 af samma grundlag tillstyrkt.
att sådana medel måtte annorlunda användas, än
faststäldt biifvit.
De tilltalade hafva, i anledning häraf, förklarat,
att vid den klandrade rådgifvareåtgärden fråga icke
var, hvarken om nya eller förhöjda löner (?), enär
aflöningsstaterna blifvit fastställda åren 4830 och
1831, samt att sålunda R. St. förrberörde beslut,
som angår endast löningsstater, hvilka derefter kom-
ma att fastställas, icke äro å dessa tillämpligt. De
lemna den upplysning, att hvad spanmålsanslaget
till Wermiends jägsreregemente angår, detta icke
åsyftat en förhöjning i chefens lön, hvilken mening
af en, genom skrif- och tryckfel tillkommen oriktig
uppställning i Kongl. propositionen, vid 4834 års
riksdag varit föranledd, utan, på sätt Statssekretera-
rens vid propotisionen bilagda yttrande utvisar, afseit
fyllandet af en brist, som vid regementets aflönings-
stat uppstått. för att bringa alla subalternofficerares
löner, i pesningar och derunder beräknad spanmål,
till likhet. I öfrigt anse de i betänkande böra ta-
gas, att full tillgång för denna spanmålå titeln fanns
ifrån andra löningsstater besparad, och betvifla ej,
att Riksrätten skal! godkänna hvad de anfört om
Konungens rätt att anvisa utgifter på titlarnas till-
fälliga bespartinzar, en rätt, som de anse tydligare
framstå, då fråga är om disposition af bestämda,
vid specialstaternas reglering tillvägabragta bespa-
ringar å vissa sådana stater, till betäckande af de
brister ), som å andra uppkommit.
Justitiecombudsmanpnen åter anmärker deremot, att
det må nu vara med de ifrågasatta anslagen huru
som heldst, och äfven så med skrif- eller tryckfelen,
så äro dessa svanmålsanslag, nya, och ej förut i lö
nerna innebegripna. Det är äfven oemotsägligt, att
ökade spanmålsanslag, liksom ökade penningeanslag,
utgöra förhöjningar, och att frågor om sådana i all-
mänhet äro af RE. Si. pröfning och beslut beroende,
hvaraf följer, att R. St:s förerdnanden bort lända
till efterrättelsa, icke endast det allmänna, utan äf-
ven de serskildt angående sjelfva staterna medde-
lade. Att, utan afseende på dessa, i grundlagsenlig
ordning och med grundlagsenlig rätt tillkomna för-
ordnanden, betrakta den ifrågaställda spanmålsför-
höjningen såsom en brist i staterna, den der på an-
nat sätt kunde fyllas, synes deremot utgöra en för-
villelse, hvartill regeringsformen icke lemnar anled-
ning. Hvad angår den förklaringen, att tillgång fun
nits å tredje hufvudtiteln, anser Just. Omb. sig en
dast böra erinra, att R. St:s beslut, angående dispo-
sitionen af besparingen, som iallmänhet bordt iakt-
tagas, äfven utgjort hinder för användandet af denna
titels besparingar till de ifrågaställda utgiftar, hvilka
man på detta sätt sökt tillägga egenskapen af b-
stämda löneanslag på stat.
Som, enligt dessa grunder, R. St:s konstitutionella
rätt blifvit förbisedd, förnyar Just. Omb. till laga
påföljd, hvad han förut anmärkt.
De tilltalade bafva i deras slutförklaring, angående
elfte målet, åberopat denna, äfven för detta mål,
hvarföre vi endast här hänvisa till densamma.
) Åter en ny term i statsfinansen. Då R. St. vä-
gra att anslå medel å stat, kallas den begärta,
men arfslagna summan wbrist i staten, och utbe-
talas under denna rubrik, af medel, som R. S.
bestämdt förbjudi: att dertill använda. Red:s anm.
) Ordet brist på löningsstat, är ett nonsens; ty
det är efter riksstaten, som lönerna skola regle-
ras, och abesparing är genom vakanser möjlig,
men cbrist kan blott uppstå genom den fast-
ställda statens öfverskridande. Red:s anm.
om
STOCKHOLM den 2 April.
Hamburger-blad af den 26 ankommo i går
på eftermiddagen, och i dag Engelsk post öfver