dikat om densamma, enligt reformerta bekär
nelsens åsigt. Häröfver argumenterar Hr Ac
vokatfiskalen så, att då genom Kongl. kungt
relsen den 24 Januari 4781 främmande religions
förvandter fått rätighet att i egna kyrkor of
fentligen öfrva sin gudstjenst och kalla ordentlig
lärare af sin religion, samt Kongl. Maj:t år 483
tillåtit härvarande Wesleyanske methodister at
uppbygga kapell till gudstjensts hållande, unde
ledning af den Evangelii-piedikant, som de kun
de med Kongl. Maj:ts tillstånd kalla, samt då
icke, utan förnärmande af dea främmande reli
zslonsförvandter tillförsäkrade religionsfrihet, pre
dikant af annan trosbekännelse än vår lä
kunna tillförbindas att framställa andra lärosat
ser, än som öfverensstämma med hans tro, sam
således ej heller kan honom som brott tillag
sas, om han sfviker ifrån vår lära, samt d
hvarken angifvelsen utmärker eller anledmn;
derull är, att Hr Scott bållit sin predikan p
annat offentligt ställe, än i Wesleyanska kapellet
kan omöjligen. utan kränkning af räitsbegreppet
Scotts förfarande honom såsom lagöfverträdels
tillvitas, än mindre blifva föremål för religions
process.
Hvad Hr Scott talat i Prestsällskapet, anse
slutligen Hr Advokatfiskalen såsom yttrande a
en vetenskaplig åsigt och ej underkastadt ansvai
eniigt lag; och äfven om han verkligen hade ut
öjvat själavård inom vår församling, kunde detta
ehuru högligen etiliständigt, ej hänföras till äm-
nen, som utgöra föremål för reiigionsprocess, e
när han ej blifvit angifven att bafva haft för af
sigt att befordra söndring ifrån dena Lutherska
kyrkan.
ODER ERNER NROROROFHFHFJFJR