dikat om densamma, enligt reformerta bekär nelsens åsigt. Häröfver argumenterar Hr Ac vokatfiskalen så, att då genom Kongl. kungt relsen den 24 Januari 4781 främmande religions förvandter fått rätighet att i egna kyrkor of fentligen öfrva sin gudstjenst och kalla ordentlig lärare af sin religion, samt Kongl. Maj:t år 483 tillåtit härvarande Wesleyanske methodister at uppbygga kapell till gudstjensts hållande, unde ledning af den Evangelii-piedikant, som de kun de med Kongl. Maj:ts tillstånd kalla, samt då icke, utan förnärmande af dea främmande reli zslonsförvandter tillförsäkrade religionsfrihet, pre dikant af annan trosbekännelse än vår lä kunna tillförbindas att framställa andra lärosat ser, än som öfverensstämma med hans tro, sam således ej heller kan honom som brott tillag sas, om han sfviker ifrån vår lära, samt d hvarken angifvelsen utmärker eller anledmn; derull är, att Hr Scott bållit sin predikan p annat offentligt ställe, än i Wesleyanska kapellet kan omöjligen. utan kränkning af räitsbegreppet Scotts förfarande honom såsom lagöfverträdels tillvitas, än mindre blifva föremål för religions process. Hvad Hr Scott talat i Prestsällskapet, anse slutligen Hr Advokatfiskalen såsom yttrande a en vetenskaplig åsigt och ej underkastadt ansvai eniigt lag; och äfven om han verkligen hade ut öjvat själavård inom vår församling, kunde detta ehuru högligen etiliständigt, ej hänföras till ämnen, som utgöra föremål för reiigionsprocess, e när han ej blifvit angifven att bafva haft för af sigt att befordra söndring ifrån dena Lutherska kyrkan. ODER ERNER NROROROFHFHFJFJR