hvilket varit en lekboll för elementerne, än kys-
sande molnen, än neddykande i afgrunden. Han
står vid dödens port; förgätet ligger det jordiska
bakom honom, hans hjerta klappar med fruk-
tansvärda sslag, hans andedrägt bömmas, hans
ögon neka sin tjenst, hans hjerna glöder, tan-
karna. försvinna i kaos; ty han:skall inom några
ögonblick stå inför Gud! — Djupt allvarligt, he-.
ligt, tillintetgörande verkar: detta ögonblick! —
Med sådana känslor satt Gabriella i pastorns
kammare. Hon var blek som döden; kalla svette
droppar stodo på hennes panna och Hela hennes.
kropp darrade som ett asplöf. Mödosamt fast-
höll hon sig vid stolskarmen, för att icke falla
och hon bemödade sig fåfängt att taga reda på
de omgifvande föremålen; allt sammanflöt i ett
fullkomligt dunkel. Blodet iJade glödande genom
alla hennes ådror, och likväl skakades hennes
lemmar, som af frossan. 2
Då öppnades dörren och Krumm inträdde?
Ett triumferande leende lyste på hans dystra
anletsdrag, men bortdog i samma ögonblick,
Herren vår Gud är en mäktig Gud! utropa-
de han högtidligt, i det han lade sina: händer
på Gabriellas hufvud; han samlar sina trogna
omkring sig, han pröfvar och gisslar dem af kär-
tek, men ban lönar dem med evig salighet. Var
derföre välkommen i det: nya förbundet, var väl-
kommen i vår helige förlossares namn.
Vid dessa ord kände Gabriella sina krafter
och tankar småningom återvända; hennes starka
själ gjorde sitt välde öfver kroppen på nytt gällan-
de, sedan den legat under för ögonblickets oemot-
ståndliga åvgest. -
Helige manl! hviskade hon knappt hörbart,
njag följde mitt hjertas tvingande begär och eder
ropande röst; jag är beredd att undergå inviga
vingen.
Mitt barn) sade efter en kort paus med mild
röst pastorn, som nedsatt sig bredvid grefvin-
nan och tagit hennes hand, mitt barn!löfverväg