BOKHANDELS-BULLETIN.
Mörkrets partigängare i den protestantiska kyr-
kans; al Or H. A. Bergmann. Öfversätt-
ning.
Det mystiskt pietistiska oväsen, — säger för-
fattaren i sitt förord, — som i våra dagar spö-
kar inom den evangelisk protestantiska kyrkan,
bör i sjelfva verket betraktas såsom ett ondt
tidens tecken; :ty här och der har detsamma
urartat till en pestartad sjukdom, som till en
icke ringa grad förgiftar kyrkans fria lif, så ati
många af dess medlemmar bortvisspa i vantrons
och obskurantismens tvinsot. Men om ett så-
dant sakernas tillstånd är beklagansvärdt för den
protestantiska . kyrkan, så är hon dock å an-
dra sidan i besittning af säkra hje!pmedel för
detta onda, och: ingalunda tröstlöst prisgifven åt
en framtid, tom på allt. hopp. Författaren an-
ser. med rätta ett: af de aldra verksammaste ste-
gen till uppbäfvande af hvad han kallar. smör-;
kermännens förderfliga inflytande inom försam-,
lingen, vara att företaga en allsidig belysning
af deras till egennytta och jordiska intressen
lämpade afsigter,, på det att det klara dagsljuse:
må falla i mörkrets hemliga verkstäder och mör-
kerhjeltarnas vackra handiverk må blifva öppet
för verldens ögon.n
Det är en sådan -belysning författaren till i-
frågavarande skrift afsett och åstadkommit: En
belysning af den art, att. vi näppeligen tro oss
någonsin hafva funnit en mera obarmbhertig,
men som tyvärr äfven hos oss synes för hvarje
dag blifva af behofvet mera påkallad. Hans ar-
bete är både kritiskt och polemiskt; hvad det
förra elementet angår, måste man erkänna, att
författaren i högsta grad besitter en förtjenst,
hvilken annars så sällan finnes förenad med den
vetenskapliga grundligheten, densatt uttrycka
sig populärt och enkelt; en egenskap, som nä-
stan mer än någonsin är af vigt vid ett ämne
af ett så allmänt iniresse, som det förevarande,
och i hvilket man just har så mycket iskäl att
lämpa på den motsatta sidan, — de hårklyfvan-
de och flinthårda dogmatisternas, — den bekanta
satiren, alt det dunkelt sagda är det dunkelt
tänktan. Hvad åter polemiken beträffar, — och
den innehar naturligen brorslotten af boken, —
är den hvarken hätsk eller sanslös, men den är
dräpande, emedan den utan skygghet och skon-
samhet kallar hv:rje sak vid sitt rätta namn,
och alltid har en serdeles ansats att slå hufvu-
det på spiken.
Förfältaren träder genast från första bladeni
sin bok den obskurantiska ligan rakt inpå lifvet.
Hvad är det de vilja? — frågar har, — hvaråt
är det de i sjelfva verket sträfva, dessa mörkrets
partigängare, dessa mysticismens, skenhelighetets,
sofisteriernas hemliga elier uppenbara champio-
ner? Och hen besvarar det i följande lilla skil-
dring, hvilken man ieke skall förneka en träf-
fande natursanning. Under en uthängd skylt
att ånyo, i deras bjertan, som bära Christi namn,
vilja grundlägga den sanna kristendomen, som i
vår tid nästan gått förlorad, men hvars trogna
ste anhängare de sjelfva kalla sig, söka dessa
mörkrets partigängare inom den protestantiska
kyrkan att för vesldens blickar dölja sitt rätta
mål. Denna mask ha de gemensam med den ka-
tolska kyrkans jesuiter, hvilka äro nog fräcka
att föra namn af Jesu samfund, under det de
nästan från början af sin stiftelse voro de trog-
naste tjenare för mörkreis makter, då likväl kri-
stendomens gudomliga stiftare mnedstigit på jor-
den just för att befria menskligheten ur deras
våld. Men ännu från en annan sida ha vi att
omnämna en påfallande likhet mellan dem och
jesuiterna. Liksom de fleste medlemmarne i
denna erden begagnades som blinda verktyg för
utförandet af dem obekanta planer, så arbeta
många af dem, som mörkrets partigängare fånga
i sina nät, för realisationen af sådana ända-
mål, som de icke hafca någon aning om, ja khvil-
ka de sjelfva skulle förakta, om deras kortsynt-
het tilläte dem att inse desamma. Derför har
man i nyare tider genom: den iakttagelsen, att
mörkrets män i-den protestantiska kyrkan ba
en så i ögonen fallande likhet i hela sitt tänke-
ST RT ERE ENSE ASEAS SAGE SK RE