att jag nu på min hemväg från fröken träffar
er. Icke sannt, det är ett herrligt barn, en
verklig engel; men henne har också ordet be-
själat, och hvem som törstar han komme, och
hvem som vill han tage af lifvets vatten.n
Hvad har ni för gemenskap med grefvinnan?
frågade baronen, dragande på axlarne; hvad har
grefvinnan med er ait göra, annat än att hon
låter sin godhet gå för långt och understödjer
er i er fromma lättja.
Måtte Herren Jesus förlåta er edra synder,
svarade Ratzler allvarsamt, Gudi behagliga verk
äro i edra ögon oting; men då ni drager ut,
för att af ledsnad med mordiska kulor fälla Her-
rans oskyldiga skapelser, det kallar ni för ett
Gudi täckeligt verk. Hvad fröken beträffar, så
tänker hon, Gudi vare prisad, på annat sätt.
Hennes själ har funnit nåd inför Herran, och
Han här upptagit henne i sin heliga församling.,
Vid dessa ord stannade Oskar uppmärksam;
han stödde armen på bössan, såg några minuter
tyst på skräddaren och sade sedermera med en
allvarsam tonvigt:
Menniska, som i hvartannat ord bär Guds
namn på tunrgan, säg mig en gång på ert sam-
vete och er ära, är verkligen grefvinnan von
der Rode en verksam mediem af er församling,
eller är hon blott af sitt hjertas godhet och sitt
fromma sinnes böjeise dess beskyddarinna? Svara
mig sannt och öppet, som en man af äral,
Herren, som ser till hjertat och ransakar
mina njurar, sade Ratzler och blickade gudligt
mot himlen, väger sanningen af mina ord; Ga-
briella är en medlem af vårt heliga förbund och
vår fromma syster.
Är det möjligt utropade den unge mannen,
upphetsad.
,Vårt ord är ja, ja och nej, nej; hvad der-
utöfver är, det är syndigt.
Och ni kan besvärja att hon är pietist?p
Pietist ? återtog Ratzler långsamt.