STOCKHOLM dena 22 Mars.
— Det torde ännu vara i friskt minne, hu-
rusom det devuerade partiet, under sista riks-
dagen, sökte med alla de medel, som stodo till
buds, föra ut det skriket, att Konstitutionsut-
skottets remisser till åtal mot de gamle rådgif-
varne innefattade bara bagatelier, och huru fan
till och med ofta hörde sägas, att Utskottets le-
damöter genom småaktighet i detta hänseende
hade afsagt sin egen dom inför nationen. Möj-
ligen lät ock ett och annat svagt hufvud sig
förledas häraf; men alla sansade och kloka men-
niskor insågo lätt, att der grundlagsöfverträdel-
ser ägt rum, fick Utskottet icke låta sig ledas
af något större eller mindre afseende å sakens
qvantitativa beskaffenhet.
Imedlertid lärer läsaren redan af flera bland
de nyligen i Aftonbladet refererade riksrätts-
milen nogsamt hafva funnit, att dessa, långt i-
från att innefatta något lappri, tvertom angåin-
gentipg mindre än frågan, huruvida Svenska
nationen verkligen äger att tillgodonjuta några
af de garantier, dels för folkets deltagande i
lagstiftningen, dels emot de skattdragandes god-
tyckliga betungande af. styrelsen, hvarom den
trott sig böra vara försäkrad genom den både
af Konung och folk besvurna regeringsformen;
och i detta afseende är i synnerhet det i da-
gens blad här ofvan afhandlade elfte målet af
den aldra högsta vigt och betydelse. Det angår
i sjelfva verket ingenting mindre, än huruvida
regeringsformens föreskrift att Rikets Ständer
äga pröfva Statsverkets behof,, — matt det an-
kommer på dem, att en deremot svarande be-
villning sig åtaga, samt mwatt tillika fastställa, hu-
ru serskilda summor deraf skola — till serskil-
da ändamål användas, och att detta icka får
öfverträdas — huruvida säga vi, detta regerings-
formens bud skall finnas till annorlunda, än så-
som en död bokstaf på papperet. Skulle Kon-
ungens rådgifvare, oaktadt alla de stränga och
tydliga gränser, som grundlagen i detta fall stad-
gat för regeringens dispositionsrätt, ansvarsfritt,
d. Vv. s. utan ersättningsskyldighet, kunna öfver-
träda grundlagen så, som det skett i ifrågava-
rande och flera fall, ända derhän, att hela sta-
ter för embetsverk anordnas i rak strid emot
Rikets Ständers afslag, då har ock hela det huf-
vudsakliga bandet på godtycket brustit; grund-
lag och riksdagar äro då icke annat än ett
tomt, men dyrt marionettspel, och det är hög
tid att folket vaknar och ser, att dess insti-
tutioner äro i fara. Huru långt det imedler-
tid redan hade kommit i detta afseende med
rådgifvarnes anspråk på styrelsens maktfullkom-
lighet och deras missaktning för de garantier,
som de framför allt äro skyldige att vårda, det
finner man med förvåning af deras svaromål,
hvilket vi, så utförligt som utrymmet rnöjligen
medgifvit, jemväl här ofvan meddelat.
Denna sak är af så stor betydenhet, att det
är en af publicitetens första pligter att följa
med uppmärksamhet de principer, som vid ett
sådant tillfälle uttalas från de gamle rådgifvar-
nes sida, helst dessa principer miste anses så-
som ett uttryck af systemet och dess åsigter.
Denna skyldighet hafve vi äfven sökt uppfylla;
men för korthetens skull och för att ej nödgas
i en serskild artikel repetera uttrycken af sjelf-
va svaromilet, hafve vi valt den annars mindre
behagliga formen, att bifoga våra anmärkningar
i noter vid skriftvexlingens refererande, och till
hvilka vi derföre tage oss friheten hänvisa med
afseende på sakens närmare bedömande.