och en i Norge, och flera vigtiga, ännu oafgjor-
da organisationsfrågor och författningar, som yr-
kats af Ständerna, derigenom ännu längre kom-
ma att ligga i dvala.
Om den ifrågavarande oriktigheten i afseende
på ordförandeskapet underrätiades allmänheten
genom Aftonbladet redan tanan Freja yttrat nå-
sot derom. Detta oaktadt fattade hon med be-
gärughet i detta tillfälle, att framställa icke blott
Aftonbladets artikel, utan äfven Dagl. Al!ehan-
das instämmande i hufvudsaken, men med rät-
telse i afseende på den serskilda puxkten, först
såsom en alltför stark puff för framtiden, såsom
det besynnerligt nog ofta händer i Freja, när
det är frågan om något som misshagar kamaril-
lan, och sedermera såsom ett trypande för fram -
tiden, en aristokralisk hängifvenhet för nuva-
rande usla ministern ett knäfallande af det f.d.
liberala Aftombladetn, ett tiggande af landets
framtida kraft och lycka ur en furstlig handn,
en örsäkran att denna lycka blott kunde skän-
kas af en furstlig hand, att iet värdigaste
redskap dertill vore den närvarande kamaril-
lan undergifna ministeren m. m. Det mirk-
ligaste var imedlertid, att Freja sjelf såsom en
motsatts härtill uppställde den satsen, alt det
vore bäst låta sakerna gå såsom de gå och så
länge de kunde, och att som de ej kunna gå län-
ge på det viset, så vore det ej svårt att skrifva
receptet mot monarkismen — 0. s. vV.
Allt detta är mycket lärorikt, när man lägger
tillhopa det ena med det andra. Det förstås, ait
ett litet prat om kamarillan alltid måste följa
med, och kan ingalunda undvarasz i Freja heller,
så vida hon skall hålla färgen; men huru står
det till i frågan om sak? Härser man, att Freja
ingenting har emot att dlan kamarillan under-
gilfna ministeren, fortfar, bara den vill förblifva
i sin närvarande belägenhet till allenastyrandet,
utan hon vill tvärtom, att sakerna skola få gå
så, som de gå, och så länge de kurna, samt har
till och med förklarat detta för pbäst, ehuru
visserligen med tillägg, att det ej kan gå länge;
och det som bragt henne i barnesk är således
egentligen den tankan, att thronföljaren möjligen
kunde få något inflytande på sakernas gång, samt
den framkastade tankan att Konungen då skulle
kunna sorgfritt dröja i Norrige och egna sig åt
dess styrelse odelad, hvarvid naturligtvis excel-
lensen Brahe icke heller kunde undgå att uppe-
hålla sig der. Känner man nu kamarillans un-
gefärliga ställning och önskningar vis å vis den-
na punkt, och vidare tar i betraktande den häf-
tighet, hvarmed Freja alltid rusar ut så snart
det är fråga om framtiden, samt slutligen, att
ingenting kan för det reaktionära partiet vara
välkomnare, än att få fram någon organ af pres-
sen att i toma Jjud yrka på sådana der re-
ceplern, som endast kunna tjena till att upp-
skrämma; besinnar man vidare det högst eg-
na deri, att Freja-redaktören, under allt siit
hojtande i allmänna ordalag emot adel, välbo-
renhet och aristokratiska tendenser, just varit
den, som argast angripit KonstitutionsUtskottets
anrtiaristokratiska representations -förslag, och
sökt utskälla det för norskhets-ifver, men dere-
mot sjelf förordat ett annat, sont går ut på
stånds-val och ett aristokratiskt öfverhus med
adeloch biskopar uti, såsom ,det lämpligaste,
af alla dem, som varit i fråga, samt innefattan-
de en upphöjd åsigt af ämnet,, och att Freja
således i sjelfva verket sökt att perpetuera eller
upplifva just det adels- och prelat-välde, mot
hvilket hon i ord synes brumma, så blir hennes
beteende i allt detta ganska upplysande, och det
blir litet kinkigt att komma ifrån den saken,
om också Frejas hufvud-redaktör upphäfver dub-
belt så gälla rop, som hittills, om Välborne Hr
Hjertan. Det blir åtminstone, om Freja skall
kunna emancipera sig, alldeles nödvändigt, att
den ovälberne Freja-redaktören bestämdt förkla-
rar, hvilkendera af sina förut yttrade meningar
han för ögonblicket tillhör, antingen den, att en
representations-förändring här är noverkställbar,
förrän familjen och kommuner och arbetet och
industrien först blifvit om-organiserade,; eller
alt om behofvet af en representations-förändring
fiones snart blott en röst, och att respit-
tiden af ett eller par lustra bör förkortas,; el-
ler att, i likhet med hvad Norrmännen hafva,
det vore väl om det absoluta veto afskaffades;
eller att öfverhus med adel och biskopar bör
inrättas. Detta utlåtande blir så mycket nöd-
vändigare, sedan han uttryckligen förklarat, att
han ej ämnar understödja det hvilande repre-
sentations-förslaget.
Vi torde en annan dag få tillfälle, att uti en
fortsättning af vår utförligare revy ännu litet
närmare visa, hvad det egentligen är, som å
stadkommer de der paroxysmerna i Freja, när
det blir fråga om framtiden. För attimedlertid
äfven nu hålla allmänhetens uppmärksamhet fästad
på Frejas conduite af fortfarande pöbelaktighet i
sittet att upptaga andras ord, begagne vi det
säkraste medlet, att ännu en gång aftrycka ur
Aftonbladet för den 414 Februari det stycke, som
innehåller den egentliga förklaringen af vår me-