— Isgenting var naturligare, än att en på en
gång så inbilsk och så oeftertänksam tidningsre-
daktion som Frejas, sedan den först under en
ling tid äflats att likasom utmana Aftonbladet
att röra på sig mot henne, och till och med
tyckes kafva föreställt sig, att vår långmodighet
vid hennes slingringar härledt sig af någon far-
båga för hennes båla stridskrafter, skulle, sedan
hon väl vunnit sin önskan att vi måtte taga hla-
det från munnen, finna sig betydligt generad af
den uppmärksamhet vi skänkt åt hennes con-
duite, i förhållande så väl till vissa af de vigti-
gare reformfrågorna, der hon under sista riksda-
gen i sin blindhet arbetat för hofvets intresse,
som till sina kolleger. Det är derföre hvarken
underligt om hon börjar sprattla ifrigare med
benen, i samma mån som vi knipa fastare tag
om halsen på henne och klämma ihop etterblå-
san, eller att hon, för att afleda den ifrågava-
rande uppmärksamheten från sig sjelf, ideligen
fortfar att, såsom det ännu synes af det sista num-
ret, upprepa sitt gamla skrik om ,Aftonbladets
aristokratiska hångifvenhet,, välborne Hr L.
Hjertas, den välborne Aftonblads-ägaren,, sHr
Hjertas svansands bakom aristokrat-ministeren,
Altonbadets krypande för framtidenp m. m. dy-
likt. Hela detta skrik om person skallicke hin-
dra oss att citera fakta och Frejas egna ord för
att dermed möta henne på ett helt annat område;
och ehuru han förklarat, att på det fältet något
svaromål icae kommer att afgifvas, hvilket kan
vara beqvämt nog, emedan det alltid är bäst att
hålla god min i elakt spel, så skulle: vi lemna
en alliför god sak ofullbordad, om vi ej förde
vår utredning till slut.
För det första nödgas vi i dag wupptaga Jläsa-
rens tålamod ett ögonblick med en liten kolla-
tioneripg angående en af de sednaste strids-
frågorna. Deanna rör Aftonbiadet sjelf, och upp-
stod i anledning af den uppmärksamhet vi fä-
stade på angelägenheten deraf, att regerin-
gens attributioner ej måtte splittras i händelse
af Konungens reaa til Norge, uian hellre sty-
relsea odelad öfverlemnas åt konseljen härstädes
med H. K. H. Kronvprinsen till ordförande. Här-
uti inflöt den klausulen, att, enligt ett alternatif,
styrelsen skulle kunna uppdragas åt Kronprinsen
på samma sätt som Konungen sjelf utöfvar den,
och hvilket äfven en gång förut egt rum; men
let hade för tillfället undfallit vårt minne, att
den paragraf af grundlagen, som handlar om re-
seringens förande i Konungens frånvaro, fått en
ny redaktion vid sista riksdag, hvilken först ny-
ligen utkommit i Författningssamlingen, och i
följd hvaraf ordföranden ej kan hafva merän en röst
den tillförordnade regeringen. Detta ändrar på
intet vis sjelfva det hufvudsakliga af artikelns
syftning, som var, att ärenderna ej måtte splitt-
ras genom två serskilda regeringar, en i Sverge