ni må inte tro, att jag derstädes alldeles sak-
nat tillbedjare, tillade hon skämtande. oNi
torde ännu komma ihåg den gamle herrn, som
hos Piera agerade kritikus.
ÅAh ja, mycket välx
Nå, han var dödligt kär i mig.
Det tviflar jag inte på, ty jag minns gansk:
väl huru hvar och en värderade och älskade er.)
De goda menniskorna,, sade Rosa leende, oct
hennes tankar syntes njuta af hågkomster frår
den försvunna tiden, de hade mycket undseen-
de med mig och aldrig skall jag glömma de
stunder, som jag tillbragt i deras krets. Men
låtom 0ss lemna det förflutna, för att icke för-
lora det närvarande ur sigte. Ni är ännu skyl
dig oss berättelsen om de skäl, som vi ha at
tacka för nöjet af ert besök.n
Hvad som fört mig hit? sade Oskar någo!
långsamt. Jo, jag reser till min brud.,
Till er-brud? Oeh det säger ni oss först nu,
och med en sådan ton.
Min brud är, efter sitt porträtt, en engel;
men som jag ännu alls icke känner hos mig
någon böjelse att gifta mig, och hela saken en-
dast är uppgjord mellan våra fäder, så har denna
bröllopsresa verkligen föga behag för mig.
Nå, då ser det illa ut med äktenskapet, när
sjelfva anstalterna dertill göras med motvilja;
men ni skall få se, att när ni först bara lärt
känna er tillkommande fru, ändrar sig nog ert
bjertas språk. Hon är förmodligen ....?x
Stenrik och förskräckligt dygdig.
Förskräckligt dygdig! Ni skulle väl inte vilja
laga en flicka till hustru, på hvars dygd ni
tviflade?