ni må inte tro, att jag derstädes alldeles saknat tillbedjare, tillade hon skämtande. oNi torde ännu komma ihåg den gamle herrn, som hos Piera agerade kritikus. ÅAh ja, mycket välx Nå, han var dödligt kär i mig. Det tviflar jag inte på, ty jag minns gansk: väl huru hvar och en värderade och älskade er.) De goda menniskorna,, sade Rosa leende, oct hennes tankar syntes njuta af hågkomster frår den försvunna tiden, de hade mycket undseende med mig och aldrig skall jag glömma de stunder, som jag tillbragt i deras krets. Men låtom 0ss lemna det förflutna, för att icke förlora det närvarande ur sigte. Ni är ännu skyl dig oss berättelsen om de skäl, som vi ha at tacka för nöjet af ert besök.n Hvad som fört mig hit? sade Oskar någo! långsamt. Jo, jag reser till min brud., Till er-brud? Oeh det säger ni oss först nu, och med en sådan ton. Min brud är, efter sitt porträtt, en engel; men som jag ännu alls icke känner hos mig någon böjelse att gifta mig, och hela saken endast är uppgjord mellan våra fäder, så har denna bröllopsresa verkligen föga behag för mig. Nå, då ser det illa ut med äktenskapet, när sjelfva anstalterna dertill göras med motvilja; men ni skall få se, att när ni först bara lärt känna er tillkommande fru, ändrar sig nog ert bjertas språk. Hon är förmodligen ....?x Stenrik och förskräckligt dygdig. Förskräckligt dygdig! Ni skulle väl inte vilja laga en flicka till hustru, på hvars dygd ni tviflade?