Hr O. skall också mer än en gång hafva yttrat, att lektionerna egentligen först skulle börja på det tredje året. Han syates derigenom vilja lägga sockret på botten, för att, till att döma af hans handlingssätt, undandraga dem detta socker, i den stund bägaren var nära tömd. Kan man sålunda härutinnan med skäl förebrå honom försummelse eller brott mot ingångna förbindelser och afgifna löften, så tog han i stället E!eyernas materiella arbetskrafter så mycket mera i anspråk, allt naturligtvis sig till fördel. Vi hafva sagt, att ynglingarne, alldeles som förhyrdt manskap, anlitades vid alla tilifällen; så skedde äfven, och vi kunna ej i något fall förtycka det, med aseende på allt verkligt sjömans-arbete; men att, såsom i Buenos Ayres, låta ynglingarne, jemte de fi ännu orymda matroserne, släpa om bord omkring 2000 råa och illaluktande hudar; att låta dem alltjemt skrubba, eller för att begagna en allmän term, skura, icke blott däcket, utan äfven kajutan åt Kapten och gunrummet åt de öfrige officerarne, att låta dem tvätta kläder, diska matkärlea m. m., 8Jnes vara något för mycket, och kan visst icke kallas en faderlig omvårdnad, värd 500 Rdr Bko årligen, utan ett arbete, för hvilket Hr O. onekligt bör betala dem. Jemför man härmed den uppassning, som Hr O. förbehöll sig sjelf, så finner man, att han åtminstone bade begrepp om beqvämlighet, ehu ru han ej förstod sig på att utsträcka den till andra. Hr Oxehufvud hade nemligen försett sig med en kock, en uppassare och en pojke. Det är deck något. Betraktar man nu också i öfrigt Hr O:s förhållande till Eleverne, så är det ej heller bättre, utan i ett och annat afseende till och med sämre. Under sjelfva expeditionen erhöllo Eleverne till exempel rätt obetydligt af kläder, och det synes oss, som om de äfven derutinnan blifvit försummade. I Lissabon bekommo de blott en stråhatt per man; en del köpte sig der skodon sjelfve. I Buenos Ayres erhöllo de 3:ne skjortor och en bundttröja, samt till större delen 2:ne stortröjor, äfvensom byxor utdelades till några. Något mera erhöllo de icke. Derigenom inträffade också bland annat, att de, så väl under linien, som ock på Plata-floden, nödgades, af brist på skodon, gå barfotade, hvaraf följde att daras fötter, på det förra stället af hetta och på det sednare af köld, uppsvullnade, så att de ej utan smärta och plågor kunde röra sig och deltaga i de fortfarande göromålen. Besinnar man då, att de i denna belägenhet, såsom på Plata-floden, måste en och annan gång arbeta i vattnet upp till medjan, kan deras oblida öde ej gerna annat än uppväcka delta. gande. Det var först på återvägen, i England, som Eleverna erhöllo den mera fullständiga ekipering, i hvilken de återkommit till hembygden. Ville Hr O. derigenom med hartassen sudda öfver sitt äldre förfarande? I England, således sedan expeditioner var slutad, erhöllo de 4 par stöflar, tröja och bj: xor, 6 skjortor (å 41 skilling Engelskt per dussinet samt en mössa. Hr O. hade uttryckligen förbjudit Löjtnant Skogman att gifva dem någon väst. Men som ynglingarne, oaktadt denna erhållna beklädnad, likväl ej kunde bevara sig mot kölden, gaf Löjtnant Skogman dem, på eget bevåg, hvar sin kavaj. På samma sätt modererades, genom samme Hr Skogmans bedrifrande, den befallning, som Hr Oxehufvud gifvit, att de ej skulle, under transporten från Amerika till England, erhålla någon uppassning. Så väl för dessa, med flere välvilliga åtgärder från Hr Skogmans sida, som äfven för ofta erhålina bevis af omsorg och godhet från det öfriga underbefälet, hafva äfven flere Elever yttrat, att de anse sig dem tacksamligen förbundne. Hr Löjtnant Skogman hade af Hr Oxehufvud för besväret att hemföra KEleverna en rund summa af 45 .? I Enogland ville man förmoda, det han åtminstone borde hafva haft — 200 Z. Vid bestrafningen af eleverna för de mindre fel, som de kunde begå, tyckes Hr Oxehulfvud äfven haft sitt eget hufvud. I Lissabon hade han förbjudit dem att köpa frukt; af de fruktförsäl. jare, som lade till vid briggens sida. Att detta öfverskreds — förstås. En eller tvänne af de sålunda brottslige dömde han att sitta på toppen i tvänne dägars tid, ehuru det sedan realiserade sig till tvänno timmar, emedan egennyttan bjöd honom att använda de dömdes arbetskraft. Vid andra tillfällen befallte ban äfven de utnämnda korporalerne att med daggen afstraffa de felande, och då korporalerne ej, i detta fall, genast ville åtlyda honom, hotade han dem sjellve med stryk. Daremot använde han de elever, som utgjorde hans gigg-gastar, synnerligt väl, då han anbefallde dem, att fullplocka sina fickor — bvarje gång de gingo i land — med oförtulladt gods af kammar, hänglås och knappnålar, för att sedan på behörigt ställe aflemna det i staden. Hr OO. skall visserligen sjelf hafva förnekat lurendräjeriet, men då en elev anhöll att på en gång få landsätta hela hänglåsoch kamförrådet, nekades det. I Lissabon skall Hr O., emot författning och, om vi ej missminna oss, äfven emot sin derifrån till Sverige öfversända rapport, desslikes hafva försålt tågverke och spiror till en Holländare. Såsom någonting rätt märkligt, må äfven anföras, att åtskilliga bref, hvilka eleverna tillskrifvit sina anförvandter, ej framkommit, och saknas nu framför allt i synnerhet de bref, i hvilka de uttalat sitt missnöje med Hr Oxebufvud och hela expeditionen. Ensamt detta tarfvade en särskild undersökning. Hvad sjukvården beträffar, var den ojemm. Eleven Fanehjelm låg vänne gånger på ett hospital i Lissabon; den sed1aste gången betalade han sjelf. Ett huggsår — äktes ej på kortare tid än omkring trenne månaler. Maten var sjömanskost, smör fanns likväl ej. Eleverna erhöllo ej någon underrättelse om Hr )xehufvuds giftermål och fartygets försäljning, förr n i B. A. Löjtnant Sundevall underrättade om det ednare, emedan kapten ej fanns om bord, utan roddes ännu vara i Monte Video. För eleverna åerstod nu ej annat, än att tackla upp fartyget och lerefter begifva sig i land. Det förra verkställdes ;ckså af dem, ehuru endast till en del, emedan B. A:s egne örlogsmän öfvertogo göromålet. Samma lag, som eleverne lemnade fartyget, mötte de i sina EE aa ar rr rr a rn rr a I AA DA 3 saa se a a