OXEHUFVUDSKA EXPEDITIONEN.
Af den i Tisdagsbladet i förbigående omnämn
da uppsats i Ostgötha-Correspondenten, rörandi
denna expedition, lemna vi här, enligt löfte, et
utdrag:
Hvad den af Hr Kapiten Oxehufvud uppgifna o
roliga rörelsen bland Eleverna, eller det s. k. my
teriet, beträffar, förhåller sig dermed sålunda, att, då
en dag, under vistandet i Buenos Ayres, Kapiter
Oxehufrad kom om bord på fartyget — han logera
de nemligen i land — yttrade han till befälet sir
förundran öfver, att åtskillige schåare-arbeten be
Arefvos alltför långsamt, hvarpå Löjtnant Sundeval
förklarade: att Eleverna, förmodligen af det myckn:
arbetet, icke mera voro så pigga och lifliga, som
förut, och att ett visst missnöje med deras ställning
syntes vilja göra sig gällande, hvaraf lojhet och lik:
mnöjdhet blefve en följd. Arbetet kunde derföre e
pådrifvas fortare, än som skedde. I anledning s
denna förklaring, nedkallade Hr O. alla Eleverns
till sig i kajatan och tillsporde dem, om de ansågo
sig hafva skäl att beklaga sig öfver ställningen om
bord, och hvarutinnan, i så fall, deras klagopunkte:
bestodo. Till svar härå framlemnade Eleven An.
dersson, som var utnämnd till Korporal, ett bref,
hvilket han skrifvit till anhöriga i Sverige, i hvilke
bref han troget målat sin egen och kamraternas be
lägenhet, och deri han förmodligen äfven uttalade
den åsigt: att expeditionen eller rättare Hr O. ej
uppfyllde de åligganden, som han, enligt kontraktet
iklädt sig vid afresan från Sverige. Och detta vå.
ar Ardersson, yttrade Hr Q., icke blott att skrif.
va, utan äfven hafva den djerfheten att visa mig.
— pVisserligen, skall Hr ÅA. hafva svarat, till min
far vågar jag att visa allt, och Hr Keapten har för-
bundit sig att vara en far för mig och oss alla.x
Efter några hotelser mot Andersson, och löften om
att A. i en framtid skulle hafva mehn af sin djerf-
het, tillfrågades af Hr O. de öfrige Eleverna, om de
instämde i Hr Anderssons klagomål, hvarpå de gåf-
vo ett enhälligt jakande svar. Någon annan ,orolig
rörelse veta sjelfva Eleverne ej af.
Det är, i sanning, icke lofordande för Hr O., att
rubricera detta öppna, ärliga och moderata beteende
af ynglingarne såsom en orolig rörelses, och dy-
medslst kasta en skugga på deras handlingssätt,
synnerligast då Hr O. sjelf nödvändigt måste inse,
att det var han och icke de — som vore kontrakts-
brytare, och det både i moraliskt och juridiskt af-
seende. Handlingen anse vi, för vår del, så lumpen,
att vi sakna nog starka uttryck, för att, med bibe-
hållandet af ett städadt språk, rätt karakteristiskt
benämna den. Den är allt igenom ett bedrägeri —
men af ett helt eget slag. Med löften om faderlig
omvårdnad och god uppfostran lockas målsmän och
fäder, att öfverlemna i en, icke allenast inom sin
egen korps, utan äfven utem densamma serdeles an-
sedd Svensk Sjö-officers händer sina söner; han
emottager dem och behandlar dem, på få tillfällen
Där, såsom förhyrdt sjöfolk — samt hemskickar dem
slutligen med en falsk beskyllning för begånget my-
teri. Svenska Flottans annaler kan, som bättre är,
ej uppvisa något motstycke härtill. Låtom oss nu
också kasta en blick på huru Eleverna blefyo be-
handlade.
De lektioner, som Eleverna erhöllo, voro i allmän-
het ganska få, emot de 18 månader, som expeditio-
nen varade, och emot det öfriga schåare-arbetet. Om
berd funnos få eller nästan inga läroböcker för Ele-
ernas räkning, utomdem, som de sjelfve medförde.