OXEHUFVUDSKA EXPEDITIONEN. Af den i Tisdagsbladet i förbigående omnämn da uppsats i Ostgötha-Correspondenten, rörandi denna expedition, lemna vi här, enligt löfte, et utdrag: Hvad den af Hr Kapiten Oxehufvud uppgifna o roliga rörelsen bland Eleverna, eller det s. k. my teriet, beträffar, förhåller sig dermed sålunda, att, då en dag, under vistandet i Buenos Ayres, Kapiter Oxehufrad kom om bord på fartyget — han logera de nemligen i land — yttrade han till befälet sir förundran öfver, att åtskillige schåare-arbeten be Arefvos alltför långsamt, hvarpå Löjtnant Sundeval förklarade: att Eleverna, förmodligen af det myckn: arbetet, icke mera voro så pigga och lifliga, som förut, och att ett visst missnöje med deras ställning syntes vilja göra sig gällande, hvaraf lojhet och lik: mnöjdhet blefve en följd. Arbetet kunde derföre e pådrifvas fortare, än som skedde. I anledning s denna förklaring, nedkallade Hr O. alla Eleverns till sig i kajatan och tillsporde dem, om de ansågo sig hafva skäl att beklaga sig öfver ställningen om bord, och hvarutinnan, i så fall, deras klagopunkte: bestodo. Till svar härå framlemnade Eleven An. dersson, som var utnämnd till Korporal, ett bref, hvilket han skrifvit till anhöriga i Sverige, i hvilke bref han troget målat sin egen och kamraternas be lägenhet, och deri han förmodligen äfven uttalade den åsigt: att expeditionen eller rättare Hr O. ej uppfyllde de åligganden, som han, enligt kontraktet iklädt sig vid afresan från Sverige. Och detta vå. ar Ardersson, yttrade Hr Q., icke blott att skrif. va, utan äfven hafva den djerfheten att visa mig. — pVisserligen, skall Hr ÅA. hafva svarat, till min far vågar jag att visa allt, och Hr Keapten har förbundit sig att vara en far för mig och oss alla.x Efter några hotelser mot Andersson, och löften om att A. i en framtid skulle hafva mehn af sin djerfhet, tillfrågades af Hr O. de öfrige Eleverna, om de instämde i Hr Anderssons klagomål, hvarpå de gåfvo ett enhälligt jakande svar. Någon annan ,orolig rörelse veta sjelfva Eleverne ej af. Det är, i sanning, icke lofordande för Hr O., att rubricera detta öppna, ärliga och moderata beteende af ynglingarne såsom en orolig rörelses, och dymedslst kasta en skugga på deras handlingssätt, synnerligast då Hr O. sjelf nödvändigt måste inse, att det var han och icke de — som vore kontraktsbrytare, och det både i moraliskt och juridiskt afseende. Handlingen anse vi, för vår del, så lumpen, att vi sakna nog starka uttryck, för att, med bibehållandet af ett städadt språk, rätt karakteristiskt benämna den. Den är allt igenom ett bedrägeri — men af ett helt eget slag. Med löften om faderlig omvårdnad och god uppfostran lockas målsmän och fäder, att öfverlemna i en, icke allenast inom sin egen korps, utan äfven utem densamma serdeles ansedd Svensk Sjö-officers händer sina söner; han emottager dem och behandlar dem, på få tillfällen Där, såsom förhyrdt sjöfolk — samt hemskickar dem slutligen med en falsk beskyllning för begånget myteri. Svenska Flottans annaler kan, som bättre är, ej uppvisa något motstycke härtill. Låtom oss nu också kasta en blick på huru Eleverna blefyo behandlade. De lektioner, som Eleverna erhöllo, voro i allmänhet ganska få, emot de 18 månader, som expeditionen varade, och emot det öfriga schåare-arbetet. Om berd funnos få eller nästan inga läroböcker för Eleernas räkning, utomdem, som de sjelfve medförde.