MMM MMMM
om naturens studium, anmärkte fru Zächler, att
hennes vän nyligen för detta ändamål med god
framgång besökt ett dårbus. På Oskars begäran
framställlde Rosa några scener ur dessa olyckli-
gas lif. Uppfattningen af vansinnet i dess olika
nyanser var så frappant och sann, att baronen
faltades af en kall rysning, sprang upp, tog den
unga skådespelerskans hand och ropade:
Vid Gud! Ni har verklig kallelse till er konst;
detta studium af naturen bevisar det mer än
gundra öfverlästa roler.,
En gladare sysselsättning utplånade de sorgliga
ideer dessa bilder väckt. Man öfvergick till mu-
s:ken. Fru Zächler föredrog några komiska Io-
kal-sånger och Rosa förtjuste med ett par vackra
arier. Så hade det redan blifvit nära midnatt
utan att man märkt tidens flygt. Man måste
skiljas, men man hade befunnit sig så väl af
hvarandras sällskap, att man lofvade åter mötas
följande dagen efter repetitionen. Oskar gick
hem, och tillstod under vägen för sig sjelf, att
denna dag var en af de angenämaste i hans
lefnad.
Vv.
AFSKEDET.
Följande dagen inbröt med den för Oskar o-
behagliga påminnelsen: att det var den sista han
lick tillbringa tillsammans med sina nya bekanta
hvilka blifvit honom så kära. Han hade lofvat
sin far, alt inträffa den 12 December På slottet
Sturmau, grefve von der Rodes landtgods, och
som denna dag äfven der blifvit annonserad för
len blifva gens Omst, så kunde Oskar,
avilken k den gazle grefvens egenheter,
icke längre uppskjuta sin afresa.