BOEHANDELS-BULLETIN.
Runa. En skrift för fäderneslandets fornvän-
ner, utgifven af Richard Dybeck. Ett ganska
intressant arbete, och i mer än ett afseende för-
tjent af uppmuntran! Hr D. synes; vara en man
med både rit och förmåga. I Sverges skogar
och på dess ängder, — säger han, — äro min-
nesmärken till, hvilka ännu icke kommit under
forskarens öga; gå sägaer, ljuda sånger, — ord
och toner ur en djup forntid, de der hittills
funnit genljud erdast i vilda bergen eller i en-
sliga bergvandrares bröst. Och der äro min-
nen af dessa slag, hvilkas tillvaro gamla efter-
rättelser gilva vid handen, men om hvilka i öf-
rigt saknas kännedom. Hr D. har velat genom
antecknandet och kommenterandet af dylika min-
nen och traditioner i sin mån bidraga till kän-
nedomen af vår Svenska fornålder, och det för-
1a häftet af hans skrift, hvilket här ligger fram-
för oss, lofvar verkligen rätt vackra resultater
af hans antiqvariska undersökningar och samlin-
gar. Våra ålderdomsforskare hafva i allmänhet
i alla tider haft det lilla felet, bredvid sina mer
eller mindre utmärkta förtjenster i öfrigt, att i
sina arbeten icke kunna göra sjelfva framställ-
ningssättet underhållande för en större allmän-
bet, och det har nästan blifvit ett ordspråk att
deras skriftställeri är lika torrt som de gamla
ben- eller lerkrukor, de uppgräfva ur högarne.
Hr Dybeck står i detta afseende långt framom
de fleste af sina föregångare. Han har ingen fa-
natiskt uteslutande passion för att peta i jorden
efter flintskifvor och förrostade mynt, utan eger
sinne äfven för den herrliga naturen, som grön-
skar öfver ättekullarne, han älskar icke mindre
än bautastenen sjelf den doftande vildblomman,
som myser vid dess fot, och icke mindre de lef-
vande ljud, hvilka sjunga ur dalarna, än runor-
nas dunkla språk, som talar ur ormringeln på
den halfförvittrade hällen; och hans egentliga
antiqvariska uppgilter och undersökningar äro
derför uppblandade med en mängd naturmålnin-
sar, samt episoder ur folksägnernas och folkvi-
sans gebit, hvarigenom det hela erhållit en viss
romantiserad karakter, Det närvarande häftet
börjar med åtskilliga antiqvariska promenader i
Westmanland; författaren synes här vara bevan-
drad snart sagdt i hvar buske och vrå, och han
jedsagar oss från den ena stensättningen och ät-
tekullen till den andra, derunder han berättar
oss de mest fantastiska traditioner och äfventyr;
han förer oss upp till det så kallade Stålberget,
der man jemte lemning:r efter en gammal borg
finner en den herrligaste öfverblick af hela den
geromvandrade trakten; ett nordiskt landskap!
Odensvi-dalen med sina lummiga flockar al alar;
en mörk tallskog, som här och der gilver sig
utför de gräsgröna branterna; den sorlande ån,
bergen i söder och vågorna i fjerran! han lå-
ter oss göra ett besök vid den märkvärdiga
Kämpamuren i Stulstaskogen, om hvilken han
har flera sagor att förtälja, samt slutligen äfven
vid det ännu underbarare Korslöteborg,) lem-
ningar efter ofantliga murar till en omkrets af
öfver femhundra alnar, högst uppe på en sandås.
En lithografierad vy af stället, hvilket dessutom,
betraktadt blott som nordiskt landskap, är af
den intressantaste karakter, medföljer beskrifnin-
gen. Härefter meddelar Hr D. ett gammalt of-
ficiellt dokument från 1684 rörande fornlemnin-
gar i Medelpad, och hvilket äfven för topogra-
fien synes vara af vigt. Utgifvaren har härtill
bifogat en mängd ganska upplysande noter. Vi-
dare förekommer utförliga beskrifningar öfver nå-
gra minnesmärken på Sela-ön i Mälaren och i
Södermanlands Rekarne-bygd; hvarmed äfven-
ledes åtföljer en plansch, föreställande de så kal-
lade Stafstenarna vid Husby. Till det bästa i
häftet hörer fem, scex förut outgifna folkvisor
med tillhörande herrliga melodier, till hvilka Hr