gängse ryktena för öfverdrifna. Men jag vet re
dan på förhand ....
Man bör icke försvärja någonting, afbrö
Rosa och hotade leende med fingret. Men der
engelens namn kan man väl då få veta?
Gabriella, dotter af den gamle grefve von dei
Rode. Hon bor med sin far i Wärtemberg. Er
god ande ingaf mig att taga en omväg genon
Mänchen, för att vinna tid, och sålunda förd
mig min lyckliga stjerna genom denna stad och
till er.
Jag är mycket tacksam mot den ande som
ingaf er denna ide,, sade Rosa glädtigt och villc
fortsätta ämnet, då samtalet afbröts genom er
fjerde persons inträde. Det var ett fruntimmer.
hvars hållning tillkännagaf ett längre umgänge
bland de högre stånden, Qvickhet och lifligbet
blixtrade ur hennes ögon, och ehuru hon icke
mer var ung, kunde hennes regelbundna anlets-
drag ännu kallas vackra. Rosa presenterade för
baronen sin granne och väninna, den såsom skå-
despelerska allmänt aktade fru Zächler.
Man satte sig kring bordet, theet ångade
och en munter konversation uppstod i den
lilla kretsen. Man kom att tala om den dra-
matiska konsters koryfeer, konstsinne och artist-
värde och Oskar försvarade den satsen: att man
måste medgifva konstnärer i allmänhet, och ser-
deles Thalias adepter, något större frihet, än
man vill tillerkänna andra menniskor. De höra
uppfatta och studera naturen i alla hennes rikt-
ningar; ingen karakter, intet förhållande få bli
dem främmande, och huru kunna de vinna denna
mångsidighet annorlunda, än derigenom, att de
sjelfva ingripa i lifvet? Under det man talade