(Slutet följer.) STOCKHOLM des 1? Mars. RIKSRATTEN. Femte Målet. Om åsidosättande af 72 Regeringsformen, vid beslutet angående Rikets Ständers underdåniga anhållan om Kongl. Maj:ts bemedling, i händelse Bankofullmäktige kunde blifva i behof ett upptaga ett wlländskt lån, till realisationens upprätthållande, anmäld genom Ständernas underdåniga skrifvelse den 893 Maj 1835. O:vanbemälte Rikets Ständers skrifvelse blef den 25 Maj samma år i Statsrådet föredragen. Den deri faststälida anhållan grundade sig på det beslut, Rikets Ständer redan genom skrifvelse den 30 Mars 4833 till Konungen meddelat, att Ständerna, då de stadgat grunderna för deras Banksrörelse och förvaltning, dervid ibland annat förerdnat att, till förstärkande af Bankens metalliska kassa, deras fullmäktige skulle ega, i den min behof deraf gjordes, att förskaffa sig å utrikes ort kredit, eller kreditiv till ett belopp motsvarande högst 2 millioner Riksdaler Silfverspecie, och alt fullmäktige således kunde komma i behof af Kongl. Maj:ts bemedling i ministeriel eller annan väg för att bereda Banken ett sådant kreditif. Statsrådsprotoskollet för den 25 Maj utvisar, att efter tagen kännedom af skrifvelsen samt af det skick, hvari frågan om bankoreglementets öfverlemnande till Kong!. Maj:t af R:kets Stönder sig befann, samt med hänsigt till riksdagens snaTa afslutande, Korgl. Majt enligt statssekreteTarens och statsrådets underdiniga tillstyrkande förordnat om den under samma dag till Rikets Ständer afgångna skrifvelse, hvari dem tillkänmgifvits, att Korgl. Maj:t med stöd af grundlagens anda, af aldrig öfverträdd häfd och af Svenska folkets rätt, ansåg en åtgärd af en beskaffenhet som den ifrågavarande ej lagligen kunna tillvägabringas, utan de begge statsmakternas samverkan, och att i följd deraf Konungens biträde i sådant fall komme att bero af en förutgången pröfning af bebofvet och lämpligheten at en dylik åtgärd, äfversom af naturen utaf de vilkor, som dervid blifva fästade. Protokollet upplyser, att det varit Justitie statsministern grefve Rosenblad, statsrådet grefve Löwenhjelm, frih. Åkerhjelm, Hr Poppius, samt frih. von Schultzenheim och föredraganden, Hr Skogman, hvilka genom deras tillstyrkande biträdt den mening den Kopgl. skrifvelsen uttrycker, att nemligen kreditif för Bankens räkning icke skulle kunna upp tagas, utan begge statsmakternas, det vill säga Konungs och Stäcders, samverkan. KonstitutionsUtskottet hade ansett denna mening vara stridande med 72 Regeringsformen, som tillägger Rikets Ständer rätt att ensamt besluta, i allt som rörer styrelsen och förvaltningen af deras bank, hvartill således äfven hörer att för dess behof ineller utrikes upptaga lån, de der iete kunna belasta riket, då Banken är en Riksens Siänders enskilda inrättning. De tilltalade yttra i sin förklaring: att det rådslag, som utgör föremål för åtalet, innefattar dels ett omdöme om hvad grundlagens anda och svenska folkets rätt ansågos fordra, dels ett tillkännagifvande af de omständigheter, som vid pröfning af en framdeles skeende underdånig anhållan om Kongl. Maj:ts bemedling, för upptagande af ett utländsk kreditiv, kunde verka på Konungens beslut, angående en sådan bemedling, hvilken Kongl. Maj:t egde grundlagsenlig rätt att bevilja eller afslå. I följd af Konungens delaklighet i stiftandet af myntbestämningslagen och lagen för Rikets Ständers Bank, begge af den 4 Mars 4850, samt enligt regeringsformens tydliga åsyfining i 16, uppkommer, efter deras förmening, Kongl. Maj:ts förbindelse, att äfven, å sin sida, vårda dessa lagars orubbliga vidmakthållande, och det är derföre Kongl. Maj;ts höga rätt, äfvensom dess pligt, att i allt hvad på Konungen: beror, söka afvärja åtgärder, som kunde menligt inverka på nämnda lagars framgena verkställighet. Den Kongl. skrifvelsen kom Rikets Ständer tillhanda innan riksdagens slut; och de tilltalade anse det vara serdeles ofördragsamt, att!