(Slutet följer.)
STOCKHOLM des 1? Mars.
RIKSRATTEN.
Femte Målet.
Om åsidosättande af 72 Regeringsformen, vid
beslutet angående Rikets Ständers underdå-
niga anhållan om Kongl. Maj:ts bemedling,
i händelse Bankofullmäktige kunde blifva i
behof ett upptaga ett wlländskt lån, till rea-
lisationens upprätthållande, anmäld genom
Ständernas underdåniga skrifvelse den 893
Maj 1835.
O:vanbemälte Rikets Ständers skrifvelse blef
den 25 Maj samma år i Statsrådet föredragen.
Den deri faststälida anhållan grundade sig på
det beslut, Rikets Ständer redan genom skrif-
velse den 30 Mars 4833 till Konungen medde-
lat, att Ständerna, då de stadgat grunderna för
deras Banksrörelse och förvaltning, dervid ibland
annat förerdnat att, till förstärkande af Bankens
metalliska kassa, deras fullmäktige skulle ega, i
den min behof deraf gjordes, att förskaffa sig å
utrikes ort kredit, eller kreditiv till ett belopp
motsvarande högst 2 millioner Riksdaler Silfver-
specie, och alt fullmäktige således kunde kom-
ma i behof af Kongl. Maj:ts bemedling i mini-
steriel eller annan väg för att bereda Banken
ett sådant kreditif.
Statsrådsprotoskollet för den 25 Maj utvisar,
att efter tagen kännedom af skrifvelsen samt af
det skick, hvari frågan om bankoreglementets öf-
verlemnande till Kong!. Maj:t af R:kets Stönder
sig befann, samt med hänsigt till riksdagens sna-
Ta afslutande, Korgl. Majt enligt statssekrete-
Tarens och statsrådets underdiniga tillstyrkande
förordnat om den under samma dag till Rikets
Ständer afgångna skrifvelse, hvari dem tillkän-
mgifvits, att Korgl. Maj:t med stöd af grundla-
gens anda, af aldrig öfverträdd häfd och af Sven-
ska folkets rätt, ansåg en åtgärd af en beskaf-
fenhet som den ifrågavarande ej lagligen kunna
tillvägabringas, utan de begge statsmakternas
samverkan, och att i följd deraf Konungens bi-
träde i sådant fall komme att bero af en förut-
gången pröfning af bebofvet och lämpligheten at
en dylik åtgärd, äfversom af naturen utaf de vil-
kor, som dervid blifva fästade. Protokollet upp-
lyser, att det varit Justitie statsministern grefve
Rosenblad, statsrådet grefve Löwenhjelm, frih.
Åkerhjelm, Hr Poppius, samt frih. von Schult-
zenheim och föredraganden, Hr Skogman, hvilka
genom deras tillstyrkande biträdt den mening den
Kopgl. skrifvelsen uttrycker, att nemligen kre-
ditif för Bankens räkning icke skulle kunna upp
tagas, utan begge statsmakternas, det vill säga
Konungs och Stäcders, samverkan. Konstitutions-
Utskottet hade ansett denna mening vara stri-
dande med 72 Regeringsformen, som tillägger
Rikets Ständer rätt att ensamt besluta, i allt som
rörer styrelsen och förvaltningen af deras bank,
hvartill således äfven hörer att för dess behof
in- eller utrikes upptaga lån, de der iete kunna
belasta riket, då Banken är en Riksens Siänders
enskilda inrättning.
De tilltalade yttra i sin förklaring: att det
rådslag, som utgör föremål för åtalet, innefattar
dels ett omdöme om hvad grundlagens anda och
svenska folkets rätt ansågos fordra, dels ett till-
kännagifvande af de omständigheter, som vid
pröfning af en framdeles skeende underdånig an-
hållan om Kongl. Maj:ts bemedling, för upptagande
af ett utländsk kreditiv, kunde verka på Konun-
gens beslut, angående en sådan bemedling, hvil-
ken Kongl. Maj:t egde grundlagsenlig rätt att
bevilja eller afslå. I följd af Konungens delak-
lighet i stiftandet af myntbestämningslagen och
lagen för Rikets Ständers Bank, begge af den 4
Mars 4850, samt enligt regeringsformens tydliga
åsyfining i 16, uppkommer, efter deras förme-
ning, Kongl. Maj:ts förbindelse, att äfven, å sin
sida, vårda dessa lagars orubbliga vidmakthållande,
och det är derföre Kongl. Maj;ts höga rätt, äf-
vensom dess pligt, att i allt hvad på Konungen:
beror, söka afvärja åtgärder, som kunde menligt
inverka på nämnda lagars framgena verkställig-
het. Den Kongl. skrifvelsen kom Rikets Stän-
der tillhanda innan riksdagens slut; och de till-
talade anse det vara serdeles ofördragsamt, att!