för någon annan än Freja sjelf, att reda ut den-
na .trashärfva af Frejamotsägelser. Men att en
gång tåga sitt pati blir väl ändå nödvändigt. Det
är alltid bra att något när veta hvarut man
sjelf vill.
Imedlertid har nu, i fall Freja äfven å nye
formligen frånträder den hvilande representations-
rTeformens understödjande, det märkliga inträffat,
att med undantag af sådana negativa frågor, såsom
angående anslagen, der det vere alldeles omöjligt
att rygga tillbaka, utan att på samma gång förlora
all anstrykning af sjelfständighet (hvilket dock
-ej bindrade Freja att vid sista riksdag tala ifrigt
för vissa af de anslag till mititärbudgetens ma-
teriella afdelning, som jast låg regeringen mest
om bhjertat, då hon nu deremot pratar om att
Ständerna bordt vägra alla anslag:) — med un-
dantag af denna position säga vi, och när frå-
gan blir om institutionerna, torde det blifva svårt
att framvisa någon enda verklig reformangelä-
genhet, hvari hon icke maotarbstaf det allmännas
verkliga behof. Detta, som vi framdeles åtage
-0s3 att närmare utvisa, betyder isig sjelf mindre
fråa Freja, biott det tillkännagifves ärligt och öp-
pet; men det bör bara icke ske under vtan af
-en oppositionsfärg. I alla fall finnes, efter ett
återfall i frågan om representationsförslaget, nu-.
mera icke något, som hindrar att ju den lilla
och stora hvalfisken ånyo kunna mötas och falla
i hvarandras armar till en öm försoning. Der
stora hvalfisken gläntar visst redan på dörren till
Frejabyrån ; och vi skole, om och när det sköna
och rörande skådespelet går för sig, icke under-
lita att derom pligtskyldigast underrätta läsaren.