för någon annan än Freja sjelf, att reda ut denna .trashärfva af Frejamotsägelser. Men att en gång tåga sitt pati blir väl ändå nödvändigt. Det är alltid bra att något när veta hvarut man sjelf vill. Imedlertid har nu, i fall Freja äfven å nye formligen frånträder den hvilande representationsrTeformens understödjande, det märkliga inträffat, att med undantag af sådana negativa frågor, såsom angående anslagen, der det vere alldeles omöjligt att rygga tillbaka, utan att på samma gång förlora all anstrykning af sjelfständighet (hvilket dock -ej bindrade Freja att vid sista riksdag tala ifrigt för vissa af de anslag till mititärbudgetens materiella afdelning, som jast låg regeringen mest om bhjertat, då hon nu deremot pratar om att Ständerna bordt vägra alla anslag:) — med undantag af denna position säga vi, och när frågan blir om institutionerna, torde det blifva svårt att framvisa någon enda verklig reformangelägenhet, hvari hon icke maotarbstaf det allmännas verkliga behof. Detta, som vi framdeles åtage -0s3 att närmare utvisa, betyder isig sjelf mindre fråa Freja, biott det tillkännagifves ärligt och öppet; men det bör bara icke ske under vtan af -en oppositionsfärg. I alla fall finnes, efter ett återfall i frågan om representationsförslaget, nu-. mera icke något, som hindrar att ju den lilla och stora hvalfisken ånyo kunna mötas och falla i hvarandras armar till en öm försoning. Der stora hvalfisken gläntar visst redan på dörren till Frejabyrån ; och vi skole, om och när det sköna och rörande skådespelet går för sig, icke underlita att derom pligtskyldigast underrätta läsaren.