en skruftång, hvilken sattes på de i hörnen befintliga gångerna. De fyra slagtardrängarne väntade på signalen. Den gafs af Cuillg, och nu hopskrufvades buren, tills de inåt vända hullingarna vidrörde offret. Stanna, klagade Girod, ,låt mig ej dö på detta vanhedrande sätt. Jag har behof af en presto, tillade han, i det han kröp ihop till en boll. En prest! ha, ha, ha! den håller nu på att skrifva ditt liktal; Girod, gör dig derföre redo till afresan, svarade Carel, i det han till drängarna ropade skrufval, I samma ögonblick, foro de hvassa jernen i fångens kropp, allt djupare och djupare, tills de rasslade emot hvarandra. Fången uppgaf ett svagt skri, liknande en tung suck, hvarefter det tunna, ljusröda blodet sipprade ut igenom otaliga hål. Allt var fulländadt på tio minuter. — Klockan slog tio i bastiljens torn. Samma afton, en timma innan afrättningen skedde, hade konungen och markisinnan återkommit till hufvudstaden från Versailles, der Ludvig XV hade roat sig hela dagen med en jagt i sin hjoripark. Denna hjortpark var ett verk, värdigt Pompadours snille. Läsaren må icke tro, att denna djurgård var en efterhärmning af de vanliga i alla länder; nej, den utgjorde en seralj af de vackraste glädjenymfer, samlade från alla håll inom Frankrikes gränser och här förenade till ett litet herbarium, der konungen obehindradt