ban gick upp till sin plats i Huset. Stor var un-
drar hvad som ändtligen skulle komma fram —
vOmne ijnotum pro magnificon. Alla trodde att
någon stor plan blifvit uttänkt, byggd på djup blick
i framtiden, på stor klokhet, och som skulle åstad-
komma all den verkan, som af de mest fullkom-
nade statsmanna-egenskaper kunde väntas. Under
tvänne hela timmar, som ministern utvecklade sin
plan, höll han sina åhörare i spänd förväntan. Han
körde och vände kring ämnet, svängde hit och dit,
och då slutligen det kritiska ögonblicket kom, då
han annoncerade den plan, på hvilken han tänkt i
månader, som fordrat så mycken hemlighet, beun-
dransvärd skarpsinnighet och så stora statsmanna-
egenskaper, hurudan var väl denna plan? En för-
ändring, en ringa modifikation af ett gammalt sy-
stem. Man hade verkligen sagt, att Sir Robert an-
såg den gamla principen för bäst. Hvarföre sade
han det ej då, och hvarföre spände han så utomor-
dentligt allmänhetens förväntan. Det fanns ingen-
ting så underbart i hans plan, att det icke kunnat
göras upp på en half timma; man behöfde blott en
kontorist, för att ställa upp siffrorna i tariffen.
Hvad Talaren beklagade sig öfver var, att mini-
stern befattat sig alls med frågan, och gjort det
så utan allt resultat. Om han varit en statsman
med mod i bröstet, hade han bordt uppträda inför
Huset, och genast säga: Den nu gällande spanmäls-
lagen är bra — det är icke värdt att röra vid den.
Sir Robert hade likväl tagit frågan om hand, gjort
den till sitt eget barn, och Talaren öfverlemnade
nu åt landet att beundra hans foster. Talaren hade
hoppats, att något arrangement skulle hafva blifvit
föreslaget, som haft någon säker verkan, som åstad-
kommit stadiga spanmålspriser och fördelen af låga
priser, och som skulle utvidgat landets marknad,
och derigenom skaffat dem arbete, som nu svälte,
icke af lättja, men af brist på arbete. Talaren på:
stod, att sjelftillräcklighets-systemet var en orimlig-
het; vi hade en större befolkning, än landet kunde
producera säd att föda, och ett handlande land
kunde icke sägas vara beroende, ty handeln var
ett band af förening och fred. Han hade bättre
tankar om possessionaterne, än att tro all deras
patriotism och dygd hvila på en tariff. Verkliga
meningen af ordet skydd var, att den stora mas:
san i samhället skulle uppehålla en ringa del i
rikedom och öfverflöd. Han bestred derföre allt
skydd, och nekade icke blott att åkerbruket hade
serskilda bördor att bära, utan uppmanade hvem
som helst att bevisa, att några sådane funnos. De
arbetande klasserne följde det stora experiment,
som nu försiggick, med lugnt men lifligt intresse;
de väntade att se, hvilkendera af de stora klasser-
na, possessionaterne eller köpmännen, som hade
vilja eller förmåga att göra dem rättvisa. Den hög.
välborne baronetten släpade sig efter sin tid; ock
om han icke nu med mod och djerfhet uppfattade
hvad hans position fordrade, så skulle efterverlder
fälla den dom, att det brast honom praktiskt stats
manna-skarpsinne. (Forts. följer.)
we