ändamål, att åt jordägare lemna lån, som ej kund
till kapitalet uppsägas samt att jordägare, som
ville söka lån, måtte äga göra insättningar i sm
summor, för att sålunda hopspara en kassa — de
sednare punkten föranledde votering. Vidare an
togs, att hypothekslånen borde företrädesvis utgifva
i obligationer, att direktionen måtte äga utfårda så
dane mot kontanta pengar, d. v. s. upptaga lån, s
snart utlåning af pengarne kunde ske och slutlige!
att minimisemman af det egendomsvärde, som be
rättigade till inträde i föreningen, skulle bestämma
till 4000 Rdr, derest den komme att beräknas efte
4841 års taxering, men till 3000 Rdr, derest den be
räknades efter serskild värdering.
— Staden Lidköping har nuäfven fått sig el
tidning, aLidköpings Tidning, hvaraf första num
ret, utgifvet Lördagen den 5 Mars, med dagen
post anländt. Uti anmälan förklarar redaktione;
sig vara en afgjord vän af trykfriheten, men lå
ter tillika veta, att den ämnar gå medelväge;
mellan konservatism och liberalism, och til
-sitt rättesnöre valt medium tenuere beatin, d
Vv. s., två gånger två är hvarken fyra eller fem
utan fyra och en half. Medelvägen är en svå
väg, och red. af Lidköpings Tidning torde såle
des väl upptaga att vi önska lycka på färden.
STRAUSS, EVANGELIERNA OCH MAMSELI
BREMER.
(Forts. från JE 49.)
IM. Vi vända oss nu till det tredje af de fyr
föresatta ämnena: till frågan om Underverken
och vi måste äfven här bedja läsaren följa os
genom en labyrinth af fordna missförstånd, fö
att med oss, såsom vi hoppas, varseblifva, de
striden, mera än man föreställer sig, rör språk
begrepp och föga annat än definitioner, hvilka d
resp. kämparne hvar för sig olika uppgjort, der
efter tvistande med hvarann in i döden, uta:
att märka bhuruledes de tala om alldeles olik
saker.
Då vi kasta en återblick på det föregående
miste vi imedlertid erkänna det stora, det evig
vigtiga och tröstefulla vara, att förnimme, at
den Hel. Skrift och Christus sjelf lefva uti de
innersta af hvad som utgör tidehvarfvets grund
riktning: att de siå främst i ledet för den kamp
hvars utfäktande är vår djupaste och första sträf
van. Vi skola i det följande finna denna trö
stande tanke än vidare stadfästad. Man mist
här icke med tidehvarfvets riktning förstå ali
och hvartenda, som uttalar sig i en tid. Så git
ves visst i vårt sekel, likasom i hvarje förflutet
en mängd oväsen, som föga har att göra mer
Christus och med bibeln; såsom t. ex. alla dess:
mörkrets och våldets försök, att lägga menniskor.
nas själar under verldsligt ok, fördystra och för
dumma dem, samt såmedelst för egna (alldele
icke för Guds) afsigter beherrska dem. Men on
alla dessa parasitsträfvanden misstager sig vissi
också ingen så långt, att han anser dem tillhöra
tidehvarfvets egen mening, i djupet af sin på
önskan efter sann frihet grundade protest emo!
ondskans och lögnens tusenfaldiga påfund: mar
misstar sig häruti så mycket mindre, som de
parasitiska satserna och deras förfäktare tydligen
om sig sjelfva säga, att de för ingen del tillhöra
tiden, utan göra allt hvad de kunna, för att strida
deremot.- Vi kämpa för ten godhet åt hjertat
såsom det första af allt: för oskrymtadt ljus å!
förståndet: för skönhet åt sinnet. Vi kämpa för
den tron, att ingen förmår gifva oss allt detta,
utan allenast Gud, genom honom, som han här-
till sändt, Christus. Fi kämpa för den öfverty-
gelen, att Christus ännu och evigt, såsom Skrif-
ten säger, lefver midt ibland oss, derest vi ar-
beta på hans afsigter: att han är den, som styr-
ker, värmer och lyser oss: att han i hvarje själ,
som icke utestänger honom, ingår för att skänka
kraft, glädje och hopp. Vi anmärkte i det fö-
regående, att det är just för att kunna så lefva
i våra själar — just för att kunna vara vår
frälsare, förlossare, försonare — som Christus
måste vara son åt Gud på ett annat sätt, än vi
samtlige äro det af våra fäder, Och denna lära
är helt och hållet Skriftens.) MHvarifrån skulle
) Det är hela detta tänkesätt, som Svenska Biet
anser innebära ett utrotande af Christendom.
Märkvärdig är i sanning den häftiga förskräc-
kelse, som Biet (förledne Onsdag, den 2 Mars)
tagit till sig, i följd af vår enkla, på den Hel.
Skrift grundade och säkert med alla tänkan-
de menniskors öfvertygelse sammanstämmande
framställning. I sitt allarm har Biet glömt,
att om det blott mäktat framdraga ett enda
skäl emot hvad vi sagt, så skulle detta till
Biets fördel verkat mera, än alla dess utrop.
Men hvarifrån hemta skäl, när hela ens exi-
stens står på motsatsen häraf? Nu, likasom
framdeles, skall Biet få något svårt, att ådaga-
lägga, det frågan från vår sida är om utrotan-
de af Christendom; snarare skulle Biet kunna
EK aaftånr hudhan on 6 To cs årR orm I