OCKSÅ ETT LITET ORD, MED ANLEDNING AF
HERR 0x00:3 SISTA ORD.,
,Författaren till den med Ox00? signerade ar-
tikeln i Dagligt Allahanda,, — hvilken författare,
enligt D. A:s sednaste förkaring, på intet vis är
någon medarbetare i bladet, utan endast en med-
delare, af uppsatser för detsamma, — har ytterligare
låtit ett ord, som han kallar för! sitt första och
siste, utgå med anledning af vissa artiklar i Af-
tonbladet. Han har ansett sig, till förekommande
af allt möj!igt missförstånd, böra btill den bildade
allmänheten afgifva en förklaring.s Det kunde i
sanving hehöfvas.
Hurudan denna förklarirg nu är, blir exa annan
fråga. Den som behagar opartiskt jemföra Herr
O -00?:s, eller såsom det måhända för korthetens
skull må tillitas kalla bonom, den mystiskes, samt
Aftonbladets artiklar i ämnet, skall derom lätt vin
aa den åsigt. att i den mystiskes hela förfarande
ligger en bestämd afsigt att missförstå och att hvarje
äfven det klaraste ord från vår, sida olitså i all e-
vighet skall bii mot denne motstårdsare förloradt.
En viss berr Janzon har utgifvit en metrisk öfver-
sättning af Pindaros O:ympia; han har ufjifvi
den tryckt, icke låtit den i afskrift öfverlemnas tiil
de fem eller sex verkligen lärde, och till sakens
fulla bedömande qvalificerade män inom vårt kära
fäådernesland, hvilka den mystiske i sin första arti-
kel omförmäler, och de der icke synas behöfva mnå-
gon öfversättning af hvad de kunna läsa på grund-
språket, han måste således få anses hafva beräknat
den för en större allmänhet af vänner till den klas-
siska litteraturen, och velat underställa dem sitt arbete.
såsom ett försök att uppenbara den grekiska skal-
dens originella lyrik i en genom det troget efterbil-
dade metriska, musikaliska, rythmopoetiska, eller
hvad man vill kalla det, mera ursprunglig och i samms
min kantänka mera klassiskt skön gestalt, än sådan den
visar sig i hittillsvarande bundna eller i lånade konst-
former bearbetade öfversättningar. Man slår upp den-
na Janzonska öfversättning icke på ett enda ställe, så-
som den mystiske insinuerar, utan på tjugu, trettio;
man läser, man försöker deklamera; ;tyst! — säger man
— här skall ni få höra den äkta Pindaros! Och
man läser cn rad, man läser två, man läser femtio,
och man är knappast menniska att upptäcka spårar
musikalisk rythm, af lyrisk Schwung eller hållning.
I stället finner mean ett verkligt barbari af knaggliga
haltange och här och hvar afskurna verser, på hvil-
ka ingen reda står att få, och man utbrister för-
vånad:, År då detta den så prisade Derkäiska
Svanen?
Men, svarar den mystiske, denna öfversättning är
en sådan, hvars fullkomlighet eller ofullkomlighet
endast kan bedömas i enlighet med de metriska
lagar, hvilka öfversättaren föreskrifvit sig på grund
af ett nytt metriskt system, som är ett resultat af
mångåriga forskningar. Naturligtvis! och vi medgifva
så mycket mer dess aldra fullkomligaste fullkomlig-
het i erlighet med dessa lagar, som vi just derpå
bygga vår opinion om hela öfversättningens dårskap.
Vore detta arbete en frukt af några lediga stunder,
hvem räknade så roga på om arbetet vore i det
hela mer eller mindre barnsligt och onyttigt? Men
att sitta i långa åratal och med otrolig möda och
samvetsgramnhet efter ett visst förut uppgjordt metriskt
system för hvarje rad hos en grekisk skald , hopleta
liksom i patience, en till meter fullt motsvarande
svensk rad, och detta med intet annat resultat, än
alt när hela stycket ändteligen är lyckligen samman-
plockadt, det befinnes, måhända för de fem verkli-
gen lärde intressant, men deremot för den större
bildade allmänheten, till hvars tjenst arbetet måste
anses egentligen vara företaget, nära nog en gali-
mathias, det är detta, som förefallit undertecknad
och utan tvifvel med honom alla, hyilka bedöma
saken utan att vara förutfattade, icke rätt förnuftigt,
och som tyckes kunna rättvisa det omdömet om hr
Janzons öfversättning, att det är ett storverk i frå-
ga om lärdom, men ett lekverk i fråga om verklig
nytta och allmänt resultat. Och detta är allt hvad
undertecknad i hufvudsaken yttrat.
Huruvida det nämnda metriska systemet, hvilket
Hr Janzon framlagt i sin inledning, sjelft är full-
komligt riktigt och odisputabelt, blir en sak för sig.
För undertecknad har det visserligen, — han gör
ingen hemlighet deraf och har icke gjort det, — vi
sat sig sannolikt att besagda system icke är odispu-
tabelt, men han misskänner så mycket mindre derför
den stora lärdom och fyndighet som deri blifvit å-
dagalagda, som han nogsamt känner att ett eller
annat, äfven väsendtligt, misstag nästan är omöjligt
att undvika i en sak, der man till så hufvudsaklig
del måste stödja sig på blotta suppositioner. Kan
den lärda undersökningen af Hr Janzons metriska
hypotheser tillerkänna dem ofelbarhetens rätt, skulle
det imedlertid vara undertecknad ett nöje, och han
åter å sin sida funne häruti endast ett stöd till för
sir oförgripliga mening, att hos Pindaros- finnes
mycket äfven i formen, som alltid blifver för oss en
vidunderlighet, en gåta, en exception och omöjligt
att af oss senteras, hvarför en troget metrisk öfver.
sättning också i alla händelser till och med måste
lifva en chimere utan ringaste ändamål, ty det är
svårt att inse hvad litteraturen, — om de verkliga
lärde, hvilka läsa grundspråken, som en olja, kan
bär aldrig bli fråga, — skulle ha för intresse vid
att, i fråga om en öfversättning, för bibehållandet af
ett bisarrt och ofattligt yttre försaka något af sjelfva
kärnan, heldre än tvertom; och att båda delarna
icke kunna i närvarande fall stå fulit tillsamman,
medgifver Hr Janzon sjelf. För att förklara saken
med ett upplysande exempel, månne det väl kan
vara den mystiskes föreställning, att vid ett öfver
———— RER