OCKSÅ ETT LITET ORD, MED ANLEDNING AF HERR 0x00:3 SISTA ORD., ,Författaren till den med Ox00? signerade artikeln i Dagligt Allahanda,, — hvilken författare, enligt D. A:s sednaste förkaring, på intet vis är någon medarbetare i bladet, utan endast en meddelare, af uppsatser för detsamma, — har ytterligare låtit ett ord, som han kallar för! sitt första och siste, utgå med anledning af vissa artiklar i Aftonbladet. Han har ansett sig, till förekommande af allt möj!igt missförstånd, böra btill den bildade allmänheten afgifva en förklaring.s Det kunde i sanving hehöfvas. Hurudan denna förklarirg nu är, blir exa annan fråga. Den som behagar opartiskt jemföra Herr O -00?:s, eller såsom det måhända för korthetens skull må tillitas kalla bonom, den mystiskes, samt Aftonbladets artiklar i ämnet, skall derom lätt vin aa den åsigt. att i den mystiskes hela förfarande ligger en bestämd afsigt att missförstå och att hvarje äfven det klaraste ord från vår, sida olitså i all evighet skall bii mot denne motstårdsare förloradt. En viss berr Janzon har utgifvit en metrisk öfversättning af Pindaros O:ympia; han har ufjifvi den tryckt, icke låtit den i afskrift öfverlemnas tiil de fem eller sex verkligen lärde, och till sakens fulla bedömande qvalificerade män inom vårt kära fäådernesland, hvilka den mystiske i sin första artikel omförmäler, och de der icke synas behöfva mnågon öfversättning af hvad de kunna läsa på grundspråket, han måste således få anses hafva beräknat den för en större allmänhet af vänner till den klassiska litteraturen, och velat underställa dem sitt arbete. såsom ett försök att uppenbara den grekiska skaldens originella lyrik i en genom det troget efterbildade metriska, musikaliska, rythmopoetiska, eller hvad man vill kalla det, mera ursprunglig och i samms min kantänka mera klassiskt skön gestalt, än sådan den visar sig i hittillsvarande bundna eller i lånade konstformer bearbetade öfversättningar. Man slår upp denna Janzonska öfversättning icke på ett enda ställe, såsom den mystiske insinuerar, utan på tjugu, trettio; man läser, man försöker deklamera; ;tyst! — säger man — här skall ni få höra den äkta Pindaros! Och man läser cn rad, man läser två, man läser femtio, och man är knappast menniska att upptäcka spårar musikalisk rythm, af lyrisk Schwung eller hållning. I stället finner mean ett verkligt barbari af knaggliga haltange och här och hvar afskurna verser, på hvilka ingen reda står att få, och man utbrister förvånad:, År då detta den så prisade Derkäiska Svanen? Men, svarar den mystiske, denna öfversättning är en sådan, hvars fullkomlighet eller ofullkomlighet endast kan bedömas i enlighet med de metriska lagar, hvilka öfversättaren föreskrifvit sig på grund af ett nytt metriskt system, som är ett resultat af mångåriga forskningar. Naturligtvis! och vi medgifva så mycket mer dess aldra fullkomligaste fullkomlighet i erlighet med dessa lagar, som vi just derpå bygga vår opinion om hela öfversättningens dårskap. Vore detta arbete en frukt af några lediga stunder, hvem räknade så roga på om arbetet vore i det hela mer eller mindre barnsligt och onyttigt? Men att sitta i långa åratal och med otrolig möda och samvetsgramnhet efter ett visst förut uppgjordt metriskt system för hvarje rad hos en grekisk skald , hopleta liksom i patience, en till meter fullt motsvarande svensk rad, och detta med intet annat resultat, än alt när hela stycket ändteligen är lyckligen sammanplockadt, det befinnes, måhända för de fem verkligen lärde intressant, men deremot för den större bildade allmänheten, till hvars tjenst arbetet måste anses egentligen vara företaget, nära nog en galimathias, det är detta, som förefallit undertecknad och utan tvifvel med honom alla, hyilka bedöma saken utan att vara förutfattade, icke rätt förnuftigt, och som tyckes kunna rättvisa det omdömet om hr Janzons öfversättning, att det är ett storverk i fråga om lärdom, men ett lekverk i fråga om verklig nytta och allmänt resultat. Och detta är allt hvad undertecknad i hufvudsaken yttrat. Huruvida det nämnda metriska systemet, hvilket Hr Janzon framlagt i sin inledning, sjelft är fullkomligt riktigt och odisputabelt, blir en sak för sig. För undertecknad har det visserligen, — han gör ingen hemlighet deraf och har icke gjort det, — vi sat sig sannolikt att besagda system icke är odisputabelt, men han misskänner så mycket mindre derför den stora lärdom och fyndighet som deri blifvit ådagalagda, som han nogsamt känner att ett eller annat, äfven väsendtligt, misstag nästan är omöjligt att undvika i en sak, der man till så hufvudsaklig del måste stödja sig på blotta suppositioner. Kan den lärda undersökningen af Hr Janzons metriska hypotheser tillerkänna dem ofelbarhetens rätt, skulle det imedlertid vara undertecknad ett nöje, och han åter å sin sida funne häruti endast ett stöd till för sir oförgripliga mening, att hos Pindarosfinnes mycket äfven i formen, som alltid blifver för oss en vidunderlighet, en gåta, en exception och omöjligt att af oss senteras, hvarför en troget metrisk öfver. sättning också i alla händelser till och med måste lifva en chimere utan ringaste ändamål, ty det är svårt att inse hvad litteraturen, — om de verkliga lärde, hvilka läsa grundspråken, som en olja, kan bär aldrig bli fråga, — skulle ha för intresse vid att, i fråga om en öfversättning, för bibehållandet af ett bisarrt och ofattligt yttre försaka något af sjelfva kärnan, heldre än tvertom; och att båda delarna icke kunna i närvarande fall stå fulit tillsamman, medgifver Hr Janzon sjelf. För att förklara saken med ett upplysande exempel, månne det väl kan vara den mystiskes föreställning, att vid ett öfver ———— RER