1 Språk anslalles cCeTfore, att UMändsaa Ioriattare
måste af eleverne anlitas, så förvånas man öfver den
stora skonsamhet, som vid dessa examina ådaga-
lagts, och frågade: bphvilka utländska författare har
hitintills kunnat af eleverne läsas, och om så skett,
huru har det skett? Detta tvifvel vill belysaren
häfva dermed, att i de större kurserna af veterinär,
befästnings-konst och chemi läsas Hochstätter, Za-
strau ech Berzelii fransyska upplaga, hvilka uppgif
ter få kompletteras dermed, att i krigshistoria är
föreskrifvet Carrion Nisas och Jomini. Men belysa-
ren hade bordt upplysa, att dessa fyra kurser äro
frivilliga, med undantag af den i befästnings-konsten,
som är å!agd ingeniör-officerare, att den i krigshisto-
tia icke tagits af någon, den i kemi af en, den i ve-
terinär af en, samt den i befästnings-konsten, under
sednaste lärokurs, af tre, utom de tre ingeniör-offi-
cerarne. Min meninz kunde väl icke vera, att alla
voro utur stånd att läsa utländska böcker. Men män-
ne ej bristande epråkkunskap i någon mån bidragit
att så högst få anmäla sig till de större kursernas
läsning? För öfrigt uppgifves, såsom tillhörande den
allmänna kursen, Bourdons eqvations-theori och
analytiska geometri, men en hvar lärer veta, hvil-
ken ringa språkkännedom erfordras, för att begagna
en matematisk lärobok, bestående mestadels af alge-
braiska utvecklingar och geometriska, efter samma
schema gående demonstrationer. Att med utländska
författares läsning icke kan vara mycket bevändt vid
Marieberg, detta säger ju belysaren sjelf, då ban
-straxt efter medgifver, att fordringarne vid inträdes-
exemen i främmande språk äro smån, men han skyl-
ler detta på general-ordern (d. 23 November 1833).
som endast föreskrifver: pnågorlunda obehindrad
tydning af fransyska och tyska prosaiske författaren.
En någorlunda obehindrad tydning är dock icke
så ringa, om föreskrifien verkligen följes; men om,
som belysaren vill, man först anser fordringarne
små, och ändock, såsom kan sjelf medgifver skedde
4838, 2xaminerar ej serdeles strängt,, så måste åt-
minstone deraf följa, att da utländske författarne
icke kunna ens någorlunda obehindradt förstås, och
jag bade då fog till min fråga: huru de läsas? —
Då nämnde general-order af 4833 tillkom, funnos
inga kunskaps-fordringar för första officers-graden:
det hade derföre icke varit lämpligt, att då fordra
större språkkunskap vid inträdet till Marieberg, än
som skedde, under förutsättning nemligen, att före-
skriften skuile följas, men uti hvilken förväntan Ko-
nungen misstog sig, som vi veta. När sedan 1835
ärs författning, rörande en allmän officers-examen,
utkom, föreskrefs der samma språkfordran (någor-
Tunda obehindrad tydning), som förut var anbefalld
för Marieberg. Det kunde då väntas, att man der
skulle snarare höja än sänka sin fordran under
den för armeen i allmänhet föreskrifoa. Men samma
år (1835) examinerades icke alls, och nästa gång,
1838, ej serdeles strängts. Det förefaller besynner
ligt, att då man så suveränt åsidosatt ett helt mo-
ment uti en general-order (dan af 1833), så klan-
drar man nu samma moment för att innehålla för
litet. Bast är dock at:, innan detta sker, tillämpa
detta så kallade lilla. Huruvida detta ännu skett,
derora kan belysaren och alla andra vinna upplys-
ning, om de behaga vända sig till dem, som voro
examinatorer i språk 1838 och 1841: det passar sig
så väl, att dessa båda herrar tillika äro ledamöter i
fjerde militär-distriktets Examens-kommission; de
torde kunna vitsorda, om det varit dem möjligt, att
inför denna kommissisn framsläppa flere af dem,
hvilka godkändes vid nämnde inträdes examen, utan
att dock denna olikhet ligger desse herrar till last.
Äfven kan, för fullständighetens skull, efterhöras i
Landtförsvars-departemeatets Kommando-expedition
om orsakerna till bebofvet af det Kongl. Brefvet d.
47 Oktober 1838, rörande examon i lefvande språk
för generalstabs-c Micerare.
Den godtyckliga afvikelsen från gällande före-
skrifter, att lemna dispens i vissa ämnen, ej i alla,
för dem som tagit magister-graden och kansli-exa-
men, kallar belysaren för en obetydlig formfrågan,
eller, för att bättre illustrera saken, för ett halm-
strå; men om godtyckets storlek här skall afbildas
i fysiska dimensioner, så tycker jag snarare att det
är en ganska grof timmerstock. Huru skall jag här
orientera mig? Jag och månge med mig hafva i
belysaren trott oss hafva en man, sträng älskare af
ordning och lag, hvartill nödvändigtvis former hö-
ra. Hvadan kommer då den fnurr, att anse före-
skrifters följande eller icke-följande för formfrågor,
och dertill obetydliga? Eller är det blott för elever
som det är helsosamt att vara laglydige? Belysaren
frågar mig på ett ställe: huru jag har läst min
taktik? Det har gått så der skäligen: men huru
har han läst Konungens tfjenstgörings-teglemente,
krigsartiklarne icke att förglömma? — Hvad tror
belysaren hade händt befälhafvaren för en utländsk
krigsskola — denne är ändå alltid en generalsper-
son — om han behandlade general-ordres som halm-
strån, dem han böjde efter eget godtfinnande?
Att den anbefallda inträdes-examen 1333 uteblef,
kallar han ett fel, och em annan gång ett en
staka factum! — Ett fel! Ar det blott ett fel, att
lägga handen öfver ett helt vigtigt moment uti en
general-ordres, som om det icke vore till, och oak-
tadt man erinras om dess efterföljd? — Att den
blott skenbara examen 4838 ej var sträng, med-
gifver belysaren, men tillägger, att den borde ej
heller vara det, emedan den då kanhända var min-
dre väntad. Men inser han icke hvilken förebrå-
else, både uppåt och nedåt, som ligger i denna
hans ursäkt, att en arbefalld examen icke är vän-
tad? — Alt så väl den uteblifna som skenbara
examen, till icke ringa del, bidrog till den stora
differeringen vid sednpaste inträdes-examen (1841),
derigenom att detta i säkerhet insöfde artilleri-re-
gementernas undervisningsverk, hade jag påstått,
men hvilket bestrides af belysaren; ty, yttrar han,
vid näst föregående examen (1878) examinerades,
men ej serdeles strängt, hvarigenom regementernas
undervisnings-verk på det rättaste sätt varnades för
framtiden,. Det innebär verkligen em egen var-
ning att ej examinera serdeles strängt, och varnin-
gens värde och verkan visade sig äfven genom dif-
fereringen 18414. Belysaren frågar, något enfaldigt:
Kanske Mariebergs-styrelsen bordt tillskrifva dem:
Ni skola ställa eder Kongl. Mej:ts befallning till
efterrättelse. — Nej, icke Meariebergs-styrelsen,
men någon annan finnes, som har rättighet att an-
befalla dem, och som, upplyst om sakens allvar-
samma sida, icke lärer hafva underlåtit, att både
vid artilleri-regementerne och hos befälhafvaren
vid Marieberg, förskaffa behöfligt gehör åt sin och
deras Konungs bud. (Slutet följer.)
anses men
I Oktober månad sistlidet år ingaf en kustvakt
vid namn Almström en klagoskrift till Kongl. Maj:t,
med anhållan, att Konungen måtte låta lagligen
alla. Moslacrättanm — Tr somm insane hän. 7 7 od