ikation, hvilken, i annat fall, icke är mycket bevi-
ande för hans verkliga kunskap. Vidare är ju in-
renting bestämdt om, huru ritämnena skola vid denna
dlassifikation beräknas, emedan detistadgarne högst
lämpligt heter, att detta skall cgenom serskildta or-
Ires, för hvarje gång, bestämmaso. Mvad hindrar
Itt göra det en gång för alla? Vid utländska sko-
or herskar härutninan den aldra största bestämdhet,
och man skulle der le åt en så godtycklig föreskrift.
På semma sätt heter det om frågornas antal vid in-
.rädesexamen, att ade bestämmas före examen, tillika
med ämnenas närmare fördelning, genom serskildta
ordres,. Likaså vid utgångsexamen askall antalet af
frågorna i hvarje ämne, vid examenstidens början,
bestämmas genom serskiidta ordres? Men hvarföre
icke genast? Hvarföre är icke, såsom annorstädes,
antalet af lärotimmar i hvarje ämne en gång för
alla faststäldt och kungcjordt, efter det förtjenstfulla
förslag, som tjenstgörande Majoren på stället upp-
gjort? Vidare — och en kapital-efullständighet —
bvarföre, för artilleri- och ingeniörofficerare, hvilka
äro ålagde att genomgå läroverket, bestämmes icke
deras tur inom regementerna eftar examensbety-
gen? Denna enkla, rättvisa och allestädes införda
bestämmelse skulle göra en stor del af de nuvarande
stränga, skolmässiga kontrollerna å läsningen öfver-
flödiga, emedan hvar och en nog skulla söka för-
värfva sig god tur, och studierna blefvo angenä-
mare, samt derigenom nyttigare. Man svarar, att
detta är en fråga, som icke tillhörer läroverket att
afgöra; men styrelsen bör väl föreslå sådant, som
är af största vigt för läroverkets förbättring mot sitt
mål, i synnerhet om åtgärden, såsom här, är i full
öfverensstämmelse med Konungens uttalade önskan,
enär uti den Kongl. instruktionen för generalfälttyg-
mästaren af den 48 Mars 1817, han uppdrages, att
aföreskrifva de förmoner, som utmärkta examensbe-
tyg kunna medföre, och vögen för styrelsen till
generalfälttygmästaren kan ju icke vara lång. Icke
belier den till chefen för ingeniörkorpsen.
Rörande alla de här af mig gjorda förslag, skall
måhända invändas: att de hafva varit i fråga, men
det är just detta, som ligger styrelsen till last, att
på det myckna talet ingen verkställighet följer, helst
hvarken upplyst öfvertygelse om nyttan, eller för-
måga att förslagen utföra, ssknas. Det frågas ännu
en gång: hvad är det då som saknas? Kan det vara
tid? Omöjligen; ty läroverkets befälhafvare är en
militärperson, fritagen från anpan tjenstebefattning,
just för att hafva tid för Marieberg.
Min anmärkning. att veleverne mötas vid sin an-
komst af ett för hvarje gång nytt reglemente, inne-
hållande helt olika och alltid förut okända bestäm-
melser,, besvarar belysaren helt kort dermed att:
vallt nytt är olikt det gamla, och okändt innan det
tillkom. Detta är visserligen både stolt och qvickt
svaradt, men dermed äro icke mina anförd askäl un-
danröjde: att det för eleverne, af hvilka många äre
till myndige år komne, icke vore ur vägen, att, in-
nan de besluta sig att besöka krigsskolan, kunna få
kännedom om de pligter, som der vänta dem, samt
att derföre ett bestämd: utveckladt system för un-
dervisning och disciplin borde vara antaget och itid
tungjordt. Belysarens svar är ungefärligen detsam-
ma som: det angår dem icke.,) Jeg vidblifver
dock mitt påstående, och frågar ytterligare: är ve-
derbörandes tid så upptagen af löpande göromål,
att den icke tillåter stadgarnas kungörande (i fall de
hädanefter, som hitintills skola för hvarje kurs än-
dras) minst ett år före elevernes ankomst? Äfven
för den som har mycket att göra, är ju uppskof af
hvad som måste ske, ändå ingen tidvinst.
Min fråga: vär den undervisning, som nu medde-
las vid Marieberg, lämplig såsom en högre under-
visning för armeens officerare ? besvarar belysaren
ganska riktigt med nej, åberopande det af mig an-
dragna skäl: bristande tillgångar. Men min nästa
fråga: ohar man, inseende behofvet deraf, väckt frå-
ga derom hos Regering och Ständer, har han med
tystnad förbigått, men kunde också hafva besvarat
den med nej. Hade han gjort detta, så blef hans
egen fråga onödig: om det vore rätt att fullkomna
undervisningen för armåens officerare på bekostnad
af den för artilleri- och ingeniör-efficerare? ty detta
har ju ingen yrkat. Jag får nu tillägga, att äfven
inom befintliga tillgångar, kunde mycket åstadkom-
mas till ett bättre ordnande af studierna, de sär-
skilda vapnen emellan, ty att läsa mindre i åtskil-
liga ämnen, samt i dess ställe mera i andra, der lä-
rare redan finnas, detta kunde ju icke kosta något?
Exempelvis, om kurserne i kemi, matematik, fysik
och artilleri inskränktes för armåns officerare, och
den derigenom besparade tid användes för dem å
ämnen af mera militäriskt gagn, kunde icke detta
ske inom nuvarande tillgångar? Men för ett sådant
ämnenas ordnande efter de särskilda vapnens be-
kof, är vid Marieberg, på långt när icke med den
sorgfällighet afsedt som vederbordt, och hvilket väl
måtte hafva varit afsigten, då Marieberg, redan för
40 år sedan, från att vara artilleriläroverk, förvand-
lades till ett militär universitet för alla vapen. Men
denna brist sammanhänger med min framställda frå-
ga: finnas fullständiga läroplaner utarbetade för
alla ämnen, så a8 man derigenom klart inser hvilka
delar af hvarje ämne böra föredragas för hvarje va-
pen? Och om de icke finnas, kan man vara säker
om, att bestämmelserna äro riktigt lämpade efter
) Svaret erinrar -om det, hvilket en tjenstgörande
major gaf en underhafvande, hvilken i en (råga,
utom tjensten, hemställde huruvida majorens sats
verkligen kunde bevisas; den sednare yttrade nem-
ligen: tag mig dj—n är det icke så: hvilket
skulle bevisas.