Article Image
förevänning, att hon ej förmådde motstå kartisterne. SPANIEN. Det tros, att lagförslaget om Spanska kyrkans förhållande till Påfliga Stolen skall komma att återtagas, till följe af en konferens melian regenten och erkebiskopen af Toledo. Den sistnämnde skall hafva förklarat, att om man söker genomdrifva de i nämnde förslag uttryckta grundsatserna, återstår för honom och presterskape! ingenting annat än att lemna halfön. Regeringen vidtager allvarsamma åtgärder i anledning af en Christino-karlistisk sammangaddning, som man tror sig hafva upptäckt. Irun, S!. Sebastian och Bidassoa-linier befästas ånyo, och utanför Passages kryssar ett Spanskt krigsskepp. Detaljerna om denza sammangaddning, så vidt mana känner dem, eller tror sig känna dem, äro för öfrigt följande: Sedan både Christinos och Karlister inse, att de hvar för sig ingenting kunna uträtta, hafva de nu ingått en koalition, att verka för ett gemensamt ändamål, och skola till och med, så otroligt det än låter, hafva dragit det republikanska partiet på sin sida. Espartero skulle rödjas ur vägen, de Baskiska provinserna insurgeras med löftet om Fueros vidmakthåliande, det öfriga Spanien resa sig under republikens fana, don Carlos äldsta son förmälas med Isabella, samt Påfven, Konungen af Neapel, Storhertigen af Toscana och hertigen af Modena biträda med penningar. Dessa skola till en början icke fattas, men Cabrera, som man velat göra till själen i företaget, bar, med kunskap om hvad löften äro värda, fordrat, såsom vilkor för sitt deltagande, de ofvannämnde regenternas egenhändiga förbindelser. Det lilla hofvet i Bourges är ganska verksamt, och i Paris, Lyon, Orieans. Marseille med flera fransyska städer arbetas ifrigt på att värfva soldater och anskaffa hvad som behöfves. — Man torde inse, att alla dessa uppgifter icke kunna vara tillförlitliga, och ati t. ex. republikanerne väl svårligen lära tro på Don Carlos tillgifvenhet för deras sak; men vi meddela berättelsen sådan vi evbållit den. Tiden torde snart utvisa, hvad som deraf är sant eller icke. STORBRITANNIEN. I Uaderhbuset fortsattes debatten i spanmilsfrågan. Det var nu Hr Villiers motion, att upphäfva all tull på utländsk spanmåls införsel, som var föremål för öfverläggningarne. Debatten hade vid postens afgång redan räckt i trenne sessioner, utan att hafva hunnit till slut. Man förutsåg -tt Villiers skulle med sitt förslag stanna i en ännu större minoritet, än Lord Russell med sitt, emedan de, som voterade för den fixa tull af 8 sh. per qvarter, som denne sednare föreslog, naturligtvis skulle förklara sig emot afskaffandet af all tull. Så snart spanmilsfrågan hunnit bringas till slut, hvilket utan tvivel sker i bhufvudsaklig öfverensstämmelse med ministerens förslag, sades Peel ämna framträda med sin plan i afseende på revision a: import-tullarne. Ovissheten huru härom kunde komma att beslutas af parlamentet, verkade imedlertid hämmande och tryckande på alla handels-affärer. Lord Aberdeen har i Ofverhuset tillkännagifvit, att Österrike, Ryssland och Preussen ratifleerat traktaten med Storbritannien, rörande den ömsesidiga visitations-rätten till slafhandelns utrotande, men att Frankrike icke ratificerat. Protokollet hölls dock ännu öppet för denna makt, ifall dess ratifikation sednare skulle ankomma. I fördragen emellan Frankrike och Storbritannien af åren 1834 och 1833, till undertryckande af slafhandeln, är den ömsesidiga visitationsrätten dessa makter emellan redan stadgad; den sednare traktaten utsträckte densamma blott till flere breddgrader. Häruti ligger egentliga skilnaden emellan de äldre traktaterna och den sednaste. Hvad som stadgas i de förra, kommer naturligtvis att fortfara i gällande kraft, oaktadt den sednare traktaten ej blifvit ratificerad. Vice-amiralen Owen har fått öfverbefälet öfver flottan i Medelhafvet, uch redan hissat sin flagga om bord på tredäckaren the Queen. Under de 4 sista veckorna besörjde generalpostkontoret i London fortskaffningen af icke mindre än 5,429,074 bref. Under motsvarande tid 1839, innan pennypostens införande, steg antalet af fortskaffade bref ej till mer än 1,543,375 stycken. TYSKLAND. Under loppet af sistlidne sommar ankom till deputerade-kammaren i Carlsruhe ett reskript från storhertigen, som innehöll decision i en tvist emellan regeringen och kammaren, röranda väcrad tillåtelse af den förra åt flere embets

4 mars 1842, sida 2

Thumbnail