förevänning, att hon ej förmådde motstå karti-
sterne.
SPANIEN.
Det tros, att lagförslaget om Spanska kyrkans
förhållande till Påfliga Stolen skall komma att
återtagas, till följe af en konferens melian regen-
ten och erkebiskopen af Toledo. Den sistnämn-
de skall hafva förklarat, att om man söker ge-
nomdrifva de i nämnde förslag uttryckta grund-
satserna, återstår för honom och presterskape!
ingenting annat än att lemna halfön.
Regeringen vidtager allvarsamma åtgärder i
anledning af en Christino-karlistisk sammangadd-
ning, som man tror sig hafva upptäckt. Irun,
S!. Sebastian och Bidassoa-linier befästas ånyo,
och utanför Passages kryssar ett Spanskt krigs-
skepp. Detaljerna om denza sammangaddning,
så vidt mana känner dem, eller tror sig känna
dem, äro för öfrigt följande:
Sedan både Christinos och Karlister inse, att
de hvar för sig ingenting kunna uträtta, hafva
de nu ingått en koalition, att verka för ett ge-
mensamt ändamål, och skola till och med, så
otroligt det än låter, hafva dragit det republi-
kanska partiet på sin sida. Espartero skulle
rödjas ur vägen, de Baskiska provinserna insur-
geras med löftet om Fueros vidmakthåliande,
det öfriga Spanien resa sig under republikens
fana, don Carlos äldsta son förmälas med Isabella,
samt Påfven, Konungen af Neapel, Storhertigen
af Toscana och hertigen af Modena biträda med
penningar. Dessa skola till en början icke fat-
tas, men Cabrera, som man velat göra till sjä-
len i företaget, bar, med kunskap om hvad löf-
ten äro värda, fordrat, såsom vilkor för sitt del-
tagande, de ofvannämnde regenternas egenhän-
diga förbindelser. Det lilla hofvet i Bourges är
ganska verksamt, och i Paris, Lyon, Orieans.
Marseille med flera fransyska städer arbetas if-
rigt på att värfva soldater och anskaffa hvad
som behöfves. — Man torde inse, att alla dessa
uppgifter icke kunna vara tillförlitliga, och ati
t. ex. republikanerne väl svårligen lära tro på
Don Carlos tillgifvenhet för deras sak; men vi
meddela berättelsen sådan vi evbållit den. Ti-
den torde snart utvisa, hvad som deraf är sant
eller icke.
STORBRITANNIEN.
I Uaderhbuset fortsattes debatten i spanmils-
frågan. Det var nu Hr Villiers motion, att
upphäfva all tull på utländsk spanmåls införsel,
som var föremål för öfverläggningarne. Debat-
ten hade vid postens afgång redan räckt i tren-
ne sessioner, utan att hafva hunnit till slut.
Man förutsåg -tt Villiers skulle med sitt för-
slag stanna i en ännu större minoritet, än Lord
Russell med sitt, emedan de, som voterade för
den fixa tull af 8 sh. per qvarter, som denne
sednare föreslog, naturligtvis skulle förklara sig
emot afskaffandet af all tull. Så snart spanmils-
frågan hunnit bringas till slut, hvilket utan
tvivel sker i bhufvudsaklig öfverensstämmelse
med ministerens förslag, sades Peel ämna fram-
träda med sin plan i afseende på revision a:
import-tullarne. Ovissheten huru härom kunde
komma att beslutas af parlamentet, verkade
imedlertid hämmande och tryckande på alla
handels-affärer.
Lord Aberdeen har i Ofverhuset tillkännagif-
vit, att Österrike, Ryssland och Preussen rati-
fleerat traktaten med Storbritannien, rörande
den ömsesidiga visitations-rätten till slafhandelns
utrotande, men att Frankrike icke ratificerat.
Protokollet hölls dock ännu öppet för denna
makt, ifall dess ratifikation sednare skulle an-
komma. I fördragen emellan Frankrike och
Storbritannien af åren 1834 och 1833, till un-
dertryckande af slafhandeln, är den ömsesidiga
visitationsrätten dessa makter emellan redan stad-
gad; den sednare traktaten utsträckte densamma
blott till flere breddgrader. Häruti ligger egent-
liga skilnaden emellan de äldre traktaterna och
den sednaste. Hvad som stadgas i de förra,
kommer naturligtvis att fortfara i gällande kraft,
oaktadt den sednare traktaten ej blifvit rati-
ficerad.
Vice-amiralen Owen har fått öfverbefälet öf-
ver flottan i Medelhafvet, uch redan hissat sin
flagga om bord på tredäckaren the Queen.
Under de 4 sista veckorna besörjde general-
postkontoret i London fortskaffningen af icke
mindre än 5,429,074 bref. Under motsvarande
tid 1839, innan pennypostens införande, steg an-
talet af fortskaffade bref ej till mer än 1,543,375
stycken.
TYSKLAND.
Under loppet af sistlidne sommar ankom till
deputerade-kammaren i Carlsruhe ett reskript
från storhertigen, som innehöll decision i en
tvist emellan regeringen och kammaren, röran-
da väcrad tillåtelse af den förra åt flere embets-
