är något när det amplaste loford man kund
gifva åt det ifrågavarande förslagets omfattnin
och lyckliga verkningar. I en annan artikt
den 814 Februari heter det vidare: Daglig
Ailehanda har orätt, då det i sitt Ondag:
nummer säger sig inom den liberala pre:
sen stå ensam i bemödandet att bereda sege
åt detta, sedan sista riksdag hvilande försla;
Redan under de första dagarne af detta riks
möte yttrade vi oss till förmån för detsamm:
och var det ej längre sedan, än i AM 40 3
denna tidning vi gåfvo våra tankar om denn
grundlagsfråga tiiskänvna Här gör Freja si
således formligen en ära af att bafva lagt p
nämnde förslag den största möjliga vigt. Ocks
heter det längre ned i samma artikel: Röran
de förslaget i dess belhet, kunna vi ej anna
än på det högsta önska dess antagande. Visser
ligen ernå vi ej derigenom höjden af allt de
goda, som en och annan så sanguiniskt före
speglar sig, men vi komma åtminstone någr
trappsteg ur dyn. Det konstitutionella elemen
tet af våra grundlagar, så länge förbisedt oc!
kringskuret, skulle genom ansvarslagens bestäm
amande och anordnande komma på någorlund:
säker och pilitlig fot, och då embetsmannadug
lighet och erfarenhet blefve ett conditio sin
qua non för förvärfvandet och bibehållandet 2
ministerplatserne, skulle aldrig hädanefter såson
hittills statsrådet, utan stöd af inre förmågt
seller yttre anseende, endast mot thronea hafvi
sill ryggstöd och under hermelinen eti skydd mo
opinionens missnöje., Uti ett annat nummer
sedan förslaget blifvit bifallet, heter det, at
Freja instämmer i belåtenheten öfver utgånger,
—— — vpicke allenast derföre, att vi efter vår
förmåga yttrat vår sympathi för förslaget, utar
äfven af det skälet, att vi verkligen tro fäder:
neslandet derigenom hafva gjort ett steg på re
foermernas banan, — — — pmidt öfver alla, at
vi så må uttrycka oss, oefterrättlighetens gär:
desgårdar och dikens; ehuru det bär visserlige:
tillika nämnes, att mau icke af denna utgång
borde bilda sig idel guld cch gröna skogar
hvarom Freja under tiden hade kommit till er:
inran genom dels Aftonbladets dels åtskillige
riksdagsmäns anmärkningar, att förändringen vis-
serligen vore ett steg, men likväl blott ett lite!
steg på reformernas bana. (Vid citationerna an-
märkes blott, att några ord blifvit af oss med
kursifstil utmärkta).
Skulle man nu kunna tro, att en tidning,
som så många gånger och i så ampla ordalag
hade förordat förevarande förslag, några få måi-
nader derefter icke allenast förgätit allt detta,
utan till och med inbillade sig, att det varit
Aftonbladet som haft dessa dess egna yttranden
och på grund derai kunde anfalla Aftosbladet
såsom snari sagdt en förrädare mot landeis for-
dringar på verkliga reformer, hvilka Freja sjelf
d. 3 Januari, såsom vi ofvan visat, hade tillrå-
dit representanterne att icke bry sig om ?!1 Så-
dant var imedlertid förhållandet. Uti en artikel
d. 4 Augusti heter det emot Aftonbladet: och
huru bestormades ej de ofrälse Stånden med
söfvertalning, att snart votera grundlagsförän-
adringen och ej uppskjuta denna reform, på hvil-
ken, såsom det då hette, hela rikets öde och
framtid hvilade och som ej tålte ringaste upp-
askof. Aftonbladet uppmanade derom hvarje
dag, och Adeln begaf sig snart sagdt en corps
atill Borgareståndets klubb dagarne före plenum.
för att inverka till ett skyndsamt och gynnan-
ade resultat. Iatrigen lyckades ock förwräffligt.
De ofrälse Stånden läto förblända sig; all var-
ming var fåfärg, förslaget blef ej uppskjutet,
koalitionen triumferade.,s Häraf är klart, att
Freja nu sjelf lastade som en intrig, hvad den
förut sjelf gjort sig en ära af att förorda. Men
det som härvid egentligen hör till comduiten är,
att hon, i ändamål att göra sig sjelf grön och
deremot kunna kasta skugga på Aftonbladets
motiver, uppdiktar, att hom sjelf hade varnat
emot ett förslag, hvaraf hon tvertom hade be-
räknat mera lysande följder än någon annan, —
aldrig ett ord finnes om den förmenta varnin-
gen — samt likaledes pådiktar Aftonbladet att
hafva uppmanat till förslagets antagande hvarje
dag. Huru fullkomligt falskt och gripet ur
luften detta var, inhemtas deraf, att ifrån den
tid förslaget inkom till Ständerna och tills det
afgjordes, yttrade sig Aftonbladet deröfver blott
en enda gång, nemligen d. 24 Februari. ett par
dagar före sakens föredragning, och huru stora
förhoppningar vi då gjorde oss deraf, synes af
följande yttrande i sammanhang med en citation
af ett omdöme i saken, i slutet af föregående
året: det var med afsigt vi uti föregående om-
döme vidrörde oful!ständigheterne; vi ville der-
med tillkännagifva, alt vi icke låtit den yttre
farmen af en inesutmutan hlända ogcgs till alltför