gångar. BOKHANDELS-BULLETIN. Tidskrift för trädgårdsodling och blomsterskötsel Första årgången. Häft. I, II och III. En vetenskaplig skrift, men som innehållei mera poesi, än många dussintal af samlade dikter, och sentimentala romaner! Och i synnerbet för em recensent, som heia dagarna nödgats vada i den bottenlösa sanden af Lenströmska kompilationer och andra dylika arbeten, är den verkligen som en 0as i öknen, der han med nöje och till sin vederqvickelse stannar ett ögonblick för att pusta ut. Det doftar oss en blomstrande sommar tuil mötes ur dessa blad, det smeker oss en hesperisk vind, och man lägger boken ifrån sig endast för att drömma sig till en österJandets lustgård, der man som en prins i sagan vandrar bland rosor och aloeblommor, medan foglarna, vaggande på palmers breda plymascher, täfla med hvarandra i Rossiniska fioriturer, och siifverglittrande vattenkonster svärmiskt sorla mellan buskarna. Det är någonstädes yttradt, att blomsterkulturens högre eller lägre ståndpunkt hos ett folk är en icke osäker måttstock på dettas egen odling: och folkigheti allmänhet. Och detta yttrande är sannt. Vården om dessa Floras smi ömtåliga och täcka barn bevisar gerna ett vackert sinne, ett godt och känsligt hjerta, och denna sysselsättning verkar sjelf tillbaka förädlande och humaniserande. Ni skall af den väl putsade och omsorgsfullt vattnade törnrosplan tan i en ung flickas fönster alltid kunna sluta till dess egarinnas hulda och ömma hjertelag, och om ni kommer för att fria till henne, kan ni vara säker på att icke bli grymt bemött, eller att åtminstone, i fall ni får korgen, få denna sirad på det nättaste sätt med blommor och blad. Om ni i en filosofs skrifrum finner ett geraniumstånd i en grönmålad spaljer och ett neglikskott i en kruka med glas öfver, kan ni taga för afgjerdt att mannen, så filosof och lärd han än är, likväl är vida trefligare menniska än andra filosofer, ja ända derhän, att han kanske bjuder er på middag och ett glas godt vin. Och om ni reser genom ett landskap och ser små omhägnade täppor med ett par pioner, några stockrosor och ett äppieträd utanför stugorna, kan ni vara fulikormligt trygg att ni åtminstone färdas i civiliserade bygder och icke bland viidar elier stråtrvöfvare. De beskedligaste menniskor i verlden äro Holländarne, och de äro derjemte de största blomsterälskare. Visa en menniskoätare en praktblomma, och ban frågar er om den innebåller nog starkt gift för hans pilar. Smaken för trädgårdsodling har i Sverge på några få år gjort märkbara framsteg. Den Stockbolmska trädgårdsföreningens vackra bemödanden hafva härutinnan utan tvifvel den största andelen till berömmelse, men åtskilliga enskilda blomsterodlare i landsorten hafva äfven dertill räckt en hjelpsam hand, på ett sätt, som ingaJunda bör lemnas ur räkningen. Sympathien för denna intressanta och i så mångfaldigt afseende belönande kultur har dessutom funnit en organ och en väckelse i flera jemte eller ef