påståenden i de öfrige punkterna. Som svaran-
derna i anledning häraf önskade rådrum för vi
dare förklaringars afgifvande till den 47 Jazu-
ari 4842, blef rättegången till den dagen upp-
skjuten, då parterna skulle åter komma tillstä-
des och svaranderna vara beredde att å Justitie-
ombudsmannens slutpåståenden afgilva svar.
(Forts. följer.)
ETT LITET FÖRSÖK ATT SÄTTA KYRKAN
MIDT I BYN,
eller något UR det förflutna och OM framtiden.
(Forts. från Löidagsb.)
Till undvikande af missförstånd anse vi oss,
ehuru sådant visserligen äfven är utveckladt i
det föregående, böra, innan denna artikel vidare
fortsättes, ännu en gång upprepa, att sådant in-
galunda sker egentligen för att polemisera med
den ene eller andre af de öfriga tidningarna,
utan att den serskilda återblick på Freja, efter
hvilken hon, genom sina opåkallade anfall på
Aftonbladet, visat sig hafva trängtat och läng-
tat, härvid egentligen kommer att begagnas så-
som uppslag för en liten historik af ställningar
och förhållanden i det hela, under de två eller
tre sist förflutna åren. Det är i alla fall klart,
att pressen i våra dagar spelar en så vigtig roll
i de allmänna förhandlingarne, att hvarje dess
organ alltid blir åtmizstone af lika mycken he-
tydenhet, som någon individ, hvilken kommer i
beröring med det allmänna, samt att det till
och med är mer maktpåliggande för ailmänhe-
ten att kunna göra sig ett riktigt cch fulstän-
digt begrepp om en tidnings karakter, än t. ex.
om en riksdagsmans, emedan den förra har till
ändamål att utöfva ett fortgående inflytande på
opinionen äfven mellan riksdagarne. Om det då
skulle af sakförhållanderna visa sig, att Freja
under åren 4839, 1840 och större delen af 4844,
hemligen eller uppenbarligen, med eller utan
att hufvudredaktören begripit det, drifvit ett
annat spel, än denne nu skulle önska se åter-
fördt i minnet, så är det icke vårt fel, utan
Frejas eget, att påminnelsen nu framkommer.
Tu Vas voulu, Georges Dandinn, och ingen skall
kunna skylla Aftonbladet att i det afseendet
bafva utan skäl upprifvit gamla sår, emedan
det aldrig hade skett, om icke Freja helt nyli-
gen hade visat ett beklagansvärdt återfall från
sin förmodade förbättring till den gamla arf-
synden, nemligen oefterrättlighet och brist på
conduite.
De, som ännu erinra sig perioden näst före
sista Riksdag, och hvilken icke gerna kan vara
glömd af någon, minnas äfven, att tvänne stora
önskningar då hufvudsakligen lifvade allmänna
tänkesättet i landet; den ena, att få en gräns
satt för det alltmer till ett fullständigt godtycke
tenderande allenastyrandet, genom införande af
ett annat system, en mera konstitutionel anda
och lif jemte en verklig ansvarighet och kraft
hos konseljens ledamöter, samt af någon ga-
ranti, att styrelsen måtte, mer än tillförene,
lyssna ti!l nationens, genom Rikets Ständer ut-
tryckta, beslut oeh önskningar; den andra, att
någonting verksamt ändtligen mitte kunna vid
Riksdagen uträttas, för tillvägabringande af en
representationsreform, hvarigenom fyrdelningen
kunde upphöra och förhållandet mellan de båda
statsmakterna icke längre blifva, såsom Biskop
Tegner en gång i förbigående så mnaift, ehuru
icke precist i samma mening, kallade det, ett
konstitutionelt gyckeispel I förra afseendet yr-
kades allmänt så väl inom enskilda kretsar, som
af pressen, två saker: den ena, att Konungens
då varande rådgifvare skulle aflägsnas och män
som egde nationens förtroende, sättas i deras
ställe; den andra åter, att Ständerna skulle, ge-
nom sin dispositionsrätt öfver folkets medel,
taga en så imponerande ställning emot styrelsen,
att denna måtte se sig nödsakad att göra några
verkliga och ej blott inbillade koncessioner åt fol-
ket, eller, för att nyttja ett par riksdagstermer,
att både KonstitutionsUtskottsvägen, genom an-
värdandet af 407 Regeringsformen, och Stats-
SER EK SEE EERO Ua Se NS SITEN
domsvän med min far, och han förklarade sin