TIVIILIS ORUIIG Ad GIS DI VLIE PIM GIRvt a SVIOefv
och Bondestånden; och äfven om hofvet genom
sina biskopar kunde hafva hopp om att styra
Presteståndet, var oppositionens seger således gif-
ven, i fall den komme att vinna öfverhand in-
om Adeln; hvaremot det var lika klart, att om
ihofvet lyckades, att inom det första ståndet få
Utskottet tillsatta efter gamla trallen, så vore
riksdagen dermed, genom två stånds uppställande
mot två, paralyserad. Förskräckelsen öfver nyss-
nämnde sufpe blef också bekant med löpeldens
hastighet, och det till den grad och på ett si
löjligt sätt, a:t det icke dröjde ett par dagar der-
efter, förrän man redan hade döpt den blifvande
freningen, med ett då inom Fransyska depute-
rade kammaren gingse uttryck, till koalitionen
Nu blef den stora frågan, huru man skulle
genom: något tjenligt medel kunna fortplanta sin
egen förskräckelse på allmänheten, och inbilla
denna, att en sådan förening hade för ändamål
icke att sluta sig tillsammans, för att motverka
hofvet i Utkottstillsättningen m. m., utan nå-
gontinpg helt annat, mystiskt och obestämdt, men
mycket förfärligt.
Just ungefärligen vid denna tidpunkt började
tidnirgen Freja sina egentliga förberedande ope-
rationer till Riksdagen. Freja hade då, så vidt
vi veta, samme redakiör som nu, men det bör
för r.ttvisans skull nämnas, att f. d. Utgifvaren
der utöfvade den egentliga inflytelsen.
Sedan vi sålunda betraktat hofvets ställning
i denna punkt, blir det af dubbelt intresse att
erinra sig, huru Freja vid den tiden gick hofvet
tillhanda i denna sak; buru det egentligen och
förnämligast var den tidningen, som sökte görs
någonting rätt förfärligt af en förening, som
ännu aldrig hade existerat vidare än genom
några personers tysta öfverensstämmelse i tänke-
sält angående systemets oefterrättlighet, eller
genom tillfälligt sammanträffande af en eller
annan ibland dem, således 2ldrig hade konsti-
tuerat sig, eller öfverensköftamit om någon enda
positif åtgärd. Det förbigick nemligen ingen
Tisdag och ingen Fredag, på hvilken hon icke
hjelpte systemet alt skrika om koalitionen; att
utmåla den såsom ett odjur med både horn
och svans och klor, en buse, ett verkiigt vid-
under, med de mest riksförderfliga afsigter; att
ömt varna de blifvande representanterza af de
andra Stånden, alt ej inlåta sig med koalitions-
männen, allt ander serskilda utfall emot Grefve
Anckarsvärd, Frih. Nordin och Frib. Sprengt-
porten, såsom firmodade medlemmar deraf, samt
mot Aftonbladet och Dagligt Allehanda, som voro
styrelsens enda verkliga motståndare bland pres
sen. Under allt detta rådde ock, mirabile dictu,
den intimaste vänskap och öfverensstämmelse
emellan Freja och Minerva, hvilken sednare pi
sin sida icke heller underlät att arbeta lika ifrigt
på samma thema, medan hon dagligen flödade
af komplimenter åt sin bundsförvandt och sökte
inprenta i allmänheten, att Freja vore en verk
ligt sjelfständig tidning i motsats till Allehanda
och Aftonbladet; hvaremot Freja å sin sida gal
Minerva bandlag genom klagolåten deröfver, att
Aftonbladet så mycket harcelleräde och uppeköll
sig vid benämningen systemet, samt påstod, at!
Aftonbladet dermed menade en viss Gubbe, m. m
Pet är visserligen sannt, att Freja äfven nå-
gon gång, och serdeles längre fram mot årets
slut, dundrade tappert på om de gamla rådgif-
varnes aflägsnande, och äfven i en svit af tre ar-
tiklar gjorde en demonstration emot Braheväl-
det, samt flitigt apostroferade adeln; men man
måste också besinna, att någonling måste sägas
i den riktningen, för att maskera spelet, och ej
alldeles förlora krediten hos allmänheten. Hvad
artiklarna om Braheväldet angick, så kommo
de för öfrigt först fram, sedan Aftonbladet åt-
skilliga gånger pipat upp Freja för hennes tyst-
nad derom; och rådgifvarne voro redan, såsom
förut är nämndt, en gång för alla af hofvet sjelf
gifne till spillo. Talla fall kunde en och annan
af desse likväl något trösta sig med de verkligen
utsökta komplimenter, som Freja emellanåt bestod
åt dess egenskaper, cch hvarvid det besynnerliga
var, att detta skedde just med dem, i hvilka
det gamla systemet var mest inkarneradt, såsom i
H. E. Grefve Rosenblad, samt Hrr Heurlin ocb
Hartmansdo: f, hvilka ännu under riksdagen, i
sjelfva hettan af dechargefrågans refererande, in-
för publiken öfverhöljdes med de mest smic-
krande rökoffer för sina talanger, åtföljda af nå-
gra tårar, att ej dessa blifvit annorlunda an-
vända. Vi draga inga slutsatser af detta sist-
nämnda, vi finna deri blott en liten egenhet af
en oppositionslidsixg.
Hufvudfrågan blir imedlert.d i det följande
att utröna, buruvida Freja, under hela den tid,
som bhbufvudredaktören stod under f. d. Utgif-
varens ledning utan att sjelf märka det, d. v.
s. under hela året 4840, af denre tilläts att yttra
sig liberalt i något annat, än isådane saker, der
ett motsatt förfarande skuile varit åtföljdt af
tidningens omedelbara ruin, såsom i frågan t.
ex. om kahinettskassan; men huruvida hon icke
deremot arbetade hofvet i händerna och emot
folkets sak uti allt som rörde verkliga reformer
i den stora allmänketens intresse. Det är detta
vi i nästföljande nummer skole illustrera litet
närmare.
— Freja har i sitt gårdagsblad förklarat, att
hon icke ämnar afgilva något svaromål på Af-
tonbladets här ofvan började historik, som hon
kallar osanningar. Visserligen torde det också
vara bäst att slippa svara den man vore
nödgad att concedera. Imedlertid kunne vi ej
vidkännas stt hafva yttrat några osanningar:
vi skulle då göra oss skyldige till en så myc-
ket strängare dom, som artikeln just har
för afsigt, att framhålla för Freja en spegel af
hennes förra lättsinniga conduite i ändamål att
öfvertysa hufvudredaktören om nödvändigheten,
att ej återfalla i; de dåliga vanor. cam han fär-