massa, och som hela vår tid just utmärker sig der-
igenom, att mycket talas och föga handlas, så är
det också det starkaste. Det visar på alla sidor
en vild, uppbrusande kraft, men ingenstädes den
Tefvande makten af en allt beherrskande Aristote-
lisk bevisningsförmåga, som erfordras till statsfrå-
gors genomförande och i längden ensam håller stånd.
Isamberts uppdagande af en juridisk, politisk intrig
väckte nyligen ett så förfärligt oväsen, att man i
Kammaren uppförde sig som på en krog eller i en
dansstuga, der den snabbaste och starkaste inter
första platsen. Der hjelpte ingen förmaning, intet
rop på tystnad af huissierern, ingen ringning eller
tillsägelse af presidenten, utan det vilda larmet
fortfor och den ene dref den andre från tribunen,
under det en tredje begagnade tillfället och svin-
gade sig upp för att få ordet. Den som vill bibe-
hålla oförändrade sin högaktning och beundran för
den Franska Deputeradekammaren, bör ej bivista
dess sessioner, utan studera de parlamentariska
diskussionerna i tidningarna. I Kammarens yttre
företeelse ligger alldeles ingenting vördnadsbjudan-
de, men väl i den tankan, hvad som slutligen blir
följden för Frankrike, ja, för verlden, af detta ad-
vokats- och fabrikant-käbbel.