frågor, såsom kabinetskassesaken m. m., meda han lät den andra i de vigtigaste reformfrågorn arbeta mot nationens intresse. . Imedlertid är det icke utan att vi tyckt o: förmärka, det denna underlåtenhet .att svara vår sida, blifvit af Freja. som gerna ville göl sig bemärkt på hvad sätt som helst, och genor po!emik mot Aftonbladet, om icke annorlund: tolkad på ett alldeles oriktigt sätt, och att ho deraf hemtat den barnsliga föreställningen, a! vi möjligen skulle hysa någon farhåga för e mera på djupet gående kollationering mella hennes dikter och verkliga förhållande:. Ja!ei par gånger har till och med den ytterst komi ska händelsen icträffat, att då vi, för att bibe hålla freden, icke låtsat varseblifva hennes oskad liga men likväl temligen ilskna försök att nagg oss i hälaraa, så har hon med en obegripli glömska af all sin egen förflutna lösaktighet oc oefterrättlighet, samt förmodligen i hopp om e outtömlig långmodighet å vår sida, anslagit to nen af en öfverlägsen nedlåtenhet, som alltid p ett högst eget sätt kläder pickelhäringen. D nu härtill kommer, att hon, med en framfusig het utan exempel åter förnyat sina gamla dikte och velat sätta s;g på en hög piedestal såsom förelä serska för andra i dea politiska moralen, så må ste väl hvar och en medgifva, att Aftonblade har fullt skäl att taga till ordet och att huf vudredaktören i Freja, genom sitt handlingssät till god del sjelf öfvertagit ansvarigheten fö hvad man förut gerna ville till en del ursäkt med Hans politiska oförstånd och skrifva på f d. Utgifvarens räkning. Freja har således endas och allenast att skylla sig sjelf om conduiteii stan icke utfaller till hennes förmån. Vi skole vid denna räfst icke vara nog hård: att gå för strängt i räkenskap med Freja ände till den tiden då samma tidning efter 1838 år: hände!ser innehöll de famösa attackerna mo Borgerskapets patrulierande militärkorps och öfverståthållaren friherre Sprengtporten och till förmån för d. v. justitiekansleren Nerman, samt då en viss gammal Thure sprang vissa ärender mellan det hållet och Frejas byrå; icke heller vilje vi nagelfara med det lika famösa försvaret för 1842 års politik, som kom så väl till pass i Freja, just under det denna politik granskades i de andra tidningarna. Visserligen hade Freja redan då samma hufvudredaktör som nu, och hans beteende vid ofvannämnde tid kommer sålddes alltid att qvarstå såsom bevis, lindrigast sagdt, på en svag, osjelfständig och tumningsbar karakter. Men vi vete att denna sträng är ytterst ömtålig att vilröra, och som det icke är vår afsigt att göra Freja ondt, utan endast att söka åstadkomma afskaffandet af vissa olater, som tillhöra conduiten, så vilje vi förbigå detta, så mycket hellre, som hvad attackerna mot friherre Sprengtporten beträffar, dessa sedan med synbar afsigt godtgjordes medelst införande i Freja af Hr friherrns täcka verser: — om det hade händt i Aftonbladet, hvilket oerhördt bevis på maristokratiska tendenser och framtidsplaner) skulle ej Freja deri funnit? Icke heller vilje vi länge uppehålla oss dervid, att Freja bållit sina spalter öppna för beställda och betalde artiklar, till förmån än för det ena, än det andra enskilda korporationsintresset, — hvem minnes icke t. ex. hennes ifriga fäktande för bagareembetets monopolium på tillverkning och försäljning af torrt bröd i hufvudstaden? Vi anmärke härvid blott, att i fall det än låg, om icke någon brist på conduite, som mången kan tycka, åtminstone någonting ganska oegentligt deri, att en på den tiden erkänd medarbetare i Freja fick i en fråga, som så nära rörde allmänhetens rätt, skrifva i tidningen i redaktionens namn, till förmån för samma korporationer, hvilkas betalta ombud han var, så föll. det oss likväl aldrig in att framkasta det påståendet, att hela Frejaredaktionen vore köpt af bagareembetet, ehuru det här utan tvifvel hade varit en vida större anledning att göra sannolikt, det äfven hufvudredaktören hade fått sig en och annan snut eller kuse till bästa för besväret af bagarne, än .. ex. till den plumpa, men ganska tydligt insinuerade beskyllningen i Freja, att Aftonbladet var lejdt af Engelska regeringen och ville hafva Goluland öfverlemnadt till Engelsmännen; och det af intet annat skäl, än att A.B. förordade Gottländningarnes ansökning om inrättandet af en nederlagshamn vid Slitö): en misstamka mot hvilken vi, om vi velat handla lika simpelt och ågt tillbaka, hade med fullt ut så mycket och —— —— me tödd på min arm. Jag tror äfven att ias då. lt.