Man förmodar likväl, att ärendet i dessa dagar blifver afgjordt. — Hr General-konsuln Tottie i London har till Kommersekollegium inberättat, att Löjtnant Skogman befraktat skeppet Cecilia, fördt af Kapten Beck, för att den 26 innevarande månad afsegla från London till Götheborg med f. d. eleverna på briggen Oscar. Hr Tottie tillägger, att elevernas anförvandter ega all anledning att lyckönska sig i afseende på Hr Skogmans åtagande af sin besvärliga och bekymmertulla befattning, hvilken han syntes vara besluten att utföra med den ömmaste omsorg. — Jordfästningen af qvarlefvorna efter de vid Bergmanska fabrikens brand förolyckade personer försiggick i går eftermiddag uti Katarina kyrka med mycken högtidlighet. Såväl den ovanliga och sorgliga anledningen till denna ceremoni, som den vackra väderleken, hade utlockat en ofantlig menaniskomassa till åskådande deraf; och icke blott kyrkan, utan ock hela den stora kyrkogården, samt de närmaste gatorna utanför portarne voro uppfyllda af menniskor och ifrån staden hvimlade hela trakten af promenerande. Fiere hade,för att finna plats i kyrkan, begifvit sig dit redan på förmiddagen. Hf. M. Konungen bekostade, såsom förut är nämndt, begrafningen, och hade tillåtit, att de närmaste anhörige till de omkomne personerna fingo till begrafningen inbjuda sina vänner och bekanta. Till följd häraf bestod processionen af personer utur alla klasser, från Excellensen Brahe och Ofverståthållaren samt miluära och civila embetsmän, till enskilde medborgare af flere slags handtverksyrken, och en samling väl klädda sjömän, som äfven förlorat en kamrat, och utgjordes af öfver 300 personer. De samlades kl. 3 uti Neptuniordens lokal på källaren Peiikanen, derifrån processionen, efter vid sådana tillfällen öflig undfägnad, satte sig i gång kl. nära fem, med H. E. grefve Brahe och Hr Ofverståthållaren i spetsen, med sörjande mellan sig; derefter en mängd af embetsoch tjenstemän och borgare; tåget slutades af sjömän. Vid ankomsten till kyrkogården var likväl trängseln så utomordentlig, att icke hela processionen kunde få rum i kyrkan, utan en del måste stanna utanför. Kyrkan var eklärerad och uti koret var upprest en katafalk, hvarpå en stor likkista var uppställd, hvilken inneslöt lemningarne efter de förolyckade, hvilka man anser hifva utgjort elfva personer. Kyrkoherden i församlingen, Kongl. hofpredikanten Winter, förrättade begrafningsceremonien och höll sedermera från predikstolen likpredikan; vid altaret officierade församlingens komministrar, och psalmer afsjöngos af en kör från läktaren med ackompagnemang af orgeln. Elfter högtidJighetens slut i kyrkan nedsänktes qvarlefvorna i en på kyrkogården uppkastad graf, och omkring kl. half sju var ceremonien siut. Beklagligt var, att i anseende till trängseln icke iakttogs det lugn som hade varit tillfället värdigt; skuffningar, slagsmål och svordomar, blandade med skratt och smärre hurrningar, hördes emellanåt, och på vestra kyrkdörren bultade några i vapenhuset befintliga personer förtvifladt. Under trängseln inuti och utanför kyrkan hafva jemväl åtskilliga fickstölder timat, efter hvad det berättas, fem till antalet. Ea person bar anmält sig hafva förlorat 80 och en 4060 Rdr Bko, den ena på stora gången i kyrkan. Afven hafva några personer blifvit skadade, derigenom att de fallit omkull och blifvit trampade af den påträngande folkmassan. En sadelmakare hade på detta sätt farit så illa, att han måste föras derifrån af andra, och likaledes en polisuppsyningsman vid namn Eckerman.