ning, måste en ny tilldanas. Erfarenheten vid den förras begagnande hade visat dess olägenheter: tyngd och ovighet både for hästar och folk, förstörande för de förra, utmattande för de sednare, särdeles vid afoch uppbröstningar, dessa, de vigtigaste ögonblick vid manövern. Förenämnde fel, jemte en stor del andra. hafva vid den nya materielen blifvit afhulpne, på ett sätt, som vittnar om en icke vanlig skarpsinnighet hos konstruktören, oaktadt exklama tionerne af författaren i Handelstidningen om dödfödda snillefoster m. m. Då intet menskligt är fullkomligt, då artilleri konstruktioner — erkännom det — icke alltid äro en lätt sak, då författaren sjelf förklarar, att vid artillerivapnets förbättrande de största snillen ocn mest erfarne krigare oftast fruktlöst ansträngt sina krafter, månne icke då det rätta är, efter öfvervägande å ömse sidor af fördelar och olägenheter, att välja det, som medförer de flesta af de förra och det minsta antalet af de sednare? — Detta är hvad som vid den nya konstruktionen skett. — Den sexpundiga materielen konstruerades först. Den unrderkastades ganska vidsträckta prof medelst skjutning, marcher m. m., hvarunder med undantag af några mindre, af erfarenheten påkallade förändringar, den befanns fullt ändamålsenlig. Den 42 och 24 pundiga materielen konstruerades sedermera, i närmaste likhet med den sexpundiga, fastän med förstärkta dimensioner, och anställdes icke obetydliga försök med densamma, ehuru ej till den stora utsträckning som med den sistnämnde, på det kostnaderne ej måtte blifva större än hvad som ansågs erforderligt. Härunder visade sig denna materiel fullt ändamålsenlig. Men måhända låg i en sådan hushållning med kostnaderne just en origtigbet, ty sedermera har verkeligen inträffat hvad författaren anförer, att en eller annan lavett vid skjutning fåt skador, dels större, dels mindre. Detta rörer likväl hufvudsakligast lavett-plankorne, hvilka äro trä-delar, och då, huru en macbin än sammansättes, dessa väl nio gånger utaf tio äro svagare och bräckligare än beslagsdelar, så följer deraf, att när ansträngningen blifver våldsam, dessa delar miste först gifva vika. När dertill kommer, att trä icke lika lätt undersökes som jern, och i brist af bättre tillgångar, hvad som i förråd finnes måste användas, helst nyanskaffadt virke fordrar en längre torkniugstid, är lätt förklaradt ofvanberörde förhållande. Imedlertid finnes ej allenast nytt virke redan i förråd af starkare sort än vid de förre lavetterne, till ersättning af de plankor som böra blifva nya, och till hvilka de gamla beslagen begagnas, utan tillverkningen a? dessa plankor, som tillika fått förstärkta di mensioner, är äfven påbörjad, sedan fullständiga försök ådagalagt tillräckligheter. af dessa förändringar. Författaren klagar öfver pjesernas otillbörligt låge läge. Det är en stor fördel i stället för olägenhet, ty derigenom vinnes ett ganska vigtigt ändamål: Stabilitet vid hastig rörelse, särdeles då marken lutar åt ena sidan eller rörelsen sker i oländig mark. Vid de höga lavett-konstruktionerna äfventyras ofta och inträffar stundom, att pjesen, vid den hastiga rörelse-takten hvälfver omkull, slår sönder hjul och lavett m. m. Den låga lavetten lemnar äfven bättre tillfälte till betäckning — se der återigen fördelar som betydligt öfverväga den oroväckande lågheten hvars olägenhet är mera befarad än verklig. På samma sätt med riktskrufvarne. När de som sig bör, äro uppskrufvade, inträffar ej hvad författaren fruktar. Rekylen är ej haller så farlig. Lägg mera tyngd i pjes och lavett, så minskas den, men då fordras ännu mera ansträngning hos servisen för pjesens framförande efter skottlossningen ), för afoch för uppbröstningar, hvilka aldrig kunna ske nog hastigt. samt hos hästarne, vid dragning på jemn äfvensom uppåt lutande mark, och vid igenhållning utföre m. m Författaren faller i största förundran vid jemförelse emellan de fransyske kanoner, som svenska ar: tilleriet eröfrade på slagfältet vid Leipzig, och nu varande svenska artilleriets leksaker (den nya materielen). Franska artilleriet har (hvilket författaren måhända ej känner), sedermera konstruerat om sin fältmateriel, hufvudsakligast efter den Engelska, och författaren skulle säkerligen blifva mycket förundrad, om han finge se dessa leksaker bredvid de så kallade svenska. Äfven nämnde artillerier hafva följt tidens kraf: största taktiska rörlighet, och in tet af dem, oaktadt flerfaldiga ansträngningar, har ännu, på ett tillfredsställande sätt kunnat lösa de svåra problemet: tistelns uppbärande utan mehn för stånghästarne samt smidighet i alla rörelser, som ät ibland det mest snillrika i den nya svenska kon: struktionen, och skall, under ett blifvande fälttåg säkerligen bevara ett stort antal hästar från förstö ring, och bålla vapnet tjenstbart, då det annar: måhända finge röna harmen att blifva efter. Författaren yttrar: innan detta missfoster (vå nya lavettage), med eerhörda kostnader, sågo dagen voro redan 40 å 50,000 Rdr bortkastade på de o rimliga försöken att antända skottet medelst slag dels sittande på lavetter, dels stående tätt bredvid) Men hvarifrån tager författaren denna riktigt orimliga uppgift? Slagkrutsförsöken hafva icke, så vid det kan utletas, föranledt annan kostnad, än försöks pjesernes förseende med slagkrutstappar och ham mare, samt en mindre inrättning på lavetten för der sittande påtändaren, äfvensom ammunition in natura hvilken till största delen blifvit använd äfven fö ) Man rörer sig heldre med en lätt last ett par al nar längre väg, om så inycket uti närvarande fal skulle komma i fråga, än med en tyngre på el kortare väg. Åtminstone är det förra icke be