TUIA HA ITIL UL Ill II alltldUuL Uv VIMMEL Tal
liga sakernas ordning.
semm——
En längre artikel, med rubrik: Efterskörd af
ett nykterhetsmöte, har till Red. inkommit
från herr pastor Walldin i Delsbo, med begäran
att densamma måtte få en plats i Aitonbladet,
såsom reklamation mot ett i Nykterhetsvän-
nernas Tidning, intaget anfall mot bemälde v.
pastor och åtskillige andra personer. Då likväl
bemälde artikel går vida öfver sitt syftemål,
att reklamera mot oriktiga uppgifter, samt dess-
utom både till längd och innehåll bättre egnar
sig antingen för brochyr eller för en qvartals-
eller månadsskrift, än för en daglig tidning (det
skulle i Aftonbladet upptaga minst 8 spalter).
så kunna vi icke inrymma densamma in ex-
tenso. Imedliertid äro vissa delar deraf så för-
ijenta al uppmärksamhet, att vi gerna upptaga
det, som angår sjelfva facta, och skole i korthet
omnämna hufvudpunkterna af det öfriga. Re-
klamationen börjar på följande sätt:
Uti den i Nr 41 af Nykterhetsvännernas Tid-
ning detta år införda berättelse om nykterbets-
mötena i norra Sverge under förlidne sommar, före-
kommer blard mycket annat, som förtjente belys-
ning, äfven följande insidiösa strofer om mötet i
Deisbo, den 43 Augusti:
9103 personer ingingo i dervarande förening, som
förestås af en för sitt nykterhetsnit (naturligtvis i
följd af — ett formfel) till soldat degraderad vice
korporal och en afskedad båtsman. Församlingens
pvice pastor och komminister, förstärkta med en
länsman, åskådade allt detta från läktaren, der de
troligen med en viss prost öfverlade om lycksöke-
priet inom dessa så aristokratiska nykterhets-före-
ningarne — — —. Vice korporalen Forss blef
följande Söndagen af sin kapten på kyrkoparaden
binför hela församlingens åsyn degradarad till sol-
dat. Han tröstar sig dermeå, att verlden så vändt
sig. att man nu får straffa soldaten för nykterhets
svärmeri, sedan de arme officerarne så länge mås:
ikläda sig profossers skepelse, för attinpiska heders-
känsla och måttlig supningsförmåga hos de dryc-
keslystne krigarne.
Rörasde de i anförde uppsats förekommande insi-
nuationerne, yttrar reklamanten : Anfallet på kap-
tenen är otidigt. Sanna förhållandet är, att Forss
hos honom begärde permission att gå till Sunds-
vall, och att kaptenen då vägrade, dels emedan
Forss icke var behörigen dokumenterad, och dels
emedan han trodde (och detta ganska väl betänkt),
att Forss, som har hustru och 8 barn att försörja,
borde vara hemma och arbeta för de sinas bergning,
helst hans fattigdom är så stor, att hans barn nöd-
gas gå omkring och tigga — Forss gick då till Sunds-
vall, utan permission, och derföre, icke för sitt nyx-
terhetsnit, blef han degraderad till soldat. Detkun-
de visserligen vara bårdt om Forss; men kaptenen
kunde ju icke heller låta en så uppenbar insubor-
dination aflöpa alldeles onäpst, derest han icke ville
gifva krigsdisciplinen till pris? Men ännu hårdare
vore det, om Forss, i händelse det skulle vara sant,
hvad som allmänneligen berättas, att han, sedan han
blifvit vägrad permission, rådfrågat sig, om han
skulle våga gå, bos en nykterhetsvän, som, för att
bruka hans egna ord, stundom har prestkraga un-
der hakan, och äfven ett vice att spendera på, och
att denne svarat: Gå du! jag svarar för följderna
och lider halfva straffet med dig, om något händer.
Anfallet på länsmannen, hvilken säges hafra ut-
gjort sockenpresternas förstärkning, är otillbörligt.
Han är en i sin tjensteutöfning serdeles driftig, och
i sin enskilda vandel exemplarisk man, som i hela
sin lefnad aldrig brutat förtära bränvin, icke en
gång kaffa, öl eller svagdricka, och gifver således
intet exempel af det slag, som bör kunna såra en
nykterhetsvän. Na hade ban erhållit anmaningar,
grundade på Kongl. Resolutionen den 12 sistl. Maj:
först en ganska Kort och befaHande af hufvudleda-
ren för nykterhetsvänners verksamhet härstädes, och
sedan en i höfligare ordalag, af sin förman, krono-
fogden Lida. Han borde väl då icke smädas för
det han lydde denna dubbla ordres?
Äa de tre presterna? Hvarföre kastas skuggor
på dem? 1 lära och lefverne äro de oförvitlige. De
kunna trotsa nysterhetsvännen och hvilken annan
som helst, att visa något annat. Om han, såsom
man icke utan skäl förmodar, är komminister åt den
vördnadsvärde, af alla bögaktade prosten, så är väl
han i sarning skyldig honom ett annat bemötande,
än de sidohugg, ban, i ofvan citerade strofer, rigtar
emot honom... Och hvarmed hafva väl jag och Dels-
bo församlings komminister ådragit oss hans miss-
hog? Han ville väl icke förmena 0as, att bivista
deras sammankomst i den kyrka, der vi sjelfve äro
skyldiga att predika Guds ord? Vi torde haft nå-
gon rävighet, måbända skyldighet, att närvara vid
detta tilifälle, då församlingens själavård ligger på
vårt ansvar. Vi hafva äfven, både före och efter ifrå
gavarande möte, så väl enskildt, som offentligen, i
predikningar ofta varnat för dryckenskapen och dess
följder, och äro lika stora hatare som någon annan
af dryckenskap. Hvad kan han då beskylla oss för?
Jo! att vi i sjelfva templet förmodligen öfverlade
om lycksökeriet inom dessa så aristokratiska nyk-
perhets-föreningarne. Jag älskar friden, men dea-
na offentliga beskyllning är för grof, att icke tillba
kavisas, ty den förutsätier hos oss uppenbarligen ej
allenast den fallkomligaste saknad af den andakt
och den vördnad för det heliga, som bör råda vid
en gudstjenst, utan ock frånvaron af den minsta
försyn för den samlade menigheten. Till lycka för
oss, äger den dock icke ens skenet af sanning, ty vi
voro ganska uppmärksamma åhörare — och ägde
jeg icke vigtigaro saker att sysselsätta mig med, så
skulle jag, med e2 fullständig redogörelse för nyk-
terhetsitalens innehåll och en recension derötver,
ådagalägga, att jag både hörde och ännu minnes,
hvad nykterbetsvännerna kade att förkunna. — -
Vi böre vid denna rekiamation tillägga, att Vi af
norra orternas tidningar sett, att äfven nykterhets
ifrarna funnit ifrågavarande anfall något groft och
förklarat det vara icke så illa menadt, som sagdt.
Med hänseende till de tydningar, man gifvit rekla-
mantens underlåtenhet att ingå i nykterhets-förenin-
garne, säger han sig äga motiverna till sitt handlings
nn AM atlstade all favelknina I