en illusion. Det enda fektum, att menniskonaturen i detta vilda tillstånd ej gör några framsteg, är bevis nog, att det icke eger sann frihet. Vi wilja blott säga, att menniskan, i den politiska eller so ciala despotismens händer, är förnedrad under vilden, och att vildarnes lagar i sin enkeihet cfta lemna mera säkerhet än en laglös styrelses. Låt omständigheterna drifva en mensklig varelse omkring på lifvets stormiga ocean, så mycket de förmå — låt lyckan upplyfta bonom till en bländande höjd eiler olycksn göra hans hjerta stenhårdt; det finnes dock qvar en sträng och en känsla från bans barndoms dagar, som hvarken ljus eller mörker kan borttaga. Om han bar lärt att tänka — att eftersinna sina handlingar och reflektera öfser sina ord — så blir han en man: om han har blifvit vårdslösad, om han aldrig tagit sin tillflykt till den sublime läraren inom sig, blir han en apa ciler en björn. I båda dessa egenskaper är han oskicklig för sambällslifvet — han kan ej blifva en god make, han skall ej blifva en vaksem fader. Har skall blott — och blott sörja för sig sjelf. ————