varor; på slätterna kring Widdin och i Thracier
underhåller han en stam af 300 hästar, 1400 väl be
talta mäklare och bokhållare äro knappt tillräckliga
att besörja hans talrika handelsaffårer. Jag talar
icke om hans trettio hustrur, en besynnerlig lyxar-
tikel när man ihogkommer hans ålder, ej heller om
de öfriga härligheterna i hans seralj, som täflar med
sultans. Ena så ofantlig förmögenhets tillvaro vid
sidan af det fruktansvärdaste elände, sådana rikedo
mars inflytande, som skulle vara tillräckliga att lif:
va välmågan i provinsen, men på detta sätt medfö-
ra dess fullkomliga utsrmande, redan detta utgör et!
värdigt ämne för statsekonomeas nppmärksamhet.
Ehuru mitt samtal med Hussein hufvudsakligen
hvälfde sig omkring statshushållningsärender, vän-
tade jag likväl icke att i hozom finna en försvarare
af handelsfriheten; han opponerade sig på ett origi-
nelt sätt emot våra tullagar: Våra båda födelsebyg-
der, sade han, ligga vidt åtskiljda, och jag hade
länge trott, att detta afstånd vore skuld till, att vi
stodo i så föga förbindelse med hvarandra; men jag
anar att j, till följe af edra tullförfattningar, icke
heller gören särdeles flera affårer med edra grannar.
Till hvem säljen j då allt hvad j produceren? Jag
för min del skulle köpa af er många saker, om j
tilläten försäljningen af hvad vi producera; men jag
ser, att j hafven brist på ingenting; Fransoserna lära
då vara ganska lycklige. Jag måste tillstå, det
gladde mig icke litet att i djupet af Turkiet träffa
en så ifrig försvarare af mina egna åsigter, och jag
lemnar åt prohibitiv-systemets förfäktare att fundera
på denna paschans af Widdin naiva anmärkning.
I anseende till den gång, dessa frågor hos 0ss taga,
vore det ej omöjligt, att handelsfriheten kom till
oss från Bulgarernes land.v
pJag skiljdes ogerna från den räsonnerande stats-
ekonomiske Vis:ren, för att begifva mig till Nissa,
verkstaden för de tilldragelser, hvariill Turkiet nyli-
gen varit vittne. Hela det land, hvarigeoom Donau-
dalen skiljes från Nissawa-dalen, är alldeles van-
ställd på kartorna. Det är verkligen förvånansvärdt,
att denna vigtiga linie, som löper längs Serviska
gränsen och från den sidan skyddar hela Turkiet,
är så föga känd, att jag hade fem starka dags-
Tesor att göra, under det topografien endast angifver
sju till åtta timmars väg. På denna linies kulmi-
nationspunkt förtjamte redan staden Belgraschik ett
besök af geologer och målare, i anseende till den
sönderslitna markens målningsvärda karakter; det
är ett af de mest storartade och förfärliga ställen
jag sett i min lefnad; i djupet af dessa klyftor upp-
täckte jag verkligen sju till åtta stora byar, som,
lika fogelbon, ligga fördolda i ogenomträngliga sko-
gar och allesammans tillhöra kristna familjer; se-
dermera stötte vi på flera andra, allesammans be-
bodda af kristne, så att jag ofta icke trodde det
jag befann mig i Turkiet. Det är i Europa icke
nog kändt, att hela Bulgarien bekänner kristna lä-
ran, och att Turkarne der endast kampera såsom
garnison i ett eröfradt land. Lika litet känner man
denna folkmängds manliga kraft och det af henne
bebodda lands beundransvärda skönhet. Det fattas
mig uttryck att beskrifva den dal, i midten hvaraf
staden Nissa höjer sig, hvilken, lik alla Turkiska
städer, på afstånd är så behaglig och på nära båll
så vederstygglig. Ingenstådes i Europa utvecklar
naturen en större prakt, ingenstädes har slumpen
eller menniskohanden till ett lands försköning plan-
terat träden med mera behag och med mera harmoni.
Btjernorna nedblicka ingenstädes skönare från fir-
mamentets 2zur. Dock måste man tillstå, att det
förfärligaste elände råder midt i dessa vackra nej-
der. Vid åsynen af en soldat (och kyvilka soldater!)
tiga eller gömma sig alla menniskor; i synnerhet
fly qvinnorna, emedan deras ära och oskuld stän-
digt hotas. Knappt hade jag från Balkans-kedjans
sista kullar nedkommit på slätten, d. v. s. ned på
Turkiets slättland, förr än jag hade att kämpa mot
de personer som åtföljde mig. De kastade sig nem-
ligen liksom segrare på en bataljdag öfver mine
värdars fjäderfä, öfver dryckeskärlen, och allt hvad
som anstod dem; ofta då jag såg dessa skändliga
excesser, gjorde jag mig sjelf den frågan: hvad som
blifvit af den i Gälhane utfärdade hattischerifen?
De kristne fördraga allt med stoisk resignation, lik-
som man i ett hårdt klimat fördrager årstidernas
stränghet. Likväl inser man lätt, att de hos sig in-
nesluta barmen endast i afvaktan af bättre dagar,
som de redan se nalkas. Huru många patriotiska
suckar göto ej dessa hederliga menniskor inför 0ss,
när de tillräckligt förvissat sig att vi verkligen voro
kristne! Huru många frågor gjorde de oss icke, an-
gående våra religiösa bruk, våra kyrkor, våra pre-
ster, våra ceremonier vid dop, bröllop och begraf-
ningar! Hvilken vältalighet i deras blickar, hvilken
djup betydelse i hvarje ord!
Före inträdet i staden, ryste jag vid åsynen af
en afskyvärd minnesvård, som på ett sorgligt sätt
vittnar om landets tillstånd. Jag talar bär om den
beryktade fyrkantiga pyramiden, hvars utsidor bestå
a tre till fyra tusen Serviske kristnes hufvudskålar,
som år 1816 stupade i en strid mot Turkarne, och
hvaraf den turkiska fanatismen utanför Nissas port
uppförde detta barbariska segertecken. Icke långt
derifrån, på den praktfulla slätten, tillkännagifva flera
förstörda byar, hvilkas antal dock lyckligtvis är vida
mindre än man i början trodde, de Albanesiska ban-
dens genomtåg, som äro fruktansvärdare än pesten,
och ännu svårare än den, att utrota från den Tur-
VESPA EE EA EASTON TETRIS VAE