dubbelt fortare, på det man skulle kunna åter-
taga den, genom samtalet förlorade tiden,
Moder Brigitta filosoferade verkligen ur djupet
af sitt hjerta. Hon hade så förenklat sin lef-
nadsplan alltsedan hon för alltid öfvergifvit allt
hopp om att åter komma i välstånd, att inte:
missöde mera kunde nedslå hennes mod; men
Meta var långt ifrån att dela hennes filo-
sofiska åsigter. Deremot hade moderns lärdo-
mar, förmaningar och tröstegrunder på dotterns
sinne en alldeles motsait verkan, ty den sam-
vetsgranna dottern började nu anse sig som för-
störerska af moderns iycka och glada förhopp-
ninngar, och gjorde sig tusen hemliga förebråel-
ser deröfver. Ehuru hoa icke förut velat gå
in på moderns giftermålsplan, utan vid sidan af
sitt bjertas utvalde velat nöja sig med salt och
bröd, så hade dock, från den stund hon fick
underrättelse om sin älskares rikedom, henne:
anspråk stegrats till tre rätter, och det var för
henne en tjusande tanke att med sitt val kunna
förena den goda moderns önskan och åter höja
denna till hennes fordna välstånd.
Denna sköna dröm försvann nu helt och hål-
jet då Frans aldrig mera visade sig eller lä!
höra af sig. Dertill kom ett rykte, som kring-
lopp i hela staden, att han lät på det kostbaraste
och smakfullaste inreda ett hus till sitt före
stående giftermål med en rik flicka från Ant
werpen och att bruden redan vore på väger
till Bremen. Denna jobspost bragte den älskande
Meta alldeles ur koncepterna. Hon uppläste
dervid i sitt hjerta bannlysningsdomen öfver
honom, som varit henne så kär, gjorde sig sjelt
ett löfte att aldrig mer tänka på konom och
vätte den ur lintotten utdragna tråden med
brännheta tårar.
I en sorglig stund, då hon bröt detta löfte
för tusende gången och åter tänkte på den tro
löse — ty hon hade just nu lagt på ett nyt
rockhufvud, och af modern var det gamla ord
stäfvet för tusende gången omtuggadt, hvilke
skulle uppmuntra henne till flit i arbetet:
Spinn, spinn, dotter min!
I morgon kommer friarn din. ...
På detta ordstäf tänkte hon hvarje gång he