— Götheborgs Handelstidning meddelade i sitt
sista nummer ett långt bref från Newyork, som
innefattade berättelse om en sammankomst af
åtskilliga jernverksegare, hvilka associerat sig,
för att söka uppdrifva tullen på främmande im-
porteradt jern. Deras memorial och beslut in-
nefattar en hop uppstaplade theser af samma
skrot och korn, som man finner hes alla dem,
hvilka fordra; att staten skall lemna vissa för-
miner, på konsumenternas bekostnad, åt dem,
som hafva den godheten att spekulera på någon
wiss industrigren, i hopp om stora vinster. Nå-
gra facta förekomma för öfrigt i brefvet, och
det märkvärdigaste är, att de ej med ett ord
sökt styrka, det de icke ganska väl kommit ut
med jerntillverkningen under hittillsvarande im-
porttull, hvilket eck nogsamt visar sig deraf,
att Förenta Staterna sjelfva producera nära 3;:de-
lar af hela sitt jernbehef. Karakteren af deras
pretentiomer synes eljest bäst af en amerikansk
tidningsartikel, som jemväl finnes i Handelstid-
ningen, innehållande flere intressanta upplysnin-
gar, och den vi jemväl här återgifva för våra
läsares räkning:
eSekreterarens för sjöärender årliga berättelse är
ett, i många afseenden högst förvånande dokument,
synnerligast den delen deraf, som har afseende på
tulltariffen. Det är fullspäckadt med de mest ultra-
förvillande begrepp om höga tullafgifter, och medför
samma verkan på sinnet, som åsynen af en sprätt i
full galadrägt, från Drottning Elisabeths tid, skulle
väcka i en modern salong. Det håller sig fast vid
föråldrade åsigter och framlägger foster af själsför-
mögenheter, som stått stilla åratal, under det att
tilldragelsernas ström, med sina gagneliga lärdomar,
gått hastigt framåt. Det förvarar de förkastade och
aristokratiska doktriner af styrelsens mellankomst,
för att understödja en viss klass på den öfriga be-