Pprygel, OCU RUVIL 20010 0 S5Ick, VISE SIMMVYPa 900 slag, dels med käpp, dels med karbas, hvaraf, enligt deras uppgifter, dem Hultman ej gittat bestrida, åkommor följt, samt tilidelat qvinspersonen Grönberg minst 2 örfilar och ett hårdrag och Boström 41 örfil; fördenskull, och ehuru Hultman, emot sitt nekande ej kunnat öfverbevisas att på nyssnämnde sätt eller annorlunda hafva i häktet slagit och misshandlat Svensson, Johanssor, Thalin, Grönberg och Boström, för att derigenom aftvinga dem bekännelser om brott, men han icke destomindre genom ett slikt förfarande i hög grad missbrukat sin tjenstemyndighet emot dessa personer, som uti häktet bordt lemnas oanta stade och fria från all misshandling, pröfvade Rätten Hultman, för hvad honom till last låg, ej kunna svårare anses, än att han, jemlikt 18 Kap. 9 , 35 Kop 2, 3 och 4 SS, samt 39 Kap. 4 Missg. balken och Förordningen den 20 Januari 1779, skulle för ofvan uppräknade slag, med åkommor, och örfilar plikta 27 Rdr 46 sk. i-tveböte, eller tillsamman Bö4 Rdr 32 sk. Bko, eller, i brist af tillgång dertill, undergå 28 dagars fängelse vid vatten och bröd. Derförutan ålades Hultman, att för sveda, värk och lidande ersätta Svensson och Johansson, hvardera 6 Rdr 32 sk., och Thalin 3 Rdr 46 sk., allt banko Samma utlåtande, rörande pinandet till bekännelse, meddelades i afseende å uppsyningsman Lundberg, som endast ansigs öfvertygad om att hafva gifvit Svensson 2 slag med åkommor, hvarföre pluraliteten ansåg honom böra, för sådant i tjeosten föröfvadt oskick, i tveböte, enligt 18 Kap. 9 S. 35 Kap. 28 , och 39 Kep. 4 Missg.-balken och Förordn. den 20 Januari 1779, plikta 4 Rdr 46 sk, med tillhopa 2 Rdr 32 sk, Bko, eller, i brist af tillgång, undergå 2 dagars fänge!se vid vatten och bröd, hvarjemte Lundberg skulle ersätta Svensson för sveda, värk och lidande 3 Rdr 46 sk. Bko. Polisbetjeningens rekonventions-påståenden blefvo af Rätten till alla delar ogillade. Ifrån detta beslut, som fattades af Hr L3gman Lindberg och Primarie-kämnären Otter, var Notarien Hauffman skiljaktig i följande delar. Denne ledamot yttrade, i afseende å vaktmästaren Hultman, att, ehöru denne nekat, att han på ett eller annat sätt i häktet pinat någon af arrestanterna till bekännelse om brott, har dock emot honom förekommit, utom den af Hultman här ofvan omförmälde pryglingen, sem tillsammans utgjort 30 slag, att han derjemte slagit Thalin 8 slag med karbas samt gifvit qvinspersonen Grönberg minst 2 örfilar och ett hårdrag och Boström 41 örfil; att, enligt f. d. klädeskrambandlanden Sundblads vittnesmål, Hultman flera gånger fört Svensson in i sitt rum och, enligt Svahnströms vittnesmål, ofta låtit till sig uppföra ifrågavarande arrestanter och med dem haft samtal, samt understundom äfven slagit dem med karbas, för att förmå dem till bekännelse af brott, nemligen: ThaZin flera gånger, deraf blånader vid ett tillfälle förmärkts å hans blottade kropp, hvilket äfven öfverensstämmer med vittnet Ytterbergs berättelse, att Hultman vid ett tillfälle i fångknektarnes rum gifvit Thalin några lindriga slag på axeln; Svensson, utom pryglingen, 2 gånger, då Svensson varit i skjortärmarne; Frilsberg 2 gånger i mottagningsrummet, hvarefter ena gången synts blånader, samt äfven en gång i den så kallade kyrkan, hvilken utsago vinner ytterligare styrko af vittnet Malmgrens berätfelse, att han från sitt bredvid mottagningsrummet belägna rum flera gånger hört slag utdelas, deraf de slagne skrikit; Södergren flera gånger i mottagningsrummet så hårdt, att vittnet från förstugan hört slagen och Sädergreus deraf förorsakade skrik, samt en gång funnit honom blodig efter misshandlingen: att Svåhnström vidare tvänne gånger upphemtat Jerngren till Hultman, och efter en stund, derunder vittnet varit borta från rummet, återfört Jerngren till arresten, då, vid ena tillfället, Jerngren jemrat sig och en karbas legat framme i rummet, samt stt Hultman den ena gången tillsport Jerngren om stöl der, derföre denne nekat; att, enligt Svahnströms utsago, förra barnmorskan Lindqvist, på Hultmans befallning vid åtskilliga tillfällen i sistl. Februari och Mars månader hållits förvarad i en källare under stadshuset, hvaråt Hultman, genom sin förklaring, sjelf gifvit stöd, i så måtto, att han medgifvit sig hafva flyttat Lindqvist ur allmänna arrestrummen till ett serskildt rum, hvarjemte Svahnström sett Lindqvist hafva egt blånader på armar och ben, som hon visat vittnet, under uppgift, att hon bekommit dem genom slag, som Hultman henne i häktet tillfogat. Då nu härtill lägges, ej mindre det -af ransakningen utredda förhållande, att alla ifrågavarande arrestanter i början hos Poliskammaren å sig bekänt en mängd brott, hvilka de derefter, dels redan hos Poliskammaren, dels ock isynnerhet härstädes återkallat, och derom de till det mesta ej kunnat lagligen öfverbevisas, än äfven hvad som för öfrigt i saken förekommit; så kunde Notarien H. för sin del ej finna annat, än att Hultman, som ej kunnat i någon måtto styrka, att han hvarken till pryglingen eller öfrige utdelade slagen varit lagligen berättigad, är till fullo öfvertygad, att tvärtemot hvad som uttryckligen är i lag och författningar förbudet, hafya under den tid denna ransakring hos Poliskammaren fortgått, antingen ensam, eller gemenzamt med andra ej öfverbeviste personer, uti häktet vid åtskilliga tillfållen bållit pinliga förhör med arrestanterne och medelst hvarjehanda misshandling tvingat dem till bekännelse i seken; hvadan Hr Notarien, utan afseende derå, att stadsfiskalen här i staden, Hr Assessor Salomonsson, ej funnit sig föranlåten att beifra ell så laglöst förfarande, pröfvade, det bör bemälde Hultman, i stöd af 18 kap. 9 S, 20 kap. 8 S, 35 kap. 2, 3 och 4 SS samt 39 kap. 4 S Missgerningsbalken, förordningen d. 20 Jan. 14779 och brefvet d. 27 Aug. 1772, för 38 slag med åkommor i tveböte för hvardera plikta 4 Rdr 46 sk, med 50 Rdr 32 sk. och för 3 örfilar och 4 hårdrag äfven i tveböte, för hvardera plikta 42 mark, eller 4 Rdr, med 4 Rdr, eller tillsammans 354 Rdr 32 sk. Bko, och, om tillgång till böter saknas, i stället undergå 28 dagars fängelse vid vatten och bröd, samt derefter hållas 2 år i fängelse utan arbete å Christianstads fästning och derjemte böta 200 daler s:mt med 66 Rdr 32 sk. Bko, eller om tillgång till sistnämnde böter saknas, derutäfver sitta 8 månader i fångelse å fästningen. , Hvad slutligen rörde uppsyningsman Lundberg, så ehuru det vill synas såsom hade ändamålet med det förhör han uti fångknektarnes rum anställt med Svensson ej afsett annat, än att förmå honom till bekännelse; likväl och då Lundberg ej bevisligen tilldelat Svensson mera än 2 slag, som ej efterlemnat annat än blånader, och således ej kan antagas att något sådant pinande egt rum, som omtalas i 20 kap. 8 M. B., instämde Notarien Hauffman i Pluralitetens mening i afseende å Lundberg. Utom alla ofvannämnde återkallade äfven en an-— 2; i sillialad aAa: oo 424 oo ref Af AR hAÄA