BLANDADE ÄMNEN:
EN LUFTSEGLARES FÖRFÄRLIGA AFVENTYR.
(Ur the Monthiy Magazine.)
Jag var just i begrepp att företaga en af mi
na luftseglingar från Vauxhalls-trädgården i Lon-
don, säger berättaren, och en gentleman vid
namn Mavor hade gjort upp med mig om res-
sälskap på min luftiga färd. Men då det kom
dertill felades honom mod, och jag såg mig få-
fängt om efter någon person, som ville intaga
den lediga platsen i gomdolen. Sedan jag vän-
tat på honom så länge som möjligt, och folk-
samlirgen började gifva tecken till otålighet, be-
redde jag mig på att stiga upp ensam; det sista
tåget, som, fästade mig vid jorden höll på att
släppas, då plötsligen en helt främmande gent-
leman skyndade fram och begärde att få följa
mig genom skyarna. Han framförde sin begä-
ran på ett så ifrigt och enträget sätt, att jag,
sedan. jag först genom några få frågorblifvit till-
fredsstäld angående mannens personlighet och
emottagit hans löfte, att han i alla afseenden
skulle underkasta sig min ledning, beslöt att
upptaga honom i den andra, tilltänkta reskam-
ratens ställe; hvarefter. han med synbar otålig-
het och munterhet steg i korgen. I nästa mi-
nut voro vi redan öfver trädtopparna och, för
att göra min följeslagare rättvisa, tillstår jag, att
ännu ingen, under all den tid jag verkställt
mina försök, hade någonsin på sin första resa
visat ett så fullkomligt lugn och en sådan sjelf-
beherskning. Gondolens hastiga fart, scenens
nyhet, de verkliga och imaginära farorna af re-
san och åskådarnes välönskningar uppväcka
verkligen en darrning eller någen bäfvan i den
djerfvaste själ. Främlingen tycktes dock så tran-
kil och ogenerad, som om han sutit hemma på
en stol i sin studerkammare. En fogel kunde
icke vara lättare och nöjdare eller mera i sitt
element, och ändock försäkrade han mig, att
han aldrig i sin lefnad förrän nu gjort en så-
dan resa. I stället för att visa någon oro öfver
vårt stora afstånd från jorden, visade ham den
lifligaste. tillfredsställelse . hvarje gång jag tömde
en af mina sandpåsar, och bad mig några gån-
ser att ännu mer minska barlasten. Imedlertid
förde vinden, som var ganska svag, gondolen
saktmodigt framåt i en nord-ostlig riktning, och
som dagen var utmärkt klar, njöto vi då vue
Voissau anblicken af den vidsträckta hufvud-
staden och det omgifvande landskapet. Min föl-
eslagare lyssnade med stegradt intresse på mig,
lå jag visade honom de olika föremål hvaröfver
vi foro, till dess jag händelsevis kom att an-
närka, att gondolen råste vara midt öfver
Toxton. Då visade min följeslagare för första
SPENCE SU TREE INO ET SORAN SKR EST INT RASEN SE Set VON SVR SINE SE