en död monark. Du miste ändå, Lancelot Young,
hvilken jag hädanefter bar stor lust att kalla
Lancelot Hufvudafskärare, icke vara af den me-
ning, att du, då du, ehuru omedveten af likets
höga värde och i en alldeles ieke ond afsigt,
föreiog den besynnerliga hanillingen, icke deri-
genom har begått ett döden värdt brott, eburu
just icke egentligen i ordets strämgaste bemär-
kelse ett crimen lacsae majestatis, och som, i
fall det kunde bevisas, väl kunde straffas med
döden; men vi ställa dock billigtvis den frågan
till dig: far du verkligen begått den ifrågava-
radde hamdiicgen? — Detta är ganska mycket
tvifvel underkastadt, ty....
Ack, ers maj:tl afbröt Lancelot, djupt sue-
kande. den talande, ,der finns intettvifvel, Här
är hufvadet — och här i min görde! är knif-
ven, hvarmed jag afskar detsamma.n ,
SSdDet är, i alla fally, fortfor konungen, utan
att java valbryta sig, högst tvifvelaktigt, ty du
kan primo vara en svårmodig, för melankoli jal-
lena menniska, som gerna skulle vilja bli lifvet
qvitt,, mensafireligiösa grunder icke vågar att
sjelf afbärda sig det, utan vill göra mig till ett
verktyg för deana din önskan, i det du pådik-
tar dig ett brott, som du icke har begått. Se-
cundo kan du vara mente captus och inbilla di
bara, att den der historien du berättat, verbli-
gen tilldragit sig. i
Åck min Gud! det är blott alltför sannt,
ropade Lancelot och vred, förtviflad, sina händer.
Var tyst, karl; och låt bli att afbryta mig
ty det är emot respekten och du talar balsen
af dig, yttrade kungen. Terfio är du icke an-
klagad för något brott, och hvad du, oåtspord