en död monark. Du miste ändå, Lancelot Young, hvilken jag hädanefter bar stor lust att kalla Lancelot Hufvudafskärare, icke vara af den mening, att du, då du, ehuru omedveten af likets höga värde och i en alldeles ieke ond afsigt, föreiog den besynnerliga hanillingen, icke derigenom har begått ett döden värdt brott, eburu just icke egentligen i ordets strämgaste bemärkelse ett crimen lacsae majestatis, och som, i fall det kunde bevisas, väl kunde straffas med döden; men vi ställa dock billigtvis den frågan till dig: far du verkligen begått den ifrågavaradde hamdiicgen? — Detta är ganska mycket tvifvel underkastadt, ty.... Ack, ers maj:tl afbröt Lancelot, djupt suekande. den talande, ,der finns intettvifvel, Här är hufvadet — och här i min görde! är knifven, hvarmed jag afskar detsamma.n , SSdDet är, i alla fally, fortfor konungen, utan att java valbryta sig, högst tvifvelaktigt, ty du kan primo vara en svårmodig, för melankoli jallena menniska, som gerna skulle vilja bli lifvet qvitt,, mensafireligiösa grunder icke vågar att sjelf afbärda sig det, utan vill göra mig till ett verktyg för deana din önskan, i det du pådiktar dig ett brott, som du icke har begått. Secundo kan du vara mente captus och inbilla di bara, att den der historien du berättat, verbligen tilldragit sig. i Åck min Gud! det är blott alltför sannt, ropade Lancelot och vred, förtviflad, sina händer. Var tyst, karl; och låt bli att afbryta mig ty det är emot respekten och du talar balsen af dig, yttrade kungen. Terfio är du icke anklagad för något brott, och hvad du, oåtspord