STOCKHOLM den 3 Febr.
— Oaktadt redan nära en vecka förflutit pål
Februari månad, och således den tid inträffat,
till Hvilken Hans Maj:t Konungens resa till Nor-
ge blifvit uppskjuten, samt det Norska Storthin-
get lärer komma att öppnas nästa Måndag, så
synes ännu ingenting bestämdt vara beslutadt i
afseende på dagen för afresan, och många tro,
att Hans Maj:t nu uppskjuter densamma till
närmare sommaren, hvilket vid monarkens höga
ålder äfven utan tvifvel synes både önskligt och
nödvändigt för att ej blottställa hans:helsa.
Härmed må nu vara huru som helst, och upp-
skofvet må biifva en månad längre eller kortare,
så förekommer i följd af denna resa en fråga,l
hvilken under närvarande omständigheter är af
största vigt för den Svenska nationen, en fråga,
som hiitills blifvit allt för litet vidrörd, och
Pvaråt dock jemväl pressen har allt skäl att eg-
na sin gemensamma uppmärksamhet. a
Vi vete alla, att redan två tredjedels år för-
flutit sedan slutet af sista riksdag, att ännu in-
gen af de vigtigare organisationsfrågorna, hvar-
om Ständerna till regeringen yttrade sina beslut
eller önskningar, blifvit handlagd, och att med
undantag af ett och annat tecken till en reak-
tionär anda hos styrelsen, har dess verksamhet
endast inskränkt sig till de så kallade rent ku-
ranta målen.
Vi vilje icke för ögonblicket ingå i någon un-
dersökning, till huru stor del orsaken till detta
märkbara tillstånd af lethargi och dvala hoskon-
seljen bör sökas hos sjelfva rådgilfvarepersona-
len, i något hämmande sidoinflytande eller i före-
ningen af båda, i synnerhet som vii alla fall tro-
ligen ganska snart få anledning att serskildt af-
handla denna punkt. Men det vissa är, att be-
kymren : häröfver måste ökas i följd af den till-
ämnade resan. Om H. Maj:t en gång kommer
till Norge, är det både möjligt och sannolikt, att
han denna gången en längre tid derstädes qvar-
stadnar. Skall nu styrelsen under hans borto-
varo på samma sättsom det skett förut vid dylika
tillfällen uppdragas åt ett inskränktare antal af
rådgifvarepersonalen; och Konungen taga några at
statsråderne med sig, för att för honom sjelf
föredraga några vissa regeringsärender, så är åt-
minstone en följd deraf gifven, nemligen att alla
de ännu återstående vigtiga lagstiftningsärender-
na komma ait ytterligare hvila för en längre tid.
Or då en urtima riksdag under tiden skulle
befinnas nödig, t. ex. nästa år 48453, så måste
det inträffa, att Ständerna å nyo kommatillsam-
mans, för att finna, det största delen afi deras
föregående 46 månaders arbeten varit alldeles
fruktlös; en: omständighet, som väl kan medfö-
ra en negatif nytta i så måtto, som det skall
öfvertyga alla, hvilka ännu ej fått öppnade ögon,
om -den -trängande nödvändigaeten af en repre-
sentationsförändring, och att ingenting annat än
en sådan kan förmå sätta något verkligt lif i
sakernas gång; men som i alla fall icke kan und-
gå att förlänga obehagzet af många närvarande,
med skäl öfverklagade missförhållanden:
Vi skalle derföre anse pressen vid närvarande
tidpunkt fela i en af sina förnämsta och heli-
gaste pligter mot det allmänna; den, att alltid
hålla sig i främsta ledet, när det gäller frågan
att föra folkets talan, om den icke, med den
grannlagenhet, men tillika med allt det allvar,
som omständigheterna påkalla, fästade uppmärk-
samheten derpå, att det, enligt grundlageo, fin-
nes tvenne sätt för Konungen att föroråna Om
regeringens bestridande under hans vistelse i
Norge; det ena det; som vid föregående dylika
tillfällen blifvit begagnadt; det andra åter, att
under Konungens frånvaro uppdräga hela rege-
ringen åt thrömföljaren med ful: kunglig makt
och myndighet. Detta sednmare alternatif kan
icke stå alldeles utan ändamål i grumdlagen; och
om någonsin ett tillfälle kunnat sara förhanden,
då det synes böra tillämpas, så är det just nu.
Denna tanka rättfärdigas icke blott af de skäl,
vi här ofvan anfört, nödvändigheten att få nå-
gonting undangjordt; äfven Konungens höga ål-
derdom talar derför på det kraftigaste.
Och i sjelfva verket, hvad kunde väl vara be-
hagligare för den åldrige regenten, än att låta en
älskad son, redan mognad till år och tänkesätt.
så godt som under hans egna ögon aflyfta rege-
rinssbördan från den höge fadrens skuldror it-
minstone för en tid, hvilken det beror af denne
att sjelf bestämma; att derunder sjelf kunna
med mera odelad kraft egna sig åt omsorgerna
för brödrafolket, som så gerna ser honom ibland
sig, och såsom åskådare vara ett gladt vittne till
den verksamhet, som häraf bör kunna uppstå
inom: Sverges administration. o
Vi anse oss böra lägga Konungens Rådgifvare
på Hjertat vigten af denna angelägenhet, hvartill